Citat:
Ursprungligen postat av Spinnaker
De högre upp i spänningsserien har större potential att reduceras. Har du bly metall i kaliumjoner så "skulle" följande reaktion ske: Pb(s) + K+ -> Pb2+ K(s) Men då ser vi att Pb skulle behöva oxideras och detta skulle inte ske då Pb har högre potential att reduceras än K, alltså händer inget.
Kollar vi på d) så ser vi att vätejonerna har större potential att reduceras än Zink. Därför kommer det bildas zinkjoner och vätgas. Du kanske hört om metaller som är vätgasutdrivande.
I boken står det K, Ba, Ca, Na etc etc & senare Hg, Ag, Pt, Au.
Och under står der "reducerande förmåga avtar", med en pil åt höger. Så det låter för mig som att K hellre reduceras än Pb. Dock ovanför står det "dvs. atomernas tendens att avge e- avtar åt höger", men att en atom reduceras innebär ju väl att atomen
drar till sig skit?Och hur vet man att en jon ska oxideras eller reduceras? Står ju bara "-jon" i boken..
Hade jag rätt om att den som heter "-metall" i uppgiften är en bit som läggs ned i en vätska bestående av andra ämmnet?
Edit: Märkte för ett tag sen att kväveoxid även heter kväve
monoxid. Samma sak med dioxid etc etc. Är det så för alla atomer? Eller får vissa nåt speciellt namn istället?
1=mon
2=di
3=tri
4=?
5=?