Säger ni "Ni" ?

Men det har ju hittills i den här tråden hetat att ni enbart var ett nedåttilltal, t.ex. som Hamilkar skriver i inlägg 152: ”Ni har aldrig varit ett allmänt neutralt hövligt tilltal i Sverige” (med den hamilkarska fetkursiveringen på aldrig). Betyder det att TV-reportens tilltal uppfattades som klart icke-neutralt, och varför skulle man vilja uttrycka sig så i TV?

Fast du bör nog skilja mellan TV och allmänspråket. Jag skrev ju "formellt och stelt språk i media". Det språket avspeglade inte språket mellan människor till vardags, vilket är [som jag tolkar det] vad Hamilkar skriver.

Så tolkade nog inte jag det, eftersom det innehåller både ”aldrig”, vilket ju tycks vara rätt omfattande, och ”allmänt” vilket också tycks täcka in de flesta områden. Jag har svårt att se samtal i TV som icke-allmänspråk. Det man brukar ställa mot allmänspråk är ju fackspråk, och det är inte fråga om utan helt enkelt allmänspråk som används i ett TV-medium. Men detta niande skulle alltså vara en utpräglad TV-jargong?

Det fanns väl vissa regler inom media som inte utmärkte allmänspråket. En var ju att det inte tilläts att tala dialekt. Redan där hade man ju gjort ett avsteg. Under första hälften av 60-talet var TV-mediet ganska teatraliskt framställt. Det var, som jag tidigare skrev, stelt i sin form och uttryckte väldigt lite personlighet mellan de medverkande. Det var nog därför som Lennart Hyland blev så populär med sin folklighet och sin otvungenhet. Han bröt ganska tydligt mot rådande "oskrivna" normer.

Det här är min egen, upplevda, bild av hur det var. Hamilkar är ju välkommen att bekräfta eller motsäga detta.

Har förmodligen tagits upp tidigare i tråden men på 1800-talet (och tidigare?) var det väl även vanligt med ni:ande av föräldrar? I alla fall på landsbygden.

Utvandrarsvenska: Vad säger I, far?

Detta kan väl knappast heller kategoriseras som "nedåttilltal"?

Jag sade faktiskt det rent reflexmässigt till en pensionär här om dagen. Jag vet inte varför, men det skulle på något sätt ha känts ohövligt att säga "du".

Olika tider har olika seder. Det var knappast nedlåtande, men däremot distanserande.



Tyckte Ni att det blev bättre för Er att använda det?

Visst, men det är väl så självklart att det inte behöver påpekas? Att "ni" är mer distanserande än "du" är väl något alla kan vara rörande överens om.

Om du följer tråden så handlar den ju initialt och till största del om det nutida bruket av "Ni". Föreställningen hos "nybrukarna" är att detta är ett tecken på hövlighet. Det kan utifrån den uppfattningen inte nog påpekas att det är distanserande.

Jag märkte nyss när jag loggade ut från en applikation att meddelandet var: "Ni har nu loggat ut från X. Välkommen åter". Det är ju knappast kollektivet som avses så "Ni" smyger sig in på olika sätt.

"Vi" (som kungen en gång kallade sig själv) gjorde det mest spontant.

Jo, det tycker jag nog att det kan, faktiskt.

Om ett språk har ett tilltalspronomen som är reserverat för personer som man normalt inte skulle tilltala med förnamn så är det väl fullständigt självklart att det är mer distanserande? Det är ju hela poängen.

Ingen i tråden tror väl att hövlighet måste vara synonymt med intimitet?