arbeta-semester-död

jag menar inte bara antal timmar man lägger ned, jag pratar om energin. Jobbar man 8 timmar på ett lager/industri så orkar man inte göra så mycket mer när man kommer hem.

Vilka pajasar här inne är.

Jag har jobbat sen jag var 19, heltid. Jag har ett jävligt värdelöst industri jobb som är ett jävla kukjobb dessutom "tvingas" jag jobba 8 timmar nästan varje helg. Jag jobbar mellan 7-16 och det känns som 20 timmar istället för 9 för det är så enormt jävla tråkigt. Däremot har jag en bra lön och sköna arbetskamrater o förstående chefer, det är det som gör så man orkar fortsätta som man gör. Dessutom är det sååå jävla sköt när klockan slår 4 och men vet om att man kan gå hem till sin schyssta lägenhet, äta god och bra mat osv, inte behöva leva på snabbmakaroner och falukorv. På helgen när man stämplar ut vid 1 tiden på Lördagen och man knäcker en öl till PL fotbollen eller något då känner man verkligen att man har gjort skäl för den.
Visst fan är det jobbigt men jag var arbetslös i ett par månader i slutet på tonåren och det var den värsta tiden i mitt liv, man gjorde ju för fan inget. Man var en börda för samhället.

Ni som jobbar deltid och säger att ni "klarar" er på det. Visst fan kan man gå runt på det, bo in en äcklig 1a, hyresrrätt någonstans men att inte ha råd att dra ut och resa, unna sig något extra, leta efter reapriser i HM affärer för att kunna köpa ett par jeans, hur bra är det på riktigt? Man har inte varit utomlands med sina polare någon gång. Det är så jävla gött så det är värt att jobba 50 timmar i veckan.

Dessutom har man tid att träffa kompisar, träna, gå på fotboll och allt annat som man vill.

Jag har några ytligt som är arbetslösa/jobbar deltid och dom har det fan inte bra. När man ser dom fyra dagar på rad med samma gamla fred perry tröjja som dom hade sist vi spelade fotboll också så tycker man fan synd om dom.

Nu påstår jag inte att jag är rik, absolut inte men jag har det gott ställt och det har jag fan sätt till på egen hand. Med handen på hjärtat så ser jag ner på folk som "vill" vara arbetslösa, som "vill" sitta hemma och titta på tv en onsdag klockan 1 i sin ensamhet när alla andra jobbar eller "vill" jobba deltid. Okej om man har barn att ta hand om och så men det låter ju verkligen inte som att det är fallet för vissa i bla denna tråden.

Ni som säger att man har så mycket tid över, hur fan kan ni säga det. Seriöst, jag kom precis hem från jobbet, 0600-1600. Är helt utslagen, polarna frågade ifall jag ville lira fotboll nu kl 1800 men kommer ej hinna till det, ska istället spela kl 20:00. Till dess ska jag hinna laga mat och äta. vilket gör att det blir knappt att jag hinner och vips är dagen slut. Tänk er då ifall man har jobb nästa dag. Då måste man förbereda matlådor och komma i sängs i tid. hade man inte haft det stressigt utan kunnat i lugn och ro med ett leende på läpparna fixa sina matlådor, dra ut och sparka boll. Kolla på någon biofilm eller vad som helst.

Vad är det för puckad uträkning? 24% Srsly? Vad gör man när man kommer hem? Fixar med mat, tvättar och står i andra vardagsbestyr för att sedan och och lägga sig och sova 8 timmar. När hade du tänkt att man skulle hinna med det som faktiskt gör livet värt att leva, segla eller vad folk nu tycker är kul.

Vilka pajasar här inne är.

Jag har jobbat sen jag var 19, heltid. Jag har ett jävligt värdelöst industri jobb som är ett jävla kukjobb dessutom "tvingas" jag jobba 8 timmar nästan varje helg. Jag jobbar mellan 7-16 och det känns som 20 timmar istället för 9 för det är så enormt jävla tråkigt. Däremot har jag en bra lön och sköna arbetskamrater o förstående chefer, det är det som gör så man orkar fortsätta som man gör. Dessutom är det sååå jävla sköt när klockan slår 4 och men vet om att man kan gå hem till sin schyssta lägenhet, äta god och bra mat osv, inte behöva leva på snabbmakaroner och falukorv. På helgen när man stämplar ut vid 1 tiden på Lördagen och man knäcker en öl till PL fotbollen eller något då känner man verkligen att man har gjort skäl för den.
Visst fan är det jobbigt men jag var arbetslös i ett par månader i slutet på tonåren och det var den värsta tiden i mitt liv, man gjorde ju för fan inget. Man var en börda för samhället.

Ni som jobbar deltid och säger att ni "klarar" er på det. Visst fan kan man gå runt på det, bo in en äcklig 1a, hyresrrätt någonstans men att inte ha råd att dra ut och resa, unna sig något extra, leta efter reapriser i HM affärer för att kunna köpa ett par jeans, hur bra är det på riktigt? Man har inte varit utomlands med sina polare någon gång. Det är så jävla gött så det är värt att jobba 50 timmar i veckan.

