EMU går i graven.

Eftersom våra pappersvalutor inte kan falla för mycket mot varandra så blir det kortvarigt inga större kursförändring även om t ex en större valuta tillfälligt skulle utsättas för press.
Skulle en valuta kollapsa så tvingas de andra valutorna även de devalvera eller följa med såvida de inte helt och hållet vill lägga ner sin exportindustri. Alla länder kan inte devalvera sej ur en konjukturnedgång samtidigt.

Ett av symptomen för detta är ju USA:s gigantiska underskott i sin handel,där alla dollar slutligen hamnar i utlandet. USA har ju absorberat asiens sparande och brukat detta till att konumera på kredit samt driva upp bostadspriserna...som då återigen brukas till att belånas och återigen ge konsumtionsutrymme på kredit...

Vad hade hänt om i Europa om dollarn fallit ner till kanske 3-4 kronor på ett halvår...Naturligtvis hade vi i Europa tvingats lösa in dollarn och hålla kursen uppe genom sedelpressarna för att hålla konjukturen uppe och skapat en tickande inflationsbomb som förr eller senare måste desarmeras genom högräntepolitik.

Tyskland löste som bekant in DDR-valutan mot D-mark till kursen 1:1 och expanderade penningmängden drastiskt i D-mark och fick minskat förtroende och sjönk i värde tills dess att bundesbank skickade upp räntan så att de andra länderna med sina valutor knytna till den tyska tvingades devalvera på löpande band.
Bundesbank knäckte nacken på inflationsdraken och arbete och sparande gynnades före kredit och konsumtion. Hårdvalutapolitik och inga finansbubblor där inte.

Såg tidigare i kväll en intervju med en av årets ekonomipristagare, Christopher Sims, och han är av samma uppfattning som de flesta på tråden; eurons möjlighet till överlevnad är mycket liten och det som sker nu tror han är försent, det borde skapats fungerande institutioner för hantering av krissituationer i samband med införandet av euron, alltså redan för tio år sedan, och Sims menar som följd av det förbiseendet att förlängningen av eurons livslängd kommer att belasta eurozonens skattebetalare hårt.

Ja, jag är också förvånad över att euron stått sig så pass väl mot dollarn och andra stora valutor och misstänker att det handlar om stödköp från länder som Kina som sedan länge haft betydande positioner i euro. Tror kineserna befarar att ett signifikant kursras för euron resulterar i nya kraftiga kursfall och att Kinas stödköp är ett sätt att förhindra panik. Har ingen annan förklaring.

Anders Borg verkar nu i intervjuer vara påfallande positiv till EMU:s och eurons framtida utsikter - "bara allt kommer på plats" - vilket jag tolkar beror på att titeln EU:s bästa finansminister ger tyngd och stort medialt intresse och att han därför måste vara extra försiktig i sina uttalanden framför journalister och TV-kameror. Vore ju beklagligt om Borg, finansministern i ett land som förskonats från euro, genom uttalanden bidrar till att skapa ytterligare panikungar i eurozonen.

Jo, ovanstående är korrekt beskrivna förlopp med konsekvenser som ekonomiintresserade känner igen.


Mitt intresse för aktier liknar ditt. Jag har vänt aktier sedan jag fortfarande gick i kortbyxor men vill minnas att tvåårsaktier togs upp till 40 procent och sista avdragskronan var väl värd ungefär 50 öre. Däremot har jag inget minne av skattebefrielse efter fem år. Men du har säkert rätt.

Nicolas Sarkozy ska hålla tal om EU, EMU och euron i eftermiddag och det lär bli ett tal med svarta förtecken. Vad ska han säga ? Att EU funkar och att ryktet om EMU:s och eurons företående död och himlafärd bara är elakt förtal ? Eller ska han hålla sig till sanningen och säga som det är ? Att det ser mörkt ut och riskerar att gå åt helvete ? Har svårt att tro att Sarkozy, Barroso & Co inte inser att det storstilade europrojektet är dödsdömt, frågan är bara hur länge livsuppehållande åtgärder i form av nytryckta euro och subventionerade lån upptagna i dollar, yen m.fl. valutor ska tillåtas fortgå - och till vilket pris. Vilket pris för eurons överlevnad kan politikerna i 17 länder motivera och försvara när notan slutligen hamnar i hemländerna, i knäet på skattebetalare, bolånekunder osv ?

Gemytlig samvaro har sin början och sitt slut men det har även påtvingad, och i Tyskland börjar allt fler tröttna på att ständigt bära en ryggsäck med dåligt samvete för vad tidigare generationer tyskar ställde till med för sjuttio år sedan. Brottet är sonat och straffet avtjänat genom påtvingat EU, EMU och euroinnehav, och jag tror den insikten sakta börjar sjunka in i Brysseleliten. Om Tyskland beslutat frigöra sig är det en process som Sarkozy, Barroso och van Rompuy aldrig kan förhindra och jag skulle inte bli förvånad om det finns två agendor; en med högtidstal om EU:s och eurons förträfflighet, kramar, kindpussar och snart sagt alla former av glädjeyttringar som kan förekomma på en fotbollsplan, för skens skull, och en annan som behandlar upplösningen av EMU och en tidsplan för återgång till nationella valutor så att detta kan ske så smärtfritt som möjligt. Samt beslut om unionens framtid där Storbritannien är betydligt mer aktivt delaktig än vad som är känt i media.

