Första gången hos psykolog

En bra ide kan ju vara att skriva ett brev till psykologen innan ni ses, där du förklarar att du har lite svårt att ge bra förklaringar verbalt. Sen kan du ju skriva om dina "problem" som du vill ha hjälp med i brevet också, så har psykologen en hyfsad uppfattning vad dina problem är och vad du är ute efter inför första mötet.

Jag har själv varit hos en psykoterapeut ca 6-7 ggr i våras, då fick jag förklara vad jag ville ha hjälp med först, sen började vi prata och hon gjorde anteckningar allt eftersom samtalet fortlöpte, och när någonting dök upp som hon tyckte behövde pratas mer om, så började hon fråga lite mer ingående om dessa saker, tex hur jag kände/upplevde saken etc.

Du behöver inte vara nojig inför mötet, psykologen är ju där för att hjälpa dig och allt kommer gå bra är jag ganska säker på.

Det är klart att jag fattar det.
Man blir inte känslig och kränkt när man varit med ett tag utan stenhård.
Men det är ett dumt uttryck som du bör sluta med.

Nä skriv inget brev.
Det är bara en människa du skall träffa.
Men förbered dig

Psykologen har tystnadsplikt reglerad i lag
Att knarka är inte olagligt.
Om psykologen ingår i ett team som skall hjälpa dig kanske medlemmarna i teamet snackar ihop sig.
Du skall nog för säkerhets skull fråga
- Är du psykolog? Legitimerad?
- Har du tystnadsplikt?
- så inget i våra samtal kommer att delges ngn annan person?
- Om jag byter psykolog här på Vårdcentralen då?
- Polisen
- Soc?

Gör om, gör rätt. Sen när blev det lagligt att knarka?
I övrigt ger du relevanta och bra tips till TS.

[quote=SmileuronTV]Gör om, gör rätt. Sen när blev det lagligt att knarka?
I övrigt ger du relevanta och bra tips till TS.[

Jag trodde att "kroppsligt innehav" var ok.
Men du verkar ha rätt.

Men att berätta om att man har knarkat kan man inte åka dit för.

[quote=Riddarhuset]

Jag har thc i kroppen, om jag säger att jag har brukat cb och blir tvingad att ta ett prov, det kommer visa positivt och jag åker dit för ringa narkotikabrott.

Är detta ett scenario som verkar omöjligt? Tror inte det
Fan jag vill kunna säga allt till min psykolog men vet inte om jag kommer våga, jag röker ju av en anledning, en psykologisk anledning, hon/han borde få veta det. Men fan va nojjigt det är..

Jag har själv aldrig gått till psykolog för jag är nojig över hur det går till där. Har inga problem med att tala för mig, men förstår inte hur mycket av det man varit med om som är relevant, eller vad man ska berätta och inte. Får ont i magen bara av att läsa den här tråden. Ska nog vänta ett tag till.

Kavalkad: kan du inte ge en update om hur det gick sedan?

Går man till en psykolog för att man har något slags problem så är biffen stekt. Då är det bara snacka om hur man känner typ.

Känner igen mig. Har precis kontaktat psykiatrin för första gången och fick en tid bokad med en överläkare som, visar det sig efter en googling, är specialist på folk med självmordstankar... fast jag uttryckligen sade att jag aldrig haft seriösa tankar på att skada mig själv, förutom med droger. Så nu är jag orolig att de efter en kvart ska säga "Men vad fan gör du här, du är ju alldeles för frisk! Sluta slösa vår tid och skaffa en hobby! Vår advokat hör av sig!"

Det är svårt det där med psykologer..
Har också varit och pratat med psykolog för ett tag sen...Grejen var att då mådde jag ändå rätt schysst...Då blev det liksom..:

"Vad gör jag här egentligen"??....Det gav liksom ingenting.
När jag mådde som sämst i samband med en tillnyktring efter ett stort alkoholintag hade jag väll nästan psykos...Hörde röster, inbillade mig massa saker...Kommer ihåg att jag hade nån dröm om att jag var på ett sjukhus och en galen läkare var där för att plåga mig...
När jag vaknade på morronen så hörde jag ambulansen komma med sirener och allt...Trodde att nu kommer "dom" och hämtar mig och kör mig till sjukhuset...
Hent bisarrt...Trodde jag skulle bli schizofren och galen...

Men då orkade man ju nästan inte visa sig utanför dörren...Ändå borde det vara sånna gånger man skall pallra sig iväg till psyket...
Det där är ju riktigt svårt...Samtidigt är man ju liksom rädd för vad som skall hända när man kommer dit..

Joo vissst kan jag skriva hur det gick, ska dit snart.

Jag kommer dock inte våga säga att jag brukar Cb eftersom jag inte fått något konkret bevis på att det är riskfritt att säga.

Alltså när jag pratade med en tjej i telefonen så sa hon typ exakt såhär: varför ringerdu oss då? Vad är problemet?

Jag antar att hon inte är leg. Psykolog eftersom att hon verkade inte förstå att det är sjukt svårt att bara rabbla upp allt skit. Och speciellt för mig eftersom jag har svårt för att verbalt uttrycka vad jag känner, och förklara saker och ting.

Så jag missade ju att säga en MASSA saker som jag kom på efteråt, så nu kommer ju den riktiga psykologen se på papprena och jag antar att hon/han kommer utgå från dem. Trots att det är en jävla massa skit som inte ens står med.

I telefonen sa hon att det lät som en mild deppresion...

Men jag tycker inte det låter så milt att få panikångestattacker då man helt flippar ur, djupa självmordstankar och så vidare..misstänkt add/adhd/asberger..

Så jag missade att säga en jävla massa skit alltså.

Hmm..

Är det hos en privat psykolog du har bokat tid? Men gör så att du tar upp det som du missade när
du kommer dit, det är väldigt svårt att beskriva allt över telefon, vilket de förstår. Jag är också ganska så säker på att psykologen inte kommer sätta dit dig för ditt cb bruk, då de har tystnadsplikt. Det kan ju vara så att cb förstärker ångest, precis som alkohol gör, och mår man då dåligt, så bör man undvika detta.