Skvaller om Elsa Billgren aka Lilla Fröken Proppmätt

Jag fattar verkligen inte det här med vårbryt eller sommarbryt eller vad hon/de nu kallar det. Är detta något som är vanligt förekommande, för jag känner inte igen det varken från mig själv eller från vänner. Hur är det med er andra i denna skvallertråd, har ni tio bryt innan ni kan njuta av sommaren? (Själv brukar jag ha 2-3 veckor ledigt per sommar så mitt huvud har väl omedvetet insett att jag inte har tid att låta varken kropp eller sinne bryta ihop för då tar ju semestern slut lagom till man samlat ihop sig &#128518

Det skulle givetvis vara lättare att förstår vad Elsas årliga jätteledsenhet handlar om ifall hon ville presentera någon form av självanalys. Är hon orolig för ekonomin inomhus med att de verkar ta regelrätta sommarlov som vuxna eller vad handlar det om? Lite tjatigt att hon varje år ska ta upp att hon mår så dåligt för i mina ögon verkar få på denna jord ha det så förspänt som hon har. Såsa runt i ett hus i flera månader och fota sallader och nyköp, är det något att vara ledsen över?

Jag undrar fortfarande vad Elsa ser i en kastratsångare som Pontus. Undrar om hon kommer träffa en ny man nu när hon blivit så het och normsnygg.

Dessutom kastratsångare med relativt smala axlar och breda höfter. Typiskt osnygg snubbe.

Tydligen hade kastrater just breda höfter och var väldigt långa. Obehagligt.

Jag tycker att Pontus är rätt stilig. Verkar ha mer djup än sin fru enl min uppfattning.

Jag tycker också han är rätt stilig. Jag är lite svag för den där Anglo-Saxiska grejen hos män. Däremot tyckte jag han var en smula för servil gentemot Elsa t.ex när hon fick ett bryt i Gotlandshuset på programmet "Äkta Billgrens". Lite vekt av honom kan jag tycka men det är väl så de får äktenskapet att fungera spekulerar jag? Sedan dess ser jag honom lite som chaufför och barnvakt åt Elsa Billgren.

Ja, jag tror också att han daltar ganska mycket med henne, för att det annars är helt ohållbart att vara med henne. När Elsa får sina bryt tror jag att hon inte accepterar att någon annan än hon själv får ta plats. Tror också hon kan bli riktigt jobbigt sur och arg om hon inte får sin vilja till lags.

vadå är hon inte proppmätt längre?

Jag tänker att vi vanliga dödliga inte har tid och energi åt att sitta och navelskåda och älta och grubbla in i absurdum på sättet hon gör, vi har liksom ett liv, vardag och jobb att sköta. Det är så intressant hur dubbla mina känslor är, å ena sidan är jag avundsjuk över hennes såsa runt-liv som kretsar kring yta och materiella ting, å andra sidan känner jag tacksamhet över att ha ett riktigt jobb (inom vården) som betyder något på riktigt och faktiskt gör skillnad.

Jag har bryt när livet är kämpigt. Sjukdomar, stora förändringar mm. När jag var yngre kunde de vara nån slags urladdning generellt, kanske hormonellt delvis eller att man var lite deppig. Nu har åren gått och jag varit med om riktigt jobbiga grejer, då har man inte bryt om det inte är befogat, alltså nåt reellt som utlöst.

Jag tänker att vårdjobb (som jag själv också utför) ger en perspektiv och en syn på livet som är svårt att få på annat sätt. Tex går man inte runt och bryter ihop av ingenting, för man vet så mycket om hur livet kan vara, vad som kan drabba, hur människor med sämre lott i livet har det mm mm.