Säger ni "Ni" ?

Jag känner mig också illa till mods om jag blir niad. Det påminner om det gamla klassamhället som fortfarande fanns i början av 1960-talet.

För oss som upplevde du-reformen http://sv.wikipedia.org/wiki/Du-reformen så kändes det så skönt att kunna säga du till alla utom möjligen kungafamiljen.

Här har vi en kulturkrock mellan den äldre och den yngre generationen. De yngre tycks tro att niande uppskattas av den äldre generationen, när det i själva verket är tvärtom.

Jag är mot ny-niandet, de flesta äldre ogillar det ju så det är rent oartigt för det mesta, men måste ändå fråga er som hävdar att det alltid var oartigt förr i tiden och alltid användes "nedåt" osv - jag gör ganska ofta "ni" användas i gamla intervjuer. Typ nån från 60-talet där Hyland intervjuade nån skådis. Då används konsekvent "ni". Var det då för att markera något negativt ?

Det var ett artigt tilltal för en person med Hylands bakgrund och position och för de allra flesta svenskar. Omgivningen tyckte det var ett artigt tilltal, i varje fall söder om Kolmården och Tiveden.

Leksingen i går 2014-05-23 kl 21:57:

Blev utskälld av en gammal gubbe idag för jag sa er eller ni kommer inte ihåg men något av dom två istället för att säga du till han, han blev riktigt upprörd. Har inga gamla människor runt mig att fråga nu så jag frågar er, är det oförskämt att säga er/ni istället för du till de äldre generationerna? Har fått 2st såna gubbar 2 dagar i rad nu som reagerat på det men aldrig någonsin har någon sagt något till mig.
Jag tycker personligen er/ni låter mycket trevligare än att säga du.

egon2b i går 2014-05-23 kl 22:27:

Som ung tolerant och allmänt positiv gubbe så har jag inga problem att bli tilltalad med Ni/Er. Det är delvis beroende på de lokala sedvänjorna. Personligen har jag hört [ännu] äldre personer tilltala sin svärfar/svärmor med I – som är en äldre form av Ni.

I andra kretsar har tilltalet ni (med litet n) använts neråt till tjänstefolk och hantverkare. Det kan vara en anledning till att vissa gubbar är griniga. Förhållandet till året 1967 kan vara avgörande.

På arbetet kan det vara lämpligt att rådgöra med butikschefen eller hotellchefen så att kunderna får ett likartat bemötande. Hos Rolex-handlaren gäller andra regler än i fiskkiosken.

Rekommendation: Använd Du/Dig i tal och du/dig i skrift, oberoende av åldern hos den du talar med respektive skriver till. Att göra den där bedömningen av åldern är känsligt, nästan lika känsligt som att tilltala Marika Carlsson på engelska om man är svensk.

PS: Om Leksingen hade LIF-loggan synlig så blir det särskilt motsägelsefullt att tilltala folk med Ni. I Dalarna säger man Du till landshövdingar och prinsar, till och med till kungen enligt en känd anekdot.

Tja, vad fanns det egentligen för vettiga alternativ?

Att titulera med "Skådespelaren" skulle låta skrattretande/pilsnerfilmsaktigt.

Att säga "Herr" + efternamn riskerar att låta som ironi/spydighet om inte alla faktorer vad gäller rimlig åldersskillnad etc finns på plats.

Att säga "du" kan kännas lite oprofesionellt/korrupt ungefär som om man promotar folk ur egna kompiskretsen.

Det handlade om att markera en blandning av respekt och distans. Det var ju för att få bort detta som Bror Rexed initierade du-reformen.

Det är absolut ingen skröna men möjligtvis är graden någon av de du nämnde. Gubben var iallafall chef över ett militärområde. Den där kvällstjänsten gjorde visst ingen nytta ändå.

Han hade en massa järnskrot på axeln. Om jag tänker efter så var han nog överste-överste eller dubbelöverste om det finns något sådant. Generalöverste?

Edit: efter lite kontroll så är ju en överste chef över ett regemente men den här tjommen var ju chef över ett antal regementen så han var nog lite extra men sa nog:

-Översten är min titel.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Milit%C3%A4ra_grader

Händelsen och händelsens faktiska innehåll är två skilda saker. Det finns ingenting som styrker att det har gått till som du sa eller att personen i fråga reagerat på du/ni enligt dina tillrättalagda uppgifter. Jag vet ju vad du vill försöka "bevisa" och då är det ju högst lämpligt att själv formulera bevisen.

Vari ligger det osannolika?

Jag har inte använt ordet "osannolikt". Jag konstaterar bara att det överensstämmer väl med din Ni-veneration att så påpassligt minnas en konversation från svunnen tid.

Även i den historiska återblick som sändes i SVT ikväll kunde man höra en TV-reporter tilltala en intervjuad person med ni. Kan man alltså dra slutsatsen att det inte var ett nedåttilltal, eller att det i alla fall bara var en marginell användning?

Antar att återblicken var till den första hälften av 60-talet? I så fall var det ju ett tidens tecken på formellt och stelt språk i media. Det var inte nedlåtande, men visade på distans.