inte meningen att skriva en jävla uppsats med ord, men jag är tjackad som satan och det är ändå kanske en killes liv vi har och göra med, och flashbacks äckliga knarkare tror jag är kända för att vara till varandras hjälp när droger riskerar någons liv. Hur som helst när staten/samhället inte tar ansvar för sin egna befolkning, som är sjuka, och självmedicinerande (knarkande) vad fan då måste man ställa upp där de misslyckas med att bistå till human behandling/omsorg
Men jag kommer berätta om min egna stimulantöverdosering så du vet ungefär vad som kan hända. Min är på amfetamin så den skiljer sig mycket men kommer möjligtvis vara lika plågsam.
Citat:
Ursprungligen postat av haha1234
Liknande vad jag sagt till honom, men han är ganska så bestämd med att ta så mycket, han vill "uppleva" saker och nå "djupare". Jag själv nöjer mig glatt med 200mg en kväll då och då!
Jag har ej kollat forskning, men jag av spontan gissning skulle säga att det krävs mindre för farliga överdoser mdma, än vad det krävs för att döda en människa med någon dopaminerg stimulant, till exempel amfetamin. Det för att serotoninsystemet verkar vara mycket farligare att "leka" med, det har jag själv fått uppleva. Efter ett mephedronemissbruk hade jag återkommande minnesluckor, och återkommande stötar i hjärnan som varade i ungefär 0,1-0,2 sekunder och orsakade medvetslöshet och minnesförluster. Alltså det kändes som att man fick en snabb elstöt i hjärnan, och det hände varje gång jag drack vatten av någon anledning, alltså det kunde triggas av särskilda aktiviteter, men även ibland spontant.
Efter att ha missbrukat, och även överdoserat amfetamin ganska hårt har jag helt ärligt inte märkt av ett jävla skit, förutom fysiska saker som tappad kroppsvikt. Att förlora fett är jag helt ärligt inte bekymrad av, det äter man upp sig senare helt utan problem.
Det jag fick lära mig för en månad sedan eller så däremot är att som resultat av att stimulanter förbränner fettlager på din kropp, så kan det vara dåligt för hjärnan, som behöver fett. Möjligtvis kan det vara skadligt på det viset, men vad jag försöker komma fram till är att amfetamin har än så länge inga tydliga eller överdrivet allvarliga konsekvenser även efter mitt missbruk/överdos. Håller man på i större delar av livet så givetvis blir man skadad, vi har alla sett äldre tjackisar.
Till skillnad från mephedrone, som påverkar serotoninsystemet precis som mdma gör. Dessa droger verkar ha mycket allvarligare konsekvenser om man missköter användningen, slarvar med doseringen eller missbrukar det.
Så att din vän vill ta 2-3g mdma, det är som du redan fattar ett helt sjukt idiotiskt beslut. Men han gör som han vill, det du borde göra åtmindstonde är att bevaka hans tillstånd och se till att du kan kolla puls/andning, och kanske lära dig om andra tekniker för att kunna vara till hans hjälp under hans efterblivna medvetna överdosering.
Jag har överdoserat på amfetamin ett par månader sen kanske, mindre än det, och det var en jävla tortyr. Ska kanske inte överdriva i onödan men det var verkligen en jävligt obehaglig upplevelse, att känna hjärtat dunka våldsamt mot bröstkorgen så att det är synligt när du tar av dig din tröja är inte det minsta trevligt. Utan det ska göra ont i bröstkorgen också, och hjärtat, ständigt i många timmar.
Det var även fler plågsamma konsekvenser som följd, min personlighet hade blivit extremt konstig, virrig, och kanske obehaglig för andra. Svettades som en jävla hora också gjorde man.
När överdoseringen började gå från uppåtrus, till avtändning - ja då började det hända riktigt sjuka saker. Dopaminsystemet reglerar muskler, och ansiktsuttryck, så jag rörde mig som ett mongo medans mitt ansikte hade en helt autonom vilja. Mitt ansikte gick ej längre att kontrollera, utan det bytte mellan olika stereotypiska ansiktsuttryck varannan sekund, ungefär. Det spelade ingen roll vad jag gjorde eller tittade på, kunde stirra in i en vägg och mitt ansikte valde att se otroligt förvånad ut, förbluffad, överraskad, häpnadsväckande. Till att några sekunder senare avge ett förbannat, hotfullt, och argt uttryck. Ständigt roterandes.
