Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Nja, det är nog en väl optimistisk förutsägelse. Jag har pratat med en del "gamlingar" och "sveket" har nog satt betydligt djupare spår. Jag tror inte att Juholt på långa vägar kommer att klara av att återfå förtroendet fullt ut. Han är inte längre rätt man och man begick nog ett strategiskt misstag - iofs ett förståeligt med tanke på situationen i partiet - när man lät honom fortsätta som partiledare.

Lööf och centern har drabbats av ideologisk röta, det går tillfälligt att måla över med en ung fräsch tjej som partiledare men rötan kommer snart visa sig igen via Ursula och andra karriärliberaler.
Centern jagar samma väljare som KD, Fp, M + lite Mp väljare.
Konkurrensen är för hård och Lööf för vek och oerfaren.

Centern har ett mer gynnsamt läge, de har en stadig bas av lantbrukare och bönder som sedan länge röstat på partiet och fortfarande tror att det är Bondeförbundet.

Samtidigt så ser jag stora problem i framtiden för borgerliga stödpartier, KD ses mest som ett parti för inbördes beundran och som en samlingsplats för äldre, missnöjda, konservativa människor som saknar Folkhemstiden. C har förfallit och blivit ett träsk för nyliberala och marknadsfundamentalistiska tankegångar som inte attraherar många väljare förutom naiva borgerliga studenter vid universiteten. FP verkar ha bekymmer med att bestämma vad de vill ha och vilka de vill vara, vill de vara ett auktoritärt "liberalt" parti som älskar statligt tvång, ett stenhårt marknadsliberalt parti som endast bryr sig om avreglering, privatisering och skattesänkningar eller skall de åter bli ett socialliberalt parti som prioriterar välfärd och gemenskap före socialdarwinism och benhård individualism.

Miljöpartiet har endast positiva saker framför sig, ett parti som är starkt i storstäderna, främst bland unga och studenter, samt attraherar många väljare som tidigare röstade på betongpartierna, kommer att växa sig starkare ju längre tiden går och desto allvarligare klimatkrisen blir. Ett grönt, socialliberalt parti, de bör dock akta sig för att komma allt för nära borgerligheten såvida de inte vill tappa majoriteten av sina väljare till andra Rödgröna partier.

Vänsterpartiet har också enorm potential för att växa sig starka och fylla det politiska vakuum som idag existerar på vänsterkanten då alla partier verkar klumpa ihop sig i mitten retoriskt och löpa högerut praktiskt. En förtroendeingivande och karismatisk partiledare som tror på det han själv säger och inte kallar sig för kommunist, en partiledare som tillsammans med partimedlemmar stakar ut en ny väg och ett alternativ till dagens finanskapitalism är vad som krävs - Jonas Sjöstedt passar in perfekt som en kandidat till att leda Vänsterpartiet. Kombinerat med en ny politik och en ny retorik som skall visa på varför världen går åt helvete, hur vi skall återuppbygga det nyliberalismen förstört och varför vi alla faktiskt tjänar på rättvisa så finns det en enorm potential för ett Rödgrönt parti att bli en maktspelare inom politiken, det kommer attrahera människor från alla samhällsgrupper; idealistiska ungdomar, desillusionerade arbetare, empatiska höginkomsttagare osv.

Socialdemokraterna har också en möjlighet att åter bli ett massivt, folkbaserat parti - Juholt är den första Socialdemokraten sedan Palmes dagar som prioriterar samhället före marknaden och inte bekänner sig till den nyliberala dogman om frihandel, han är en traditionell socialdemokrat, med andra ord. Många arbetare som vill se mer prat om arbetsrätt, lönedumpning, avreglering, kollektivavtal, fackföreningar, anställningsvillkor och -trygghet etc. kommer att bli glada för den politik Juholt lägger fram och för den retorik han använder. Detta är väljare som till följd av de senaste decenniernas nyliberalism flytt till högerextrema protektionister, (S) har nu möjligheten att vinna tillbaka dessa genom att förklara att fienden här inte är den kinesiska fabriksarbetaren, den indiska bonden, den somaliska invandraren eller den polska byggarbetaren - det är chefen och eliten som spelar ut alla mot den svenska arbetarklassen i ett försök att driva ner löner och skapa billig arbetskraft.

