Skvaller om Elsa Billgren aka Lilla Fröken Proppmätt

Otroligt fin galaklänning som passar henne jättebra. Men desto mer missklädsamt onaturligt plutande med läpparna på instastories vid förberedelser till ELLE-galan.

Fick en "insikt" när jag såg en hint av Billgren & Woods samarbete med Lindex att deras accelererande utseendefixering/självmedvetenhet, detta att de försöker se ut som smala, sköra och skälvande älvor är såklart ett uttryck av åldersnoja, de närmar sig väl 40 båda.

Ja klänningen var fin på henne men håller med om att det är dags att sluta med alla konstiga ansiktsuttryck nu. Det blir bara konstigt och hon är ju som finast avslappnad och naturlig. Fast samtidigt är det lite kul/skämmigt, också

Ja hon var jöttefin! Och hon är väldigt vacker även om plutet blir fjantigt. Varför inte lite diskret fillers i läppen om hon nu vill se plutig ut?

Fräscht med gamla svettfläckar haha! Det får stå för dig! Många vill klä sig i kläder fria från fläckar och smuts men det är såklart helt valfritt 🤪
Elsa verkar vara en person som gillar rena kläder, därför blev jag lite förvånad.

Arkitekt med K-ljud är det etablerade bland personer vars föräldrar är välutbildade. Iaf om föräldrarna är 40- 50-talister eller äldre. Faktum är att det aldrig slagit fel, man kan utläsa en hel del om föräldrarnas utbildningsnivå beroende på om vederbörande säger arkitekt eller arschitekt. Sorry, jag inser att jag låter oerhört snobbig på ett trist sätt och har aldrig vågat säga det högt men det har alltid visat sig stämma…
När jag läste konstvetenskap tog t.o.m. föreläsaren upp det - han var arkitekturhistoriker och för övrigt en väldigt trevlig man.
Han berättade att han i början av sin akademiska bana kände sig mycket underlägsen - han kom från en arbetarfamilj där ingen studerat vidare och alla sa arschitekt - medan de andra eleverna kom från övre medelklass och uttalade arkitekt med K. (Och ja - han gav alltså just detta exempel med utbildningsnivån och uttalet av arkitekt.)
Men om tillräckligt många uttalar fel anses det som korrekt - språk är ju trots allt levande (även om jag som sagt var tycker det låter förjävligt att uttala med sje-ljud och jag kommer alltid att anse det vara feluttal…).

Men: Elsa: älskade hennes örhängen från Ole Lynggaard och tänkte att jag kanske kunde ha råd med ett par likadana - yeah right, de kostade nästan 50 000! 🤯
Fattar ju att hon är rik men varje gång jag ser vad något hon har på sig kostar blir jag alltid lite häpen.
Dock skrev hon senare i inlägget att hon är ”ambassadör” för dem, så hon kanske har lånat eller fått dem.
https://elsa.elle.se/elsa-billgren/sa-var-arets-elle-gala/

https://www.olelynggaard.com/en-se/p/shooting-stars-earring-pendant-a2863-401

Detta att hon är rik… fattar att jag låter trist igen, men blir avis på hennes second hand-fynd och tycker att hon kan lämna dem till personer som inte har råd att köpa nytt eller på auktioner. (Där det kan bli svindyrt.)
Alltså - fattar ju att tanken är ”dum” - självklart ska alla få köpa begagnat och det är bra att hon bidrar med så mycket inspiration inom ämnet och lika självklart ska hon inte behöva avstå från något hon tycker är vackert men ja, jag kan ändå inte komma bort från tanken att hennes köpande av något hon skulle ha råd att köpa till fullpris gör att någon som inte är rik aldrig kommer att kunna saken i frågan. Som den här skålen:
https://www.royalcopenhagen.com/en-se/collections/all-collections/blue-fluted-plain/blue-fluted-plain-bowl-on-high-foot-80-cl-1016762
Kostar över 3000 i nyskick, kommer inte ihåg vad hon hittade den för på Stadsmissionen (?), var det 200 pix?
(Och åter igen - mm, jag tycker att min tanke är orimlig men jag känner den ändå… 🤷‍♀️ )


Men apropå de vackra örhängena: älskar också hennes underbara vita hy. Få människor har den nyansen, det där skira porslinaktiga, även om man är ”vit” är man ju oftare snarare beigerosa typ…

Jag gissar på att du inte handlar mycket second hand. Klänningar av den här typen har ofta lite fläckar under armhålorna. Jag var ju inte med på tiden det begav sig, men antar att det beror på att deodoranter inte fanns som nu, och att kvinnorna helt enkelt svettades mer. Fläckarna luktar inte, de bara finns, och är något man bara får tugga i sig. För mig som klänningsälskare är de inget problem.

Jag tror att hon har lånat dem. Är väl rätt vanligt till såna galor, vad gäller kläder också. Omarkerad reklam kanske, eller så räcker det att skriva att man är ambassadör?

Det räcker givetvis inte, inte heller att aldrig reklammarkera uthyrningsverksamheten eller inlägg om de egna böckerna, men om man skiter i reklamlagstiftning och upphovsrätt går allt bra.

Komiskt, har hon varit här inne och läst nu igen: hon skrev i morgonens blogginlägg att hon brer ut sig som en "älva" på Grand hotell-sängen!

Elsas nya bok ”Ett hem” sågas i en kulturkrönika i Sydsvenskan.

Lust att citera lite?