Min son "pip-skriker" varje dag!

Om du är konsekvent så kommer det inte bli så långsiktig lösning. Min svägerska och svärmor jobbar båda två på förskola och de brukar säga att det absolut viktigaste med barnuppfostran är att vara konsekvent. Säg till ditt barn att från och med nu så kommer han åka in på rummet så fort han skriker, och se till att han gör det med. Barn lär sig så otroligt fort men de testar gärna gränserna så om du bara gör det här halvhjärtat så kommer det inte ge någon effekt.

Det här med time out har blivit en modefluga och används på ett destruktivt sätt. Time out var från början en behavioristisk sista lösning för att få utåtagerande barn att lära om ett beteende. Men då följdes denna lösning av andra pedagogiska lösningar också. Men sedan har rena behaviorister som super nanny och liknande gjort bestraffningen till en riktig bestraffning och inte en lösning för att få barnet att lugna ned sig tills andra pedagogiska lösningar kan kopplas in.

Man sätter inte ett barn på time out eller i rummet! Även stora barn förstår inte varför man gör det. Din son slutar helt naturligt då det inte finns någon att kommunicera med! Men vet han varför han sitter där?

Time out och rummet är faktiskt enligt lag olaga frihetsberövande, då man berövar barnet friheten att röra på sig. Lagarna gäller barn också.

Försök tillsammans med barnet hitta en kommunikativ lösning på problemet! Inte alltid lätt på en 1-3 åring men även där kan man samarbeta med barnet!


Lite att titta på för att vänja bort samhällets mytologiska uppfostringsmetoder..
http://www.youtube.com/watch?v=vokGMLxP9DA
http://www.youtube.com/watch?v=LfiYmUxKOXM

på tal om bestraffning, testa gränser etc.. Dra lärdom av dessa:
http://www.youtube.com/watch?v=jvzQQDfAL-Q <----Kids do well if they can!
http://www.youtube.com/watch?v=tUrLK45Ezfo

pff... Inget barn testar gränser! Dock kan barn testa "gummibandet" mellan förälder och barn i parken....
Kids do well if they can! Dvs barn är redan motiverade men hindras av olösta problem eller nedsatta förmågor som gör att de inte kan bete sig som samhället vill....

Det du gör är att ta bort rätten att kommunicera vilket är destruktivt. Det kan leda till att barnet utvecklas selektiv mutism...

Naturligtvis testar barn gränser. Jag tror absolut inte på att barnen är programmerade till att bete sig som samhället vill. Barn har inte samma känsla för vad som är rätt och fel innan vi lär dem.

På vilket sätt tar jag bort rätten att kommunicera? För att jag skulle bestraffa mitt barn om det inte uppför sig?

Man kan inte stänga in ett barn som inte ens är två år i sitt rum och säga att han får komma ut när han är snäll. Han vet inte ens vad "snäll" eller "komma ut" betyder, och skulle bli jätterädd och ledsen om man gjorde så. Förresten är han snäll även när han skriker, eller är ett litet barn elakt? De måste få lov att skrika av lycka/ilska tills de hittat något annat sätt att förmedla det.

Ett litet barn kan naturligtvis vara elakt. Och vet barnet inte vad som är snällt/elakt, rätt/fel så får du väl visa det. Menar du att du aldrig tillrättavisar ditt barn?

Din unge får jättegärna skrika hur mycket han/hon vill, sålänge det inte sker bland folk.

Om det pipa och skrika, likväl bitas och slåss är det enda komunnikativa medel som ett barn kan kommunicera med när personen befinner sig i affekt och vill kommunicera ut en känsla. Och du bestraffar detta försök till kommunikation så kommer barnet rent behavioristiskt att lära sig att man inte får kommunicera.. Du berövar barnet sin naturliga kommunikativa förmåga.

Nej barn har inte samma känsla vad som är rätt eller fel. Däremot så har barnet en medfödd förmåga att alltid vara till lags. Det är en överlevnadsinstinkt som hänger ihop med anknytningsbeteenden som barnet har hela livet. Om inte barnet är till lags så får barnet inget skydd rent biologiskt. Så testa gränser är bara en myt då det skulle krocka med att barnet ständigt vill vara sams med föräldrarna. Dock blir det problem om barnet är inne i ett olöst problem med föräldern och ger ifrån sig sin vilja, eller när barnet saknar de förmågor som förälderns förväntan kräver just nu. När ett barn brakar loss så är det oftast för att kravet på uppgiften inte matchar barnet egna mognadsnivå.

Känsla för vad som är rätt eller fel lär sig barnen genom vad man kallar för en socialisationsprocess. Samhällets sociala normer måste man lära sig och det gör man hela tiden från födseln tills man dör. Att bestraffa detta är inte ett bra sätt att få ett barn att lära sig!

Behaviorismen är sedan länge ute min vän...

Snälla, berätta vad du skulle göra med ett barn som skriker som om kniven sitter i det varje vaken stund? Du verkar ju så bildad på området att jag verkligen vill ta del av dina kunskaper

Det finns olika sätt att tillrättavisa ett barn min vän...
Man kan göra det genom den behavioristiska belöning och bestraffningsmetoden (den du är för)
Man kan göra det genom den mer kognitiva metoden, att tillsammans hitta en lösning på problemet som fungrar för båda parter.

Barnet måste fortfarande förstå varför saker inte är accepterat. Och detta fungerar inte om barnet använder skrik för att kommunicera med, då detta är en högst naturlig kommunikativ väg som bebisar har. HAr inte en tvååring den pragmatiska förmågan som krävs för att kommunicera känslor, ja hur ska då barnet få dig att veta att du ska dra där ifrån? Eller få dig att veta att barnet är hungrigt eller att något gör ont?

"Pappa, det gör ont i huvudet!"
"slutar du inte får du gå in på ditt rum!"

"Pappa, jag är hungrig!"
"Tyst annars får du spö!!

"pappa kan du hjälpa mig med [vad som helst]"
"du får inte be om hjälp, in på ditt rum!"

hur bra fungerar detta?

Menar du då att även jag som förälder ska skrika, slå och bita barnet så att det förstår mina känslor?
I det här fallet är ungen 2,5 år och skiker när han inte får som han vill, det är inte okej, hur kommunicerande barnet än är. Det är heller aldrig okej att slåss eller bitas. En unge som är 2,5 år förstår tillräckligt mycket för att man ska kunna bestraffa den och ungen ser då anledningen till varför han/hon bestraffades.



Jag tror inte att det är en myt att barn testar gränser. "Trotsåldern" är ju en typisk period i barnets liv där det kommer att testa gränserna. Har du något bevis för att barnets överlevnadsinstinkt skulle göra så att det alltid vill vara till lags och sams med sina föräldrar?


Bestraffning är ett mycket bra sätt att lära sig på. Bestraffning tillsammans med belöning är ju grunläggande för all typ av uppfostran.

Får jag fråga rent praktiskt hur man "tillsammans hittar en lösning på problemet som fungrar för båda parter."?

Nu pratar du dessutom om bebisar, jag har aldrig sagt att jag skulle låsa in en unge på ett halvår på sitt rum för att ungen skriker. Vid 2,5 års ålder så förstår dock barn ganska mycket och kan oftast prata en hel del. Och där ord inte fungerar så får fysisk tillrättavisning (ej våld) duga.

Jag undrar bara vad f-n du har rökt på morgonkvisten när jag ser dina inlägg!??

Du har väl inte varit på flaskan redan!?

.