Första gången hos psykolog

Denna frågan går ut till er mer lite erfarenhet...

Hur går det oftast till vid första mötet med psykologen?

Säger han/hon bara: vad är problemet? Och så måste man sitta och försöka komma ihåg allt jävla skit som är problemet?

Bör man förbereda sig på nått sätt?

Jag har väldigt svårt att verbalt förklara saker och ting så jag nojjar lite inför detta.

Alla seriösa svar skulle hjälpa mycket, skriv era erfarenheter, tack på förhand.

Mod: jag har sökt på detta men inte hittat något, om det finns en liknande tråd så länka gärna innan ni closar.

Allt handlar om kommunikation och att man trivs med sin psykolog. Man skall "klicka". Det finns bra psykologer och det finns dåliga. Känner du direkt att denna människa "gillar jag inte" skall du inte fortsätta.

Du behöver och skall inte förbereda dig på något sätt. Du skall vara dig själv. Tro mig en en erfaren psykolog har hört "allt" innan. Och kan ge dig adekvat hjälp.

DU MÅSTE VARA ÄRLIG!!! Annars är terapin bortkastad. Psykologer har tystnadsplikt så du kan vara lugn.

En erfaren psykolog ställer inte cp:frågor som "vad är problemet?"

Lycka till!

Hade tänkt få handen ur röven och uppsöka psykolog snart så vore intressant med folks erfarenheter! Intressant tråd!

OnT. Mina föräldrar drog med mig till psykolog när jag var liten (mellanstadieålder) pga tvångstankar och minns ärligt inte så mkt annat än att vi satt och snackade om just de problemen. Inga konstigheter. Detta var dock ett halvt liv sedan

Hur ärlig kan man vara? Är det dumt att erkänna drog"missbruk"?

Olagliga droger dvs.

Det är inget fel på cp.
Jag är själv det.
Jag har svårt med motoriken, men hjärnan är klar.

Psykologen skall väl inte ställa frågan på detta sätt; "vad är problemet?"
Men han behöver ju veta lite om varför du är där med henne/honom.

En bättre fråga är väl: "ja, då sitter vi här. varför har du kommit hit"
Det bör du väl kunna beskriva.
Annars får du väl boka av mötet om det inte finns en anledning.
Tänk på att psykologer har tystnadsplikt

Du skall vara ärlig, om du vill ha hjälp. Annars kan du skita i det. Om ditt "missbruk" är ett problem så bör det behandlas...eller?

Jo fast du fattar nog vad jag menar utan att bli "känslig" och "kränkt".

Eller så kan man försöka tänka lite på hur man uttrycker sig.

Första besöket brukar mötet vara lite längre. Då går man igenom vad man är för slags person. Hur livet har sett ut på det stora hela. Från barndom till vuxen ålder. Det man kommer ihåg såklart, man kan ju inte minnas allt.
Detta är för att psykologen ska få lite hum om vem man är innan man kan börja arbeta med problemen. Det brukar mest vara allmänt prat om hur skolgången varit, hur man var som barn, hur familjesituationen sett ut, om man har några syskon osv. Ungefär såhär var det när jag gick till en psykolog för första gången i alla fall, och även vad jag har hört från andra.

Även fast de har tystnadsplikt så harman ju erkännt ett brott om man säger att man tagit droger, kan detta sluta i att polis dras in?
Att bli busted av polisen skulle nämligen inte hjälpa så mycket så det känns ju lite dumt att säga till psykologen om man sedan får en plats i brottsregistret liksom.

För läkare gäller väl att det brott man begått skulle ha gett minst två års fängelse (har jag för mig?) för att läkaren ska få bryta tystnadsplikten. Jag vet dock inte om det gäller psykologer också.

Det som kan bli problem är om det blir aktuellt med medicinering, då kan det vara knepigt att få ut medicin som verkligen hjälper (och inte bara theralen, ataras, propavan osv). Min läkare på psyk känner visserligen till att jag tagit en överdos, och jag får vettiga mediciner utskrivet ändå. Men om jag brukade droger hade jag nog inte sagt något om det alls. Om jag var missbrukare hade det ju varit sunt att ta upp det, men inte om man brukar lite då och då och har det under FULL kontroll.

de gäller att pan klickar men sin psykolog, när jag inte har klcikat med en psykolog så har jag bytat, och det har du rätt till

Terapi är bortkastad om man inte är ärlig. Är missbruket/bruket ett problem så måste psykologen känna till detta. En psykolog kommer inte anmäla eller bryta tystnadsplikten för en "skit-sak" som att du röker CB eller slänger i dig tjack eller nått sånt. Däremot erkänner du tex pedofili etc. så kommer han/hon anmäla detta till lämplig instans. Barnets säkerhet väger tyngre än tystnadsplikten.

Men det är ju det jag säger. Om det är ett missbruk så bör man ta upp det. Men om man bara brukar lite då och då för sitt höga nöjes skull, för att festa till det lite extra, så är det ingenting jag hade tagit upp.