Allt om diabetes

Skippa apelsinerna med, massor med socker där med.

Träna mer går nog inte, kör så hårt jag kan. Men givetvis bör jag undvika allt för mkt socker i veckorna. När jag väl blir sugen försöker jag dricka cola zero istället för att undvika onödiga kolisar.

Mvh

Är det någon som vet om det finns någon mackapär som man kan lägga sina teststickor i och sedan klicka fram 1 och 1 som med de där små tuggummigrejerna man ger till småbarn var man drar seriefigurens nacke bakåt?

Skulle vara bekvämare än att fibbla med burken hela tiden.

Någon av tillverkarna av hjälpmedel för blodsockertest (glömt vilken) vill jag minnas har någon anordning kopplad till mätaren där man så att säga preparerar den med en massa teststickor så att man kan klicka fram en i taget. Du får googla lite på nätet, men är 99% på att det finns.

Bra att skilja tydligt på diabetes typ 1 och diabetes typ 2. Jag kan tänka mig att det är större risk att få diabetes typ 2 (livsstilsrelaterad sjukdom med viss ärftlighet) vid nattarbete, sannolikt även för att det är lättare att bli tjock om man jobbar natt. Jag har dock aldrig hört om att det skall öka risken för diabetes typ 1 (autoimmun sjukdom med viss ärftlighet). Sockerintag är för övrigt itne predisponerande för diabetes typ 1 över huvud taget, faktum är att det inte är känt vad som gör att vissa får sjukdomen. Det kan dock nämnas i sammanhanget att diabetes typ 1 har högst incidens bland barn och unga i Sverige och Finland.

till er som tror att ni kan ha diabetes/visar symptom på det:
Uppsök läkare. Jag fick diagnoserades med typ 1 för cirkus två år sen. Kände på mig att något var fel redan två veckor innan jag lades in på sjukhuset, men tänkte "Äsh, det händer inte mig". Fortsatte tänka så i två veckor tills mina föräldrar tvingade mig att åka in. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv som den dagen jag åkte till sjukhuset, och jag började seriöst oroa mig över om jag skulle klara mig.
När proverna hade tagits visade det sig att jag hade alldeles för mycket ketoner i blodet, hade nästan gått ner 12 kg i vikt och hade ett blodsocker på 25. (Hade då inte ätit på ungefär ett dygn)
Blev helt sängliggande på sjukhuset i två dagar innan jag orkade gå.

Idag flyter allt på bra, jag använder mig av pennor, tränar nästan varje dag. Detta märks verkligen på mitt HBA1C, då jag de senaste gångerna legat mellan 35-42 (Jag vet, pressar mig kanske onödigt mycket)
Som jag lärt mig nu är det enda som verkligen biter mot diabetes självdisciplin. Självdisciplin och insulin.

Är jag ensam om att få sådana extrema känningar ibland? Visst vet jag hur en vanlig känning är; man domnar bort i hand och tunga, svettas osv. Men jag tänkte mer på de fåtal gånger som knappt går att beskriva; Man fastnar i en drömvärld där man har ett vagt medvetande, kroppen går på autopilot och man vet faktiskt inte ifall man existerar eller inte. Som sagt går det inte att beskriva känslan, men den bästa beskrivningen jag kan komma på är att man vet inte vem man är och man kollar genom någon annans perspektiv, äckligaste känslan jag någonsin upplevt.

En av de gångerna jag fått så här så märker man ingenting innan det är för sent, det är bara att rida ut stormen och hoppas på att man inte hamnar i den eviga sömnen (en gång hade jag tydligen 1,7 mmol då en anhörig sa åt att testa mig)

Så; då de andra jag känner som har diabetes aldrig upplevt detta så vänder jag mig hit - Jag kan knappast vara ensam om det?

Nope, du är inte ensam. Men så jävla hemskt är det väl inte? Oki, inte så att man framkallar det medvetet kanske, men äckligaste känsla nånsin tycker jag inte. Själv brukar jag påstå att det är den starkaste av droger. Helt jävla väck blir man. Lustiga är ju att man inte fattar förrän det är för sent, som du säger.

