Det är tre saker som kan få mig att bli fruktansvärt förbannad, och det är tv-spel, idrott och flickvänner/ex. Saker runt omkring mig kan lätt få sig en flygtur eller på andra sätt demoleras, dock har jag haft någorlunda tur genom åren att fler saker inte har gått sönder. Nedan följer ett rejält axplock.
Angående idrott som antagligen gör mig mest förbannad har jag bland annat kastat en data stol genom hela vardagsrummet så att två ben knäcktes, efter att mitt ibland sorgliga favoritlag missat en straff i ett derby på övertid.
Tommy Salos så kallade försök till räddning i den ökända matchen mot Vitryssland, resulterade i att min cykel fick sig en rejäl omgång så att den blev obrukbar. En rejäl utskällning av min styvfar direkt efteråt gjorde inte saken bättre, utan ett inbördeskrig av rejäla proportioner blossade upp under ett par dagar, med min arma moder som tålmodig medlare tills en vapenvila kunde nås mellan de två lika stöniga och löjliga kombatanterna.
Min nyinköpta 60-tums tv var häromåret nära att sätta livet till återigen under en fotbolls match, där mitt lag ånyo underpresterat. Blev förbannad och fick tag på någon slags värmeljuslykta som kastades mot väggen. Den touchade precis kanten på tv:n och brakade in i väggen. En jävla tur där, självhatet hade inte vetat några gränser om den hade träffat ordentligt i skärmen.
Oresonliga flickvänner och ex har resulterat i materiell förstörelse också. Någon mobiltelefon har fått sätta livet till under bråk genom att ha kastats i golvet i ren frustration.
Mitt ex hade fått för sig att jag hade flirtat med hennes vän och gav mig en örfil så att det sjöng om det. Eftersom min karaktär förbjuder mig att slå tillbaka slet jag istället itu min tröja likt Hulk Hogan och slog mig själv på bröstet likt King Kong, samtidigt som jag hoppade upp och ner. Måste varit en syn
Bröt även av handtaget till balkongdörren mitt vintern, att dörren inte gick att stänga ordentligt, efter någon fjantig argumentation på fyllan med min dåvarande flickvän. Det var ca 12-13 grader i lägenheten när vi vaknade på morgonen.
Några handkontroller har jag haft sönder när jag spelat tv-spel. Tangentbord och skärmar har fått smakat höger när jag spelat CM/FM. Alltid till sorg för plånboken, och ångest för mig 0,1 sekund efter det inträffande.
Mitt senaste tilltag var dock när jag pratade med en dryg, jävla personalfördelare på jobbet för någon månad sen via telefon. Vi var för att uttrycka det lugnt oense om min berättigade ersättning när jag ställt upp för honom och jobbat övertid. Samtalet avslutades dock med att telefonen flög i väggen (utan en skråma på vare sig vägg eller telefon) och att jag välte mitt vardagsrums bord med full kraft. Bordet gjorde ett par saltomortaler, som hade räckt till os-guld, och landade ett par meter bort oskatt, "på alla fyra". Skönt tyckte jag, eftersom det lättade min ångest som infann sig när bordet likt Sparven från Minsk, for graciöst genom luften.
Dum i huvudet man är ibland