Dessutom har man tid att träffa kompisar, träna, gå på fotboll och allt annat som man vill.

Jag har några ytligt som är arbetslösa/jobbar deltid och dom har det fan inte bra. När man ser dom fyra dagar på rad med samma gamla fred perry tröjja som dom hade sist vi spelade fotboll också så tycker man fan synd om dom.

Nu påstår jag inte att jag är rik, absolut inte men jag har det gott ställt och det har jag fan sätt till på egen hand. Med handen på hjärtat så ser jag ner på folk som "vill" vara arbetslösa, som "vill" sitta hemma och titta på tv en onsdag klockan 1 i sin ensamhet när alla andra jobbar eller "vill" jobba deltid. Okej om man har barn att ta hand om och så men det låter ju verkligen inte som att det är fallet för vissa i bla denna tråden.

såhär ligger det till, jag jobbar just nu deltid, d.v.s. 60-100timmar per månad. Vilket räcker för att betala räkningar och lägga undan ett par tusenlappar. Skulle jag vilja ha heltid så kanske jag skulle få men nu är problemet att jag inte pallar heltid.

Jag förstår mig inte på folk som jobbar år efter år, fem dagar i veckan för att sedan ta en liten semester på 5 veckor och åka utomlands för att sedan börja om på samma sätt. Jag arbetar oftast 2-3 dagar i veckan och kan således ha ledigt 3-4 dagar i veckan, sova ut hur mycket jag vill. Dra ut ch luffa runt, umgås, träna, filosofera m.m.
Kör jag ett fem dagarspass så räcker inte helgen till något, jag menar lördag är i princip en vilodag och sedan på söndag måste man tänka på nästa dag för att jobba osv. Detta är inget liv. Jag vill inte bli instängd och accepterar inte heller denna livsstil vilket faktiskt gör mig lite förbryllad eftersom de flesta verkar redan ha gjort det.

Det finns så mycket jag vill göra som jag håller på att fundera över men av olika anledningar inte kan sätta planen i verk ännu.

Ska tilläggas att jag är allt annat än lat då jag sliter de dagar jag jobbar och är väl känd som en arbetsmyra.

Så nu till frågorna...

1. Är jag unik eller finns det fler som är förbluffade över detta maniska system som råder idag då alla är princip robotar?

2. Hur orkar folk att i princip jobba ihjäl sig? Inser de inte vad de missar?

såhär ligger det till, jag jobbar just nu deltid, d.v.s. 60-100timmar per månad. Vilket räcker för att betala räkningar och lägga undan ett par tusenlappar. Skulle jag vilja ha heltid så kanske jag skulle få men nu är problemet att jag inte pallar heltid.

Jag förstår mig inte på folk som jobbar år efter år, fem dagar i veckan för att sedan ta en liten semester på 5 veckor och åka utomlands för att sedan börja om på samma sätt. Jag arbetar oftast 2-3 dagar i veckan och kan således ha ledigt 3-4 dagar i veckan, sova ut hur mycket jag vill. Dra ut ch luffa runt, umgås, träna, filosofera m.m.
Kör jag ett fem dagarspass så räcker inte helgen till något, jag menar lördag är i princip en vilodag och sedan på söndag måste man tänka på nästa dag för att jobba osv. Detta är inget liv. Jag vill inte bli instängd och accepterar inte heller denna livsstil vilket faktiskt gör mig lite förbryllad eftersom de flesta verkar redan ha gjort det.

Det finns så mycket jag vill göra som jag håller på att fundera över men av olika anledningar inte kan sätta planen i verk ännu.

Ska tilläggas att jag är allt annat än lat då jag sliter de dagar jag jobbar och är väl känd som en arbetsmyra.

Så nu till frågorna...

1. Är jag unik eller finns det fler som är förbluffade över detta maniska system som råder idag då alla är princip robotar?

2. Hur orkar folk att i princip jobba ihjäl sig? Inser de inte vad de missar?

Så du menar att du bara sover, äter, tvättar och står i andra vardagsbestyr om du jobbar? Du får inte fler timmar på ett dygn bara för att du inte jobbar.

Sen är det ju en avgrundsskillnad i att jobba heltid med något man avskyr (de du beskriver) och att ha ett jobb man trivs med, jag är glad varje dag på jobbet givetvis har jg tråkiga timmar ibland men de är inte många. Sen har jag dessutom 6 veckors semester och nästan 100 timmar komp som jag får varje år utan en minut övertid så vill jag sticka på en resa kan jag oftast göra det med eller om jag känner för att sova någon timme längre. Har också flextid så kan börja vid 9-10 om jag vill, just det får ju inte glömma bort friskvårdstimmen varje vecak som jag kan vara ledig för att träna ellr bara åka hem och slappa, eller den subventionerade massagen jag får, eller det betalda gymkortet osv osv...

Vart vill jag komma? jo att jobba är inte = skit och slavgöra utan kan faktiskt vara lönande och väldigt roligt.

Dagens ungdom fyfan! Orkar du inte änns jobba heltid när du är 21 år så kommer du inte få det lätt i ditt liv.

Jag utbildar mig för att jobba 3 dagar i veckan. Känns perfekt