Min son "pip-skriker" varje dag!

Beror ju på ålder.

0-2 år. Se till att de grundläggande behoven är tillfredställda. Föräldern vet nog hur sitt barn låter för olika situationer.

2-18 år. (Ja hos mig förekommer era fantatiska I-landsproblem även i tonåren)

1 observera! i vilka situationer kommer skriken? Vad gör barnet just då? Hur ser omgivningen ut?

2 Analysera! Vad kan barnet tänkas mena med skriket? Är barnet i affekt (uppvisar barnet känsloyttringar)? Försöker barnet kommunicera? Ser man att det är en ritual eller ett repetetivt beteende utan komunikation? Kommer beteendet när barnet är trött, eller överstimulerat?

3a ta reda på mer info (för barn som kan prata bra och har en ganska bra kognitiv mognadsnivå), fråga vad som står på, vad barnet gör. Är det något som barnet är obekväm med? (så länge det inte är ritualistiska eller repetitiva beteenden)

3b För barn vid 2-4 år och eller som saknar verbal kommunikation, eller pragmatiska förmågor. Ritprata! rita en fyrkant som är en kamerabild, i den ritar man vad som händer, hur barnet ser på saken, hur du som vuxen ser på saken. (INGA värderingar!)

4 Väg barnets krav mot dina. Alltid barnets först, sedan kan du säga att du inte står ut med skrikande, eller står ut med att man kastar leksaker, att det är fel sätt att kommunicera på...

5 Hitta en lösning tillsammans, ritprata! hur kan man göra sig förstådd istället? genom bilder? genom tecken, genom hand på hand? (för små barn under 6 brukar man faktiskt göra detta över huvudet på barnet. Dvs har man i punkt 1-2 sett att det är ett kommunikativt problem så brukar man få in barnet i en alternativ kommunikation, tex via bilder...)

En annan sak man kan göra är att använda sig av termometrar och andra instrument.
Hur arg är du?, visa på den här skalan
hur mycket tycker du om äpplen?, peka på skalan

Ett ypperligt sätt att få reda på hur och vad barnet tycker om denne inte kan värdera sina tankar verbalt.


här har du nått att läsa
http://media.pedagogisktperspektiv.se/2010/09/artikel_12_vad_ar_collaborative_problem_solving.pd f
Den hänger ihop med clippen jag gav dig i mitt förra inlägg

Den här innehåller också ALSUP på svenska. Alltså en lista med förmågor som kan vara nedsatta om ett barn inte fungerar som samhället vill.

Det gör jag om han gör något farligt eller förstör något. Att ta hänsyn till omgivningens känslor är han som sagt för liten att kunna förstå sig på att göra, och omgivningen bör istället ta hänsyn till honom.

Ett klassiskt missförstånd... Ett av samhällets många svarta fläckar som är svåra att tvätta bort.

Bara för att jag väljer bort att gå i konflikt med barnet, eller att jag har andra sätt att hitta lösningar på. Betyder inte att jag låter barnet göra som denne vill, eller att jag accepterar beteendet...

Vad lär sig ett barn på bestraffning? Jo att något beteende barnet gjorde någongång denna timme inte var tillfredställande för föräldern. Barnet lär sig inte mer än så!
Däremot, om man tar och förklarar för ungen att beteendet som man gjorde precis nu inte fungerar då folk blir tex arga, men att man kan göra på ett annat sätt i stället. Så lär sig barnet att det finns alternativ som är bättre än det barnet gjorde.
Jag har inte använt bestraffning! Jag har använt en formativ bedömning (roligt nog) och gett barnet ett verktyg att jobba med istället för det denne hade.

Om du svetsar med MIG, men du skall egentligen svetsa med TIG. Förmanne kommer och ger dig sparken för att du svetsar med MIG för att du inte visste bättre. HAr du lärt dig något på det?
Men däremot om förmannen kommer med en TIG och säger, "här, det där materialet fungerar bättre med TIG, svetsa med den här". Då har du ju lärt dig att TIG passar bättre. Eller hur?

OM ett barn slåss och du ser detta. Barnet som blir slaget gråter. Vad är bäst?
Att skrika, tjata och frihetsberöva barnet? (din bestraffning)
eller mitt sätt:
Att lungt komma in i rummet, bekräfta att du att du såg att barnet slog. Sedan bekräftar du att det gjorde ont på det andra barnet och därför är det inte bra att slåss. Sedan tar du båda barnen och visar att man ska klappa istället. Barnet får klappa sin kompis. Vips så har barnet lärt sig en alternativ väg att gå.

(skulle förskolan börja med bestraffning så skulle nog varenda liten 2 åring sitta i skamvrån, och ingen leker)



Det beror på vilka glasögon du vill se igenom.
kids do well if they can <----- Nej barn testar inte gränser
Kids do well if the wanna <---- Ja, barn testar gränser, barn vill inte, det är föräldrarnas fel osv.