I SvD uppmärksammas att det i år är 10 år sedan EMU införde gemensamma mynt och sedlar. EU firar denna tilldragelse med en liten propagandafilm. Del av recensionen låter så här:

http://www.svd.se/naringsliv/10-ar-med-euron-det-ska-firas_6678168.svd

Bunkermentalitet på film?

Du var snabbare än jag

Jag blev själv lite förvånad över att man väljer att släppa filmen nu och inte efter att den värsta stormen har blåst över. Nåja, filmen är inte mycket mer än en okritisk hyllning till det europeiska integrationsprojektet och tycks sakna större politiskt värde.

Det har emellertid ofta varit så att propagandan strömmar ut i allt högre takt ju närmre slutet man närmar sig.

Aaah!

Och kom nu ihåg vad dom sade i filmen: Har du kvar Drachma så är det 1/3 2012 som är sista dagen att växla in dom mot Euro. Om Grekland har kvar Euron då, vill säga (men det sade som ingenting om i filmen)

För övrigt kan jag bara konstatera att även om alla finans- och ekonomiproffs håller god min och inte vill baktala Euron i onödan så pågår det nu ganska mycket jobb bakom kulisserna - även i Sverige - med att se över vad som måste göras, och hur det ska göras, om Europrojektet står på öronen.

Det verkar egentligen inte vara någon som har en bra idé om vad som kommer att hända, eller när det kan hända. Även de bäst informerade experterna befinner sig i totalt mörker. Många verkar dock förvänta sig att Eurofolket hittar nåt sätt att hanka sig fram även efter 9/12. Och man är inte heller säker på att Euron verkligen kommer att braka. Men för säkerhets skull förbereder man sig så gott man kan.

Jag har också börjat så smått.

Nej, ingen utöver huvudaktörerna vet säkert var det här landar och förmodligen inte aktörerna heller i nuläget, och en gissning kan vara lika god som en annan. Min gissning är att Sarkozy's linje är inriktad på att till varje pris försvara eurons existens och därmed Frankrikes ställning som åtminstone politiskt jämbördig med Tyskland men att Frankrike inte har någon annan uppenbar ekonomisk fördel av en gemensam valuta med Tyskland än att Frankrikes gamla valuta, francen, historiskt betraktats som 'chiquita' som följd av Frankrikes notoriskt usla statsfinanser vilket degraderar Frankrike. De franska statsfinanserna är i dag lika usla som någonsin på francens tid dock utan att tuppkammen behöver sloka för det eftersom man har det man tror är en prestigevaluta i fickan vilket stärker självbilden. Att valutan och prissättningen av denna i huvudsak vilar på urstark tysk ekonomi och inte på ursvag fransk blundar man för. Fakta stämmer inte med självbilden men den insikten går att skaka av sig. Franska presidenter har närt stormaktsdrömmar sedan de Gaulle och ser sin förebild i Napoleon men behöver Tyskland att luta sig mot för att nå målet.

Även Tyskland har maktambitioner men behöver inte Frankrike för ändamålet och definitivt inte några pigs som ytterligare släpankare, och därför kommer Tyskland förr eller senare att lämna Frankrike, pigsen och euron bakom sig. Vad som är en obekant faktor i den tyska planeringen är tidpunkten när reträtten ur EU-träsket kan påbörjas, men om eurokrisen förvärras genom bankkollapser och/eller hårda tyska krav utan att Tyskland accepterat eurobonds ger detta kanske det momentum som Tyskland behöver och kommer att utnyttja för att hitta spåret och påbörja en ny framtid som fri och obunden stat. Tyskland vill ha en ny giv medan Frankrike föredrar att spela med de kort och förutsättningar som ligger på bordet och som man vet gynnar Frankrike, allt annat verkar tydligen skrämmande.

Angela Merkels linjetal i Bundestag underströk att kompromisslös, straffsanktionerad budgetdisciplin är nödvändig för eurozonens bästa, men att detta förutsätter ändringar i EU-fördraget. Den tyska strategin är uppenbarligen att pigsen ska pressas till bristningsgränsen. Tyskland spelar rollen av pytonorm med tydlig avsikt att krama grisarna till döds. Förståndig taktik av Merkel.

Samtidigt i en annan del av Köping: http://www.bloomberg.com/news/2011-12-02/swedish-bonds-safer-than-german-debt-as-europe-crisis-upends-market-logic.html

Och: http://www.bloomberg.com/news/2011-12-01/merkel-sarkozy-want-poland-sweden-in-closer-eu-bild-says.html


Minst sagt oklart vad som menas. En extragrupp av EU-länder utanför euron som ska fungera som en extra kassako? Å andra sidan, varför är man då intresserade av att knyta Polen till sig? Förvisso ett land på tillväxt, men knappast särskilt redo för att bidra alltför mycket finansiellt.

Smicker från de stora pojkarna och en inbjudan till dans och fest är jag livrädd för när det kommer till svenska politiker. Är precis det dom söker, att få vara med på tuffa klubbens fester.

Håller med om att svenska politiker är ett synnerligen lättsmickrat släkte, inte minst när amerikanska politiker vill ha med dem att göra. Precis som finska politiker. Däremot ser man inte alls samma svaghet hos norska och danska politiker.