Jag är ganska ny även som trådläsare, men jag har försökt titta igenom äldre inlägg för att se om någon tagit upp detta utan att hitta något:
Jag tror inte att folk utan koppling till Umeå/Västerbotten förstår vilket enormt steg det innebär, att protesterna mot Åkessons Umeåbesök inte var större än vad de var, och stödet för protesterna var så lågt bland allmänheten.
Vi pratar om staden där det första McDonalds la ned på grund av dålig lönsamhet (det fanns bojkottsbeteende), där studenter från vissa högstatusutbildningar vid universitetet undviker att säga vad de pluggar för att inte uppfattas som att de tror att de är något, där de flashigare klädaffärerna fortfarande känns speciellt, nästan lite skamligt att gå till, länet där SD fick minst antal röster i valet 2010 och näst minst 2014.
Även om det i sig inte innebär att stödet för SD ökat, är det ett tydligt tecken på att
acceptansen för dem gjort det. För mig var detta det klart tydligaste tecknet på att något stort måste ha hänt i hela landet vad gäller synen på SD den senaste tiden. Reaktioner finns sammanfattande här:
(FB) Sverigedemokraternas & Jimmie Åkessons Sverigeturné! Start 23:e januari!
Sedan, om SD:s opinionssiffror.
Jag tror att det är väldigt svårt för SD att tappa väljare som väl tagit steget och erkänt för sig själva att de kan tänka sig att rösta på SD. Med den extrema polariseringen av politik och samhälle, samt stigmatiseringen av partiet och dess väljare, är steget till SD som att flyga över Atlanten, medan de rödgröna och Alliansen endast skiljs åt av Östersjön.
De SD-väljare som skulle kunna tappas är väldigt nya väljare, om:
- deras tidigare parti/block lanserar politik som kan konkurrera med SD,
- SD anamnar någon extrem nazistpolitik, eller
- att det sker någon absolut katastrofal skandal för SD. (Måste dock erkänna att jag har väldigt svårt att se vad det skulle vara.)
Notera "nya väljare". Jag är övertygad om att det finns ett inverst samband mellan "tid som SD:are" och "benägenhet att byta parti", på en nivå som saknas hos alla andra partier. Så länge det politiska och samhällsliga tillståndet som fick en väljare att ta steget till SD kvarstår, kommer känslan av att inte ha något annat val kvarstå - och säkerligen endast växa sig starkare.
Enligt detta skulle man alltså grovt kunna se två olika kategorier av SD-väljare: de nya väljarna som inte är helt rotade och kan förloras vid ovan nämnda händelser, samt rotade väljare som är mycket svåra att förlora. De nya väljarna blir, förr eller senare, rotade väljare. Det är som att den nya väljaren flög över Atlanten med returbiljett, men inte vill åka hem, och plötsligt har returdatumet passerat. Detta innebär att även om SD står still i opinionsundersökningar, sker en ständig omvandling av nya väljare till rotade väljare - väljarna blir mer permanenta. Detta borde skrämma övriga partier mer än att SD kontinuerligt mäter högt, eftersom om det gällde ett vanligt parti skulle siffrorna kunna sjunka oavsett hur länge de varit höga, men inte för SD.
Följaktligen tror jag även att ju mer tid som förflyter i detta politiska status quo, kommer desto fler väljare att flyga över till SD: Om man plötsligt börjar anse att invandringen måste lösas helst
i går, då spelar det mindre roll exakt hur eller hur politiken på andra punkter skiljer sig från sitt gamla parti - allt påverkas ändå av den övergripande frågan - eller vad det är för typer som företräder SD i politiken - bara de
gör något! På samma sätt behöver desto mer radikal politik presenteras av de andra partierna för att SD-väljare ska återvända till sina gamla partier. Situationen i landet kan endast bli värre om inget absolut radikalt händer, och parallellt stärks alla SD-väljare, gamla som nya, i sin partitillhörighet.
Det som verkligen borde skrämma de som är bestämt anti-SD, är att på samma sätt skulle SD med tiden kunna förespråka mycket aggressivare politik och väljarna skulle acceptera detta pga det växande missnöjet med landets situation och att trovärdiga alternativ saknas. Det är bara att läsa här på Flashback - här och där ses inlägg av typen "jag hade aldrig sagt detta för 10 år sedan, men" följt av, eller "för 5 år sedan hade jag kallat dig dödsknarkarnazist, men nu håller jag helt med dig" om mycket extrema åsikter (sett ur dagens debattklimat).
Sist vill jag komma med en gissning, och det är att kvinnorna utgör nästa stora ökning för SD. Kanske till sommaren, med allt vad den numera kan tänkas innebära?