Absolut, har ju hänt alla diabetiker som haft diabetes en längre tid.
Tror mina värsta känningar är när jag varit utomhus på kvällen utan något dextrosol eller sött med mig och legat panikt lågt..

Tror det värsta upplevelsen från mina föräldrars sida var nog när vi var ute och gick i skogen, vi glömde matsäcken i bilen och promenerade på... jag märke att jag började bli sjunka men hade legat på cirka 12 mmol innan vi gick så trodde jag bara kände mig låg eftersom jag sjönk.. gick vidare... mina föräldrar började märke att jag började sakta men säkert sukta efter...

kommer ihåg hur det flimrade som satan i mina ögon darrade till i benen och föll ihop... pappa fick löpa sitt liv till bilen och hämta matsäcken, tog typ tio minuter för honom... som tur var hade vi vanlig saft med oss och bullar, lyckades dricka saft och redan orkade jag äta en bulle... Mamma hade testat mitt blodsocker och hade legat på 0.9 mmol... ingan glukagonspruta med heller såklart... men det var nära ögat, tur att man har en snabb fader...

Nu förtiden ser jag alltid till att ha med mig något, eller pengar till att köpa något om det är tillgängligt...



Jag tycker iallafall diabetes är lugnt, bara man inser att det inte är något man kan göra åt, bara leva normalt, träna och ha koll på sitt blodsocker så är det inte jobbigare än så.
Men det absolut jooooooooobbigaste med diabetes är när man e snorkåt, ligger med bruden, förspelar, och sen kännar man de ack så välkände symtomen på att man ligger för lågt... den pausen, suger röv.. getröv...

Bra, då är jag inte ensam iaf.



Tycker känslan är hemsk; Det värsta är väl att man inte fattar vad som händer med en, fast man har erfarit det så många gånger förut och själva overklighetskänslan.

När du nämde det där med droger kom jag på att när man boffar lustgas så får man ungefär samma känsla, fast med lustgas så hallucinerar du och drömmer, hypoglykemi är högst verklig, fan så starkare rus och i mitt fall väldigt ångestladdat.


Är man inte halvvägs till Nangiala vid 0,9? Hur mycket tål man innan man slocknar? Har för mig att min läkare berättade för mig att allt under 2 mmol var livshotande (men samtidigt så kanske hon sa så bara för att man skulle vara mer försiktig)



Mjo, det är bara att acceptera, problemet för mig är ju det att jag jobbar isolerat, långt ute i skogen. Jag har gjort det till en dålig vana att aldrig ta med mig annat än vatten, så när hypoglykemin kommer så är det inte så mycket att göra åt saken, brukar ofta sätta mig och vila/sova lite så har det gått över när jag vaknar (jag vet att det är idiotiskt att inte ha med sig något)

Erektionsproblemen är också väldigt irriterande då man är låg, ja.

Finns ju folk som hamnar i koma vid 3.0. Själv har jag mått prima vid 2.0 och inte nått den där känslan vi talar om ens vid 1.5. Så det är väl väldigt individuellt.

Men det är som sagt väldigt lustigt att man aldrig fattar vad som händer trots att man varit med om det förut. Jag kanske överdrev, det är nog ganska läskigt ändå. Jag pratar nog mer om känslan vid nån mmol/l högre. Då jag bara ligger och flummar i sängen och det känns som att jag drömmer fast ändå styr alltsammans trots att jag är klarvaken, förstår du vad jag menar? Ibland har det känts som att jag pratar med gud på något sätt. Riktigt konstigt. Och jag är 100% säker på att det har med blodsockret att göra.

Är det överhuvudtaget möjligt att testa sig för diabetes om man inte äter kolhydrater? Utan egentlig kunskap så ser jag ett flertal problem i det.

Blodsockret kommer givetvis ligga på en hyfsat stabil och låg nivå, diabetes eller ej. Man har dessutom en konstant förhöjd halt av ketoner i blodet, som kroppen i allt större omfattning utnyttjar som bränsle. Långtidsvärden kommer även dessa vara rubbade då jag käkat lågkolhydratkost skitlänge.

Skulle jag behöva äta kolhydrater igen så uppstår istället problemet med förändrad glukostolerans/insulinresistens.

Jag har ingen aning egentligen, spånar bara. Någon med erfarenhet?