Citat:
Ursprungligen postat av Alternativ1
Jag har varit med om andra skumma saker och sammantaget med det här så väljer jag att tro det finns massor med saker som vi inte kan förklara eller förstå, varför är det så provocerande?
Jag glömmer hela tiden vilken avdelning den här tråden ligger i så det är säkert ganska menlöst att argumentera saken som skeptiker, men för att svara på frågan: Jag skulle kanske inte välja ordet "provocerande" men själv så har jag levt i en bra bit över 30 år nu, alltid med ett stort intresse för naturvetenskap och vår omvärld i största allmänhet, och jag har inte sett ett enda tecken på att det skulle existera något övernaturligt överhuvudtaget.
Däremot ser jag hela tiden olika exempel på folk som misstolkar helt naturliga fenomen till att vara något mer än det det är, bara för att de vill tro på det istället - för att få lite spänning i vardagen, för att ha en cool historia att berätta, eller vad det nu kan vara.
Vissa människor sitter i ett rum när en kall vind blåser in och flaxar till i en gardin och konstaterar att "fan vad kallt/blåsigt det var idag", medan det finns andra som direkt drar slutsatsen att "oooo nu flög ett spöke genom rummet", helt utan andra belägg än att nackhåren stod upp och att de rös till pga den friska brisen och temperaturväxlingen.
Allt som talar för något övernaturligt är liksom subjektiva tolkningar, och ALLTID alltid alltid (japp utan ett endaste undantag) helt utan minsta lilla tecken på trovärdiga bevis som någon annan kan analysera, utan det är hela tiden det här att "jag känner att det sitter en ande i stolen därborta" som folk förväntar sig att övriga bara ska acceptera rakt av.
Jag tycker helt klart att man ska vara öppen för möjligheten att man kan få lära sig helt nya saker om vår omvärld under sin livstid som man aldrig ens övervägt förut, men jag tycker också att man bör sätta gränser för vilka flumteorier man ens ska ta i övervägande så länge de inte understöds av några tecken/bevis alls annat än nån spontan ryggradskänsla från nån ovanligt "spirituell" människa som bara går runt och känner saker lite hursomhelst.
Citat:
Ursprungligen postat av Alternativ1
Skulle det vara så hemskt om det faktiskt fanns en smula magi ibland oss?
Take a look around, bara att vi finns och hur allt är uppbyggt omkring oss och resten av universum tycker jag talar för sig självt..
Det skulle inte vara hemskt alls, tvärtom skulle jag bli enormt glad oavsett om världen fungerade enligt bibliska kristna principer med en allsmäktig Gud fader eller enligt fantasyböcker så man kan lära sig flyga eller skjuta eldbollar ur ärmarna, vadsomhelst egentligen. Det skulle vara oerhört välkommet med "en smula magi" vad mig beträffar, särskilt en möjlighet till ett liv efter döden känns ju kanske mest attraktivt eftersom jag inte är så förtjust i tanken på att en dag inte längre existera.
Problemet är bara att när jag tittar på vår existens och hur allt är uppbyggt runt omkring oss inkl resten av universum så anser jag att 100.00%, och absolut inte en gnutta mindre, talar för precis raka motsatsen