Min son "pip-skriker" varje dag!

Mon son som är knappt 2,5 år pip-skriker många gånger om dagen. Ni vet sånt där skrik som får en att vilja slita ut sitt eget hjärta och kasta iväg det! Skriken kommer oftast när han blir arg eller ngt inte går hans väg men även när han blir glad. Skriken är ungefär 2-5 sekunder långa och extremt gälla. Jag uppskattar att han gör detta en vanlig dag mellan 30-40 gånger. Detta låter kanske inte så farligt men med tanke på att han är vaken runt 10 timmar per dag är det runt 4 ggr per timme.

Det skall tilläggas att han haft problem med öronen efter dubbelsidig öroninflammation och opererat in plaströr i öronen. Detta har gjort att han blivit försenad i talet och pratar fortfarande inte med riktiga ord.

Bör jag vara orolig?
Är detta relativt normalt?
Är det en jobbig trots redan nu?

Tacksam för svar!

/V_V

Antar att du redan sagt åt honom att sluta med det utan resultat?

Har du pratat med dem på Bvc, om problemet?

Det kan ha med rören att göra, att han har hittat ljud som är roliga som han inte hörde förut. Det kan också vara ett sätt att kommunicera med dig. Han kommunicerar sina känslor på det sättet när han inte har orden för det han känner. Dock ska man se upp så att det inte blir en ritual eller ett repetitivt beteende för då bör du ta kontakt med BVC.

Att tänka trotts eller normalt är inget du ska göra. Man ska inte uppskatta ett liv med normativ bedömning.

Det går nog över så småningom när han hittar de verbala orden för hans känsloliv.

Att säga åt barnet att sluta är som att säga åt ett barn att sluta klia på ett sår, eller exem, det funkar inte.... Så droppa alla dessa bahvioristiska tankar som FB folk har.

Min son gör precis likadant, i synnerhet när han är glad, tjuter som en hök i 10000 decibel i så hög ton att den ligger precis på smärtgränsen att människan kan höra den. Gärna bakom intet ont anande människor i till exempel affärer som då hoppar till av rädsla och kollar förskräckt.

På dagis visste de först inte vad de skulle göra eftersom det skrämde de andra barnen och alla fick ont i öronen men nu brukar de säga till honom skarpt nej när han gör så och det har tydligen gett resultat, så vill du det kanske du kan prova.

Själv tycker jag att jag får stå ut med att han skriker, han vill ju bara ge utlopp för sina känslor och menar inget illa och kommer sluta med tiden. Har investerat i en treliters fryspåse fullpackad med öronproppar för att skona hörseln när han är på sitt bästa tjut-humör, för det skär ju verkligen i öronen och lär vara farligt. Har hänt flera gånger att andra bett mig om öronproppar när man till exempel åker tåg lite längre sträckor, så det kan vara bra att ha med sig då eftersom folk blir väldigt irriterade.

Om grabben är två och ett halvt år och redan tappat kontrollen så borde du vara orolig!

Vrid om örat varje gång han skriker så slutar han snabbt om han är normal i skallen!

I annat fall så sitter några bokstäver på tvären som bara verkar bli vanligare och vanligare..

.

Och det är precis så man skapar skitungar som inte förstår att visa hänsyn till andra. Det är även så man får andra att hata alla småbarnsföräldrar.

Herregud, att sånna som du skaffar ungar....

Han testar sin röst/sina ljud bara. Helt normalt, men ganska jobbigt när det t ex händer i kollektivtrafiken eller på andra offentliga platser där alla andra måste ta del av det.

Tackar för alla svar, konstruktiva eller ej!

I vår familj funkar det så att jag som pappa kan "ryta till" och då slutar både min dotter och son att göra det dom gör som är orsaken till rytandet. Jag är ihärdig med rytandet när det gäller dessa skrik förutsatt att han är arg, glad-skriken får man ju stå ut med. Sen vill jag ju inte ryta på min son 30-40 ggr per dag heller. Vi har kontakt med BVC angående detta och öronen. Han har även en tid hos logopeden nu i september. Jag tror själv som ngn antytt i tråden att detta är hans sätt att kommunicera frustrerat eftersom han inte kan använda ord.

Öronproppar funkar men är kanske ingen långsiktig lösning som hjälper min son!

/V_V

Han är för liten för att förstå sig på att visa hänsyn till andra, en så liten ska istället andra visa hänsyn till.

Min son gör likadant. Jag har sett det som att det är nåt nytt han lärt sig och kör med för att se hur långt man kan gå liksom. Precis likadant med hans nya favoritord: Nej! Det hör jag oxå 2000 gånger om dagen i helt irrelevanta situationer.

Man får försöka guida dem, säga till att så får man inte skrika. Jag vet att det är aptråkigt när man sagt till 100ggr men jag hoppas iaf att de lär sig nåt på vägen