Trottsålder? Ja barn skriker och gråter, det gör även vuxna! Oftast kommer denna "trotsålder" vid 2-4 års ålder och är ett resultat på att barnets mognadsnivå inte är i balans med förälderns kravnivå....

Bevis och bevis, men ta dig en titt på Broberg- Anknytningsteori samt Stern-Ögonblickets psykologi..

(tänk nu på att anknytningsteorin är en vetenskaplig bevisad gren av freuds läror)




Säg mig.. På vilket sätt lär sig ett barn genom en negativ handling mot dem?
Belöning OK, jag använder det vid extrema tillfällen och hjärnan använder det varje dag. Dock måste man veta bakgrunden till och VAD man belönar!
Belönar du ett redan motiverat barn men som saknar förmågor för att sköta sig, så kommer du bara att belöna felaktiga beteenden då barnet inte kan sköta sig.
Du måste göra en enorm observation och analys för att se vad du belönar för något..

Och en tumregel till dig..

Ren behaviorism:
Plockar du bort ett beteende så måste du ersätta det beteendet med något annat beteende annars kommer det felaktiga beteendet tillbaka, eller så får du ett ännu mer felaktigt beteende.

Du kan ju börja med att förstå att barn under 4 år inte har Theory Of Mind. Dvs barnet kan inte sätta sig in i att du tycker att det är fel och kommer inte att förstå din bestraffning..
Och nej jag pratade om större barn, inte bebisar.

En saftig örfil så blir det tyst!!

Nej, omgivningen ska inte behöva ta hänsyn ifall ditt barn sitter och skriker en på tåget så att det behövs öronproppar. Det spelar ingen roll om han är för liten för att förstå hänsyn och omgivningens känslo, du är tillräckligt gammal för det och du är hans förälder. Då får alltså du se till att han förstår att skrika är fel och att han ska sluta med det.

Det barnet lär sig av bestraffningen är att det han/hon gjorde var fel och att han/hon då fick se vilka nagativa konsekvenser det gav vilket leder till att han/hon inte vill göra samma sak igen. Och som jag skrev tidigare, fysisk bestraffning tar man till när ord inte räcker.


Hade förmannen sagt till mig tidigare några gåner att jag inte ska använda MIG-svetsen men att jag inte lärt mig det utan fortsätter förstöra arbetet så hade jag ju förhoppningsvis lärt mig någonting då. Jag har aldrig sagt att man ska fysiskt bestraffa barnet i första läget, men har man förklarat och pratat med barnet och det inte hjälper så får man ju ta till bestraffningar.


Jag hade börjat med ditt alternativ och hade inte det funkat/barnet hade senare slagit sin vän igen så hade jag bestraffat barnet.




Ja, vi kan nog enas om att vi ser olika på saker och ting här och att vi helt enkelt har olika synsätt på barns grundförutsättningar.




Naturligtvis måste man ju tala samtidigt som man bestraffar ett barn. Man kan ju inte bara ta ungen i armen och slänga in honom på rummet utan att öppna munnen innan och förklara varför man gör så. Med en belöning menar jag inte att det måste vara något fysiskt eller en gåva eller liknande. En belöning kan vara så enkelt som att man säger "vad duktig du är Elof" när barnet gör något bra.

Naturligtvis kan barn under 4 år förstå när jag säger "nej, sådär får du inte göra" eller "om du slår Markus en gång till så åker vi hem från lekplatsen".

Det är inte fel att skrika för ett litet barn.

Om barnet är 2,5 år så ska man kunna få tyst på sitt barn, inte dela ut öronproppar till folk i omgivningen. Om de lyckas få tyst på honom på dagis så borde väl även du som är hans förälder kunna få det?

Han är inte två år än.
Vid vissa tillfällen måste han få lov att vara ledsen. Oftast beror det att han avskyr att sitta still, och ibland går det inte att göra annat än att sitta still, som i bilen, på bussen, när man har vagn och åker på ställen det är farligt för ett barn att gå eller har bråttom, när man står i kö i affärer osv.

Då antar jag att han närmar sig två? Och då är han tillräckligt gammal för att man ska kunna få honom att vara tyst.

Självklart får barn vara ledsna ibland. Jag förstår att barn ibland är ledsna och skriker men då måste man ju som förälder antingen kunna tysta barnet eller gå därifrån med det. Men om han inte kan låta bli att skrika såfort han sitter still bland folk så får ni väl låta bli att ta med honom ut bland folk?

Hur kommer det sig att dagispersonalen kan få tyst på honom men inte du? Du kan väl också "säga till skarp"?