Jag blir lycklig av pengar, men folk säger hela tiden att pengar inte gör en lycklig

Själv skulle jag vara nöjd om det trillade in minst 10 000 kr varje månad. då täcker det rubb och stubb utan några överdrifter eller extravaganser. Så visst är pengar viktigt.

Däremot har jag väl ingen större glädje av att det trillar in 100 000 kr varje månad. Även om det inte skulle vara fel, men jag behöver dem inte.
Fast jag antar att en person som varje månad är van att bränna 100 000 kr skulle få det riktigt jobbigt att klara sig på 10 000 kr.

Sen kanske man skulle vilja veta att ens eventuella ålderdom var tryggad ända till graven.

I dagens samhälle skapar nog pengar, för de flesta, olycka. Folk jagar ständigt en löneökning i villfarelsen om att skillnaden kommer göra livet enklare för dem. Istället skapar en högre lön mer utgifter. Man arbetar mer för staten genom skatten man betalar, man jobbar mer för banken eftersom man behöver betala av det högre lånet man tog för sitt större hus.

Lycka genom pengar kommer nog först när man har ett sådant kapital investerat att man låter pengarna jobba för en.

Jag har suttit och tänkt lite på det här med pengar. När man inte har pengar så utesluter man vissa saker, för man vet att man inte kan få dem. Men sen när man väl har pengarna och verkligen kan köpa det där man vill ha, ja det är då man börjar tänka om man verkligen behöver det. Det blir liksom, vad fan ska jag med det där till, jag kan ju få det om jag vill, men då vill man helt plötsligt inte.

Det är vad du tror, för du har inte upplevt 100 000 kr/månad-livet!
Du har inte upplevt fördelarna med privatchaufför, en bil som du aldrig behöver parkera och som du fjärrstyr via ett telefonsamtal att hämta upp dig eller någon eller något annat. Det är väldigt beroendeframkallande! Och lyxen av att ha bra bostäder vid Medelhavet, i Alperna, i New York, i Bali som man resen mellan efter önskemål.

Skillnaden mellan 10 000 (a-kassetaket) och 100 000 (dubbla ministerlönen) kr/månad är ENORM och innebär två totalt olika livsstilar!

Det där låter inte som en 100 000 kr inkomst utan snarare miljoninkomst (månadsvis menar jag nu).

En stor del av utgifterna äger i mitt exempel rum utomlands, du vet, de länder som inte tillämpar Anders Borgs "arbetslinje" med världens allra hårdaste straffskatter mot arbete och företagande!

Bostäder i trevliga klimat är mycket billigare än i Sverige, därför att det är lagligt att bygga bostäder där, men förbjudet här. Och om du anställer en privatchaufför här, så får de räkna med en halvmiljon om året! Så det gör ju ingen. Därför går massor med människor som har B-körkort här arbetslösa istället. Varför ska man befinna sig här i mörkret och kylan och världens allra högsta straffskatter mot arbete? Alla som har råd att sticka, sticker. Liksom flyttfåglar flyr med sina vingar och björnar gräver ner sig i sina gryt. Och det har man och gör man med 100 000 kr/månad! Det är bara 10 000 kr/månads-folket som fryser fast och plundras ut av sitt pamppack. Två totalt olika slags livsstilar!

Utifrån din egen och eventuella vänners livsstil behöver du ju inte dra alla över en kam. För övrigt gräver björnar inte ner sig i gryt.

Exakt! Jag har ju inte det och det är därför jag ser realistiskt till var min smärtgräns ligger. Och jag skrev faktiskt att en person som är van vid den högre nivån inte skulle få det så lätt att klara sig på den lägre.

Det du beskriver är inte skillnaden mellan varmt och kallt klimat, utan skillnaden mellan första och tredje världen.

Lycklig och lycklig.... är snarare trygg med vetskapen om att det finns en slant på kontot än lycklig.

Lycka är väldigt relativt. Någon som är ekonomiskt oberoende kan vara olycklig för att den inte är tillfreds med andra delar i sitt liv (tråkigt jobb, ingen familj, ensamhet...). Någon som sitter och vänder på var och varannan krona kan vara lycklig ändå för att den har andra saker i sitt liv som är mer värdefullt för den personen. Och så finns de dom personerna som aldrig är nöjda och lyckliga över tillvaron.

"Mycket vill ha mer..."

Den lycka du beskriver är ett lyckorus som man kan få av vad som helst. Jag tror inte att pengar kan göra en lycklig fullt ut. Jag skulle inte byta 10 miljoner mot min träning t.ex. Finns inget som slår känslan av att gå runt i solsken med kropp som en grekisk gud och varenda jävla brud kollar in en. Det skulle jag inte byta alla pengar i världen mot.

Pengar gör oss glada det har du rätt i. Men lyckliga...nej.

Och ta det ifrån en person som har ett delmål i livet att ha det riktigt gott ställt om några år och investerar aktivt i aktier Kunna åka i sprillans nya bilar,fint hus, utlandsresa när man vill osv osv.

[quote=silberstein]Meningslost att tycka nar det som sagt finns ganska bra empirisk dataQUOTE]

Var det inte en undersökning för ett tag sedan som kom fram till att normalpersonen var som lyckligast runt 50 000 efter skatt varje månad? Mer än så så gjorde det ingen större skillnad på mätbar "lycka"