Första gången hos psykolog

Jag passar på att låna denna tråden lite då jag också länge funderat på psykolog. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket som är rätt. Som sagt har jag länge tänkt på att uppsöka någon men inte riktigt kommit till skott eftersom det kostar mycket pengar, jag vet inte helt vart jag ska vända mig och jag antar att jag är lite rädd för att höra att jag faktiskt har ett allvarligt problem som att jag lider av depression eller liknande.

Samtidigt kan jag bara känna att det är skit samma, det är bara att bita ihop så försvinner det väll tids nog. Men jag mår väll egentligen inte riktigt bra egentligen. Så jag undrar egentligen, vad lutar mest åt att man faktiskt borde uppsöka någon? Det faktum att man försöker intala sig själv att man mår bra och att det inte finns något problem eller att man "erkänner" för sig själv att allting faktiskt inte är bra?

Det är klart att du ska söka stöd! Att gå till "oss" i den psykiatriska öppenvården är inte mer dramatiskt än att söka för något i den somatiska vården. Hos oss träffar vi allt från deprimerade ungdomar till folk som mår betydligt sämre. Jag tycker definitivt du ska söka och hoppas på att få bra hjälp - om inte har du i alla fall inte förlorat något!