Nej, lantbrukarna har de absolut inte på sin sida längre. Det är säkert en högre andel lantbrukare än andra samhällsgrupper som röstar på partiet men det är ingalunda en stadig bas. Snarare viker de trogna bort efterhand liberalismen, fröken Federleys klänningsfetisch och annat ideologiskt krimskrams blir för jobbigt och inte längre motiverar en röst.
De gamla från bondeförbundets tid börjar dö ut.

Ja, det är sant, men för tillfället är de starka bland den väljargruppen - vilket är anledningen till att jag även skrev att jag ser stora problem i framtiden för borgerliga stödpartier som KD, C och FP, som själva är ganska osäkra på vad de vill göra med samhället och hur det skall göras.

Jag håller i stort med Tretjaks längre analys här ovan. Centern kan ha ett gynnsamt läge, men jag är mycket osäker på hur deras framtid kommer att gestalta sig. De är fortfarande stora bland folk på landet och mindre orter, men den nyliberala make-over de har gjort de senaste åren skrämmer bort dessa människor. De verkar hoppas på någon slags Wetterstrand-effekt med valet av Lööf, men jag undrar om det håller i det långa loppet. Som det känns nu kan de sno väljare från främst FP, M och MP. Miljöpartiet har dock jobbat upp en bra bas med unga storstadsväljare och det är frågan om C lyckas sno dessa. Hade man valt en partiledare av mer klassiskt Fälldin-snitt hade man nog snarare kunnat få över väljare från S, SD och kanske KD. Vi får se hur valet av Lööf och vad som verkar vara en fortsatt nyliberal storstadsinriktning lönar sig i längden. Med tanke på hur många socialliberala partier vi har i mitten hade jag nog hellre sett ett fokus på landsbygd, miljö och viss social-/folkhemskonservatism.

Jag tror också att MP - trots att jag skyr det partiet - har framtiden för sig. Håller även med om att V under (troligen) Sjöstedt kan öka i opinionen. Frågan är var de tar väljarna i första hand, S eller MP?

Jag är heller inte säker på att Juholt blir en belastning för S i längden även om han inte var den mest kompetente kandidaten för partiledarjobbet. När folk glömt bidragsstrulet (och folk glömmer fort) kan S kanske vända uppåt igen. Juholt gjorde ingalunda bort sig i partiledardebatten häromsistens och jag får en känsla av att han - i stil med Den Fete - är mer pragmatisk och kan få genomslag bland arbetare och kommunalanställda mer än vad Mona Sahlin lyckades med. Time will tell.

De stora förlorarna i förlängningen blir KD. Partiet faller snart samman och personligen tror jag att deras enda chans är att bli ett lätt-konservativt alternativ som kan sno röster från besvikna moderater, en del sverigedemokrater och lite småstadsmänniskor som annars röstar på S eller C. Det finns gott om 40-talister som minns det gamla Sverige och dessa kan säkert lockas av en partiledare med pondus och karisma. Problemet är att man inte verkar ha någon sådan i laguppställningen (Odell räcker inte till), om man inte får Alf Svensson att göra comeback - och det kommer inte att inträffa.

Som jag skrivit tidigare blir det en mycket intressant höst och vinter politiskt och det ska bli spännande att följa opinionsmätningarna efter alla partiledarbyten.

God Morgon.

Nya opinionssiffror att glädja sig åt:

Juholtstormen sänkte S

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/juholtstormen-sankte-s_6574315.svd

Noteringen 25,5 procent är den lägsta för Socialdemokraterna sedan Sifo började med sina väljarundersökningar 1967

Var bottnar det nånstans?

Sorry, men när åkte SD ner under 4% spärren? Borde det inte varit stor glädjeyra i samtliga medier då?

Det var väntat att sossarna skulle fly från en ovärdig statsministerkandidat.
Men varför flyr de till m?
Man blir riktigt rädd.
Eller skall man se det som att skillnaden mellan s och m nu är så liten att den är försumbar?

I kommande OU eller val?

Oavsett skulle jag säga den 20e september 2026 när S åker ur riksdagen. Då kommer partiet att gå i graven fullständigt och alla s-bundna fackförbund kommer att upplösas under kommande vecka.

De flyr till M eftersom folk tycker att M sköter Sverige bättre än Mp och V. Dessutom har de ett mycket stort förtroende för Fredrik.

Du skall inte se det som att skillnaden mellan s och m är försumbar. Det har inte med det att göra utan vem man tror sköter landet bäst.