arbeta-semester-död

Tack för ett mycket klokt och väl analyserat inlägg.
Industrialismen skapar ett enormt överflöd. Punkt.
Det behövs väldigt få människor för att producera väldigt mycket saker.
Anledningen till att så många människor är arbetslösa är för att de helt enkelt inte behövs på arbetsmarknaden. So fucking what, känner jag om det...
Jag är sjäv arbetslös sedan ett par veckor tillbaka, och jag har aldrgi varit så frisk och vältränad som jag är just nu. Visst, saknar pengarna, men i övrigt så "lider" jag inte av det.

Håller med TS. Att jobba är inget självändamål, såvida man inte är en av de lyckligt lottade som jobbar med det de alltid drömt om och som är lyckligare på jobbet än någon annanstans. Ja, jobba på då, klart man ska göra det om man mår så bra av det.

Annars är hela systemet å h-vete. Vi ska jobba för att konsumera, samtidigt som jorden håller på gå under av all råvaruutvinning, energiförbrukning, transporter mm. Varje dag ska miljoner människor transportera sig till sina jobb, fram och tillbaka. Man är på jobbet i 9 timmar, lunchen inräknad och obetald. Lägg därtill åtminstone en timme till resa dit och hem. En timme på morgonen går åt till att göra sig i ordning och sedan går det åt tid när man kommer hem för att förbereda morgondagen (lunchlådan, rena kläder, jobbuppgifter man tagit med hem osv). Vad blir kvar? Lite tid att äta, duscha och gå på toa. Handla kanske och ev rasta hunden. De som har familj har fullt upp. Sedan är inte orken heller på topp efter tio timmars jobbmaraton.

Och allt för att vi ska kunna köpa en ny platt-tv fastän det inte var nåt fel på den gamla feta TVn, eller en ny fin bil som får grannen att bli avundsjuk, eller betala av lån på en bostad vi knappt hinner vistas i.

Kanske tänker man inte på det när man är kring 20, men det är inte så roligt att ha kastat bort sitt liv på en massa meningslösa grejer när man börjar komma upp i medelåldern, tror jag. Att inte fler väljer bort ekorrhjulet är främst folks inställning och socialt tryck, inte för att de faktiskt VILL ha alla prylarna. Men om föräldrarna förväntar sig att man ska ha ett välbetalt jobb och de själva var duktiga heltidsarbetare, så tror jag inte man ifrågasätter systemet alltför mycket. Om nån jobbar deltid brukar folk ställa sig frågan "varför, vad är det för fel på den personen?" Det krävs en godtagbar ursäkt för att jobba mindre än heltid om man inte ska bli betraktad som konstig.

Ett annat problem är ju om man har barn, eftersom det kostar väldigt mycket att betala för barnens saker och aktiviteter. Speciellt om man ska hålla jämna steg med föräldrar som heltidsarbetar. Deras ungar kommer alltid ha det senaste, nya kläder, pengar över, kunna träna dyra sporter osv. Då blir det svårt att klara detsamma på en deltidslön. Och vilken förälder vill att ens eget barn ska vara utan och i underläge jämte kompisarna?

Mitt jobb lägger anspråk på ca 12 timmar om dagen och jag har absolut inga problem med det. Det viktigaste är att man har roligt på jobbet samt gör stimulerande saker på helgerna.

Det farligaste är att dra på sig massa utgifter så att man blir TVUNGEN att arbeta så mycket. Jag gör mitt yttersta för att undvika att dras med i konsumtionshetsen och förbli "fri".

Kan man inte tänka sig att just det där "lyxfällansyndromet" kommer generera en del nya arbetstillfällen på sikt? Eftersom vi numera lever i ett vi och dom-samhälle där man antingen står innanför eller utanför arbetsmarknaden kommer det utkristallisera sig två grupper; en som drar på sig all världens prylar och utgifter, medan den andra gruppen blir experter på att leva smart och billigt.

Om någon ur första gruppen hamnar i ekonomiskt trångmål torde efterfrågan på sistnämnda gruppens expertis skjuta i höjden.

Tror inte det handlar om någon expertis. Det är inte direkt rocket science att undvika att binda upp sig med för mycket skit. De flesta jag jobbar med har lite av samma approach, men det beror till stor del av att vi vet att vi kan få sparken med ganska kort varsel. Jag tror det är hälsosamt att inte känna sig för trygg i sin situation, man presterar på jobbet samt att man ser till att spara ganska mycket och hålla liv i sitt nätverk och sin attraktivitet på arbetsmarknaden.

Jag håller inte med om ditt scenario ovan med två grupper, det är en alldeles för grov indelning. Högutbildade tror jag lever ur hand i mun i mindre utsträckning än lågutbildade, inom gruppen "innanför arbetsmarknaden". Dels p.g.a. de verkar på olika arbetsmarknader, dels har de med högre utbildning oftast högre inkomst och således har det "svårare" att nå upp i höga utgifter relativt sin inkomst. En annan aspekt tror jag också är att folk som utbildat sig länge redan är intränade på att leva "smart och billigt" efter ett par år som studenter och troligtvis inte gör en helomvändning till överkonsumenter speciellt fort.

vad jobbar du med ? =)

snygg bump men frågan bör kanske vara vad jobbade du med för fyra år sen.

Intressant med alla dessa trådskapare som drabbats av latmasken. Tyvärr finns det ingen annan medicin än att få tummen ur röven och börja polera rutinen.

För att besvara fråga två så gäller det att sikta på ett jobb man trivs med. Inga arbeten är så lattjo att man längtar varje morgon, men ett som kan erbjuda några skratt om dagen gör det hela värt. Själv siktar jag på att arbeta 200h+ i månaden, få in de där extraslantarna och när jag väl tar ledig (Totalt runt 8v/år) så gör jag dem värda att minnas då det finns kapital att ta av. Ett för mig föredraget upplägg snarare än att jobba lite, vara ledig massor, men för lite pengar för att göra det man vill.

Fan ryck upp dig! / 90-talist

Om han nu trivdes så bra är det väl stor chans att han är kvar eller?

Jag är nog inte riktigt kvalificerad för att sitta inne med en enorm livserfarenhet och alla svar på denna gåta eftersom jag inte ens har fyllt 25 än och fortfarande studerar. Men jag tror mycket på vad många i tråden har sagt, en viktig och bra tanke är att undvika att binda upp sig med stora fasta kostnader och åtaganden som tvingar en att jobba även då man verkligen inte vill.

Man kanske ska försöka att alltid ha en "plan B" och det gör sig bäst med sparade pengar, så att börja spara tidigt kan aldrig vara fel. (Naturligtvis utan att leva på havregrynsgröt, som vissa här säkert kommer att förutsätta att jag menar.)

Det ska bli intressant att komma ut i det riktiga arbetslivet, dels för att jag studerar för att förhoppningsvis göra något som är mer intressant än att stå i kassan på ica, dels för att arbetsmarknaden och hela grunden för samhället håller på att förändras i och med automatisering och digitalisering. KonungHonung har många intressanta tankar även om många skrattar åt honom.