HR-folk - Varifrån och när kom dessa fascister och kvasifolk fram?

Har märkt att överallt numera så vimmlar det av massa HR-nissar som gör "karriär" och skall leka pyskologer kring vem som passar in var på en arbetsplats. Detta måste vara ett nytt fenomen de senaste 10 åren, för sånt fanns inte förr på samma sätt.

Så var fick de luft ifrån dessa stollar och varför anser man att dessa behövs med sina kvasikompetenser inom psykologi och strategi kring rekryteringar och tillsättningar?

De är som fascister som står i vägen för folk att få kontakt med företagen och dess avdelningar. När man söker jobb så vill man gå runt dessa och gå direkt till chefen, men nej! Dessa parasiter finns fan överallt med förutfattade meningar och de hittar problem där det inte finns problem. De påminner lite om genusvetarna. Två grupper ingen egentligen efterfrågar men ändock har de sådan makt.

Har det blivit någon status att utbilda sig till HR-nisse?

Det började i slutet på 1980talet (yuppie tider remember?), och har sedan dess blivit värre o värre. Det absolut lägsta man kan bli i den sektorn är så kallad "coach" - spännande fenomen importerat från USA.

Pluggar just nu HR.... Anledningen till att vi kom till är att chefen har viktigare saker för sig än att springa och svara på frågor från alla som vill söka jobb. Dessutom är det ofta så att chefen har arbetat sig upp inom organisationen och därför inte har koll på exempelvis arbetsrätten.

Vad har HR-människorna gjort som upprör dig?



Edit: Tror att utbildningen inom området funnits sedan 70-talet.

Stör mig också på dessa nissar. I Tyskland har i princip varenda större företag outsourcat rekryteringen till dessa jävla hr-tomtar som inte har en jävla susning om det ämne jag pluggat.

Det de går efter är s.k "mjuka värden" och försöker på ett kvasivetenskapligt sätt framställa en psykologisk profil av mig som kandidat. Det som är intressant i mitt framtida jobb är min kompetens och kunskap inom ämnet, inget annat jävla flum.


Tycker liknelsen med genusvetare var rätt träffande.

Det där har vi fått lära oss är humbug. Ofta säljer konsultföretag in sina tjänster med sina profiler som bygger på allt från skallstorlek till BMI, dessa människor har inte heller vettig utbildning inom området.

Kompetens, kunskap och sociala egenskaper är det som gäller. Sitter du och ser rädd ut på anställningsintervjun ska du troligen inte jobba som säljare.

Helt sant, men skillnaden är väl att varenda människa som inte sitter i en ledningsgrupp har insett att konsulter är bluffmakare medans HR-folk ännu inte är lika genomskådade?

Jag har två goda exempler på vad HR-folk gör.
1) På mitt allra första jobb hade vår HR-chef (för att vara ärlig var hon ensam på hela HR-avdelningen) veckomöten. Där blev vi alla inkallade från våra respektive arbeten för att höra på visdomsord som att man inte skulle pissa utanför toalettskålen på dass.
2) En HR-person hos en firma jag sökte jobb hos meddelade att de inte anställde chaufförer, när jag i själva verket sökt en terminaltjänst...

Så ja, gläd dig; verkligt viktiga och livsavgörande beslutningar väntar dig, och det förväntas inte ens att du kan läsa, tydligtvis...

Jag har en chefstjänst, har tidigare arbetat på två av Sveriges största företag men arbetar just nu på ett mindre.

Gemensamt för samtliga arbetsplatser är dock att HR avdelningarna och att de som arbetar där är riktigt värdelösa.
Human Resources - my ass!

Jag saknar den gamla tidens "personalavdelning" där man såg till alla anställdas bästa. HR råttorna idag ser sig själva som arbetsgivarens förlängda arm, de gör allt de kan för att jäklas med arbetare och mellanchefer. De är likt politiker helt borta vad gäller verklighetsförankring.

Många här kanske tycker det var lättare förr när dessa människor kallades "personalchef" eller "personalansvarig"? Det är kort och gott vad det handlar om, men begreppet HR kan kanske kännas lite diffust?

HR-asen är helt värdelösa på allting, men det som retar mig mest är deras okunskap. De vet ingenting!

Fråga mig gärna hur man gör vad fan som helst, men jag blir vansinning då någon usel sladderfitta i HR frågar mig om hur många hårstrån jag har på kuken eller hur jag ser mig själv i tre ord. Jag skulle kunna få påven att dansa regndans iklädd en burka och en dekorativ dildo på huvudet om ni satte mig framför en dator och lät mig gå lös på marknaderna. Men nej, om jag inte kan nämna hur många negerungar direktör XYZ har med sin femte älskarinna från Somalien, och deras respektive namn och personnummer, så är jag uppenbarligen inte rätt man för jobbet.

Dö.

Många mogna svar i början av tråden. Jag tippar de svarande haft väldigt lite kontakt med HR-avdelningar om ens kontakt med arbetslivet.

HR ÄR personalavdelningen och fyller ett antal funktioner för att företaget ska fungera tillfredställande;

* Rekrytering för att finna rätt & kompetent personal
* Arbetsrättsliga frågor & tvister
* Arbetsmiljö
* Effektivisering & bearbetning av styrtal
* Löneadministration och arbetsplanering
* Omorganisering & förändringsprocesser

Detta är en grov indelning på olika arbetsuppgifter som faller inom kategorin HR. Utan en avdelning/person som tog hand om dessa skulle företaget ganska snart haverera på grund av missnöje eller rättsliga tvister.

Sen huruvida dessa personer finns internt eller externt är en ren ekonomisk fråga och angående deras bakgrund är den lika spridd som i andra yrkeskategorier som jurister och ekonomer.

Med den inställningen förstår jag varför du inte var önskvärd

Det är egentligen inget nytt yrke.

Det finns ju urgamla exempel på "personalvetare"
men om man ser på de senaste 100 åren så anställdes en av de första personaladministratörerna 1915.

På 1930 talet så var arbetsinnehållet för en personalkonsult

* utöva tillsyn
* biträda arbetsledningen
* Främja personalens bildningssträvanden.

Det växte dock fram en större marknad efter andra världskriget då det behövde kunskap i att organisera med högkonjukturen och den tekniska utvecklingen.

HR personal gör mer än enbart svarar i telefon till arbetssökande, utan man kan syssla med administrativa sysslor ( fixa lönerna) , hjälpa chefer i juridiska frågor, vara något av en pedagog. Ha hand om arbetskonflikter, rekrytering och mycket annat.

Att man inte kan nå högsta chefen som arbetssökande tycker jag inte är speciellt konstigt, om VD på volvo skulle behöva svara på varje sökandes frågor så kunde han lägga ned sitt vardagliga arbete som VD.

Att jämföra oss med genusvetare känns okunnigt, då HR är en viktig del av företagen. Personaldirektörerna för storföretagen arbetar inte direkt gratis.

Kan dock hålla med om att vi läser mycket "strunt" på vår utbildning. Misstänker att det mesta av det vi läser/har läst kommer vi aldrig någonsin använda.


//Blivande facist som går termin nr 4 av 6 obligatoriska.