Mer eller mindre kändes det som att mitt ansikte dansade automatiskt, som en robot medans jag inte kunde göra något annat än att titta på helt enkelt, observera kaoset som pågår på mitt face. En grymt intressant upplevelse faktiskt, men som jag verkligen inte tänker repetera.
Sedan fortsatte det att utvecklas till en fullständig psykos, man hade lika gärna kunna tro att det krälade myror över hela väggen, för hallucinationen var så verklighetstrogen att det gick inte att urskilja. Jag hade ju givetvis förståndet i skick så att jag fattade att det var en hallucination, men det var ganska obehagligt. Jag kollade upp information på min mobiltelefon och läste att jag uppfyllde exakt typ alla kriterier som behövdes för att ha schizofreni. Enligt wikipedia är typ 5-15% av de som råkar ut för detta permanent skadade och blir inte av med psykosen helt och hållet. Jag verkar ha klarat mig varefall, förhoppningsvis gör din kompis det med, även fast drogen han tar är lite annorlunda i skadegörelse.
Det blev mer bieffekter, men bland annat hade jag det väldigt svårt att prata, krävdes mycket ansträngning för att klara av att forma en hel mening och pratade aldrig i någon form av organiserad struktur. Utan ord kunde byta plats i meningen och jag hade verkligen problem med tal.
Det känns givande och väldigt lärorikt att ha i förstahand upplevt en bråkdel av vad som är psykos, eller schizofreni, eller vad det nu ska kallas (är komplicerat). Det är en upplevelse som jag aldrig hade kunna tro, och före detta saknade jag helt och hållet möjligheten att relatera till psykiskt skadade människor som har dessa problem på allvar. Det är svårt att verkligen förstå exakt vad en psykos/schizofreni är föränn man har upplevt det och själv ha haft dessa symptom. Det känns nästan som att jag vill rekommendera psykiatristudenter att skapa en temporär psykos på sig själv genom droger, bara för att de ska veta vad det är på riktigt. Eftersom de bär ansvaret att ta hand om dessa människor kan det vara nödvändigt att veta exakt vad patienter genomgår.
När din kompis överdoserar, så kommer han att uppleva inte exakt samma saker som jag, men det kommer vara i liknande och troligtvis kanske även mycket allvarligare grader. Vad jag har upplevt hänt andra när de har överdoserat mephedrone, som kanske är liknande, är att de har haft svårt med andningen. De har klarat andningen men den har sett ut att vara tung, så var noga med att kolla hans andning och se till att vara redo att tillkalla hjälp om det skulle behövas.
Du kanske tror att han kommer att gå runt och festa loss medans han har intagit 2-3g mdma, ja det kanske blir så. Men jag chansar på att han ligger och lider så du får möjligheten och oneklig anledning till att vara vaksam över hans hälsa.
50% chans att dö på amfetamin är för en 65kg person, circa 6.3 gram, då jämför jag råttor med människor som troligtvis är någorlunda nära. Då är det ren amfetamin, så i verkligheten är det väl jävligt mycket tjack man måste ta för att nå ld50, men samtidigt är det ju även en risk med mindre överdoseringar, kanske väl under 50% men det är väldigt onödigt att riskera det endå.
Så alltså jag blir nästan oroad att din kompis kan riskera döden med 2-3g mdma, det beror enligt vad jag gissar på:
1. hur mycket han väger
2. hur ren mdma det är
3. ifall mdma är dödligare i mängd, i jämförelse med amfetamin (att det krävs mindre mdma för samma dödlighet)
4. hur mycket mat han har i magen då jag utgår av att han äter det
5. hur frisk han är i blodomloppet, hjärna och hjärta, för att det är allt det som kommer att ta fett med stryk
har han hjärtproblem så är han dödförklarad enligt mig