Förslag: Ett helt nytt styrelseskick i Sverige med det bästa ur det schweiziska

Nej, jag har alltid haft min "egna inställning", innan din "reklamkampanj", (många gånger till andras förtret) utan påverkan ...

I stora drag är du ju positiv till en del tankar. Har du några idéer om hur man skall få gehör i högre politiska kretsar?

Eftersom jag i den sena timmen klippte i ditt inlägg, tar jag ytterligare ett nappatag med dess inledning. Du menar mig betrakta:
Mitt synsätt är i första hand pragmatiskt, jag är intresserad av att få till stånd ett tänkande som medger politisk handlingskraft för att tillvarata ett lands intresse i sin helhet - det som numera förfelas genom den representativa parlamentarismen i nuvarande form. I det pragmatiska tänkandet ligger att främst bygga förändringar på system som ligger inom demokratins ram - andra tankegångar synes i praktiken närmast omöjliga att få gehör för eller att genomföra (hur illa du än ser på begreppet omöjligt).
Det är bl.a. det som jag är ute efter och som i Schweiz utfaller så väl. Med relativt små förändringar låter sig grundprinciperna i det schweiziska styrelseskicket överföras på vårt svenska system.
Genom pragmatiskt tänkande - "seeing is believing". Schweiz uppvisar ett konkret exempel på hur demokratin kommit att överensstämma med schweizarnas uppfattning om praktisk demokrati.
Teoretiskt blir mycket svårt att få alla att acceptera den demokratiska rättvisan i utfallet av praktiska, politiska beslut. Det finns alltid människor i ytterkanten av det demokratiska tänkandet som har avvikande uppfattning. Det spelar i sammanhanget ingen roll vilket styrelseskick man tillämpar - demokratiskt eller ej.
Det är just så som samhällets styrning kommer till. Demokratin kommer steget före, därefter byggs institutionerna som konstituerar den. I Schweiz har "den gyllene regeln" för drygt ett halvsekel sedan inneburit ett tillskott som på ett mycket positivt sätt ökat medborgarnas politiska mognad och känsla för en funktionell demokrati.
Ett av de grundläggande kraven är att politikern (innan han väljs in i de politiska partierna) och framför allt när han väljs att representera partiet centralt, skall vara välutbildad och ha dokumenterad erfarenhet av förhållandena ute i samhället (socialt, ekonomiskt etc.). Speciellt ställs höga krav på den finansansvarige. Det skulle t.ex. aldrig hända att en sådan saknade hög ekonomisk utbildning. Som jag tidigare påpekat finns ingen politiker-broilerutbildning. Vid valet av regeringsmedlemmar röstar 246 politiker som vanligen sett sina kandidater i politiskt arbete och debatt med ytterligare hårt ställda krav. En sållningsprocedur som borgar för rätt kompetens på aktuell post.
Konservativ vill jag inte kalla det, såvida du inte menar att liknelsen mellan den politiska organismen (=folket/parlamentet/regeringen) och hjärnan med den senare i ett likartat utförande har hundratusentals år bakom sig.

Ja, ta bara den senaste historien(?) kring slitningar mellan sossemoderater och andra inom partiet, tyder på att en mer långsiktig lösning, (dock inget regelverk, men kanske med andra kreativa infallsvinklar) hade varit hållbar.

Hur den skall utformas i detalj vill jag inte yttra mig om, men anser alltid att man ska utgå från individen och dess förutsättningar (inte kollektivet). Partierna vill (indirekt/direkt) köpa dess väljare kortsiktigt, (på ett eller annat sätt) och det ser jag inte som något positivt, ur ett långsiktigt perspektiv, oavsett sida!

Det är positivt att en diskussion lyfts fram kring hur politiker ska förhålla sig, efter deras egna godtryckliga regelverk. Individer och politiker bör väl bedömas likvärdigt ? Är det bara "vissa" politiker och/eller "vissa" individer, som skall bedömas efter ett striktare "regelverk"? Man slår sig för pannan

Är det mediernas uppgift att leka domare och pöbel samtidigt, oavsett vad som gäller ? Om det finns ett godtyckligt regelverk för "folkvalda politiker" ... varför har "regelverket" blivit så mycket hårdare för vanliga medborgare (och/eller vissa grupper)?

Med tanke på trådens inriktning, kan vara intressant att jämföra med förhållandena i Schweiz. Jag har aldrig hört talas om politiker där som anklagas för ekonomisk oegentlighet. Skälet är att såväl politiker som befolkning i övrigt ser politiskt arbete som hedersuppdrag inte som yrke. Deras sätt att samvetsgrant sköta sina uppdrag, skiljer sig från Europas politikers. I Schweiz vet alla dessutom att deras göranden och låtanden nagelfars av väljarna, som personligen håller kontakten och omvänt. De flesta schweizare är intresserade av politik, även om bara hälften brukar gå till valurnan - de hemmavarande anser att enbart de andra, som är särskilt kunniga, skall rösta.

Möjligen kan schweizarna ha hjälp av de noggranna regelverken, som nästan omöjliggör fiffel, men min uppfattning är att ordningen ligger djupare och närmare sanningen än så. Varför skulle vi i Sverige inte kunna tänka oss att, via massmedia och skolan, väcka människors intresse för politik och få kunnigare politiker och bättre styrning genom att tillämpa en del av deras styrelseskick i vårt?

Det måste finnas en balans mellan kortsiktiga/populistiska och långsiktiga/hållbara lösningar för landet, och det kan man inte bara "fixa" genom ett "formellt regelverk". Jag skulle kunna tänka mig Centern:s liberala förhållningssätt/åsikter, (att alla ska få en chans att komma hit), men även någon form av begränsning/restriktion (så att det inte går till överdrift) ...

Som du beskriver, måste det finnas mer substans bakom olika beslut, på ett djupare plan. En sådan förändring kan man tyvärr inte göra i en handvändning!


Jag tror absolut på ett "öppnare samhälle", om media lyckas tränga in på ett "djupare plan", (om alla aspekter belyses) annars kommer människor lätt att vilseledas i ren populism. I Schweiz, är det en mindre andel (insatta) människor, som inte låter sig luras av exempelvis massmedia, utan baserar åsikter på fakta, undersökningar osv ...

I Sverige är det en större massa som lättare kan vilseledas känslomässigt och låter sig påverkas, vilket absolut inte är fel ... om all fakta finns tillgänglig.

Det är här det "formella regelverket" kommer in, som en slags hjälp för befolkningen att fatta (långsiktiga/kortsiktiga) beslut, och som möjliggör "andra åsikter" och "analyser", vilka har "förankringar" i befolkningen. Sverige har långt kvar, tills att det händer.

När du talar om "balans mellan kortsiktiga/populistiska och långsiktiga/hållbara lösningar för landet" föreställer jag mig dessa innefatta problemen som ligger i att uppamma den rätta formen av intresse för politik och hur detta och kunskaperna runt de politiska mekanismerna skall kunna förmedlas till befolkningen i gemen.


Vad kan Sverige lära av holländarna och deras narkotikaproblem?

Ett ypperligt exempel på hur information kan förmedlas efter en statlig satsning uppvisar Holland i samband med narkotikaproblemen i landet. Hollands alla borgmästare gick samfällt till regeringen och beklagade sig över svårigheterna med oskärpta människor som i alla led försvårade ordning och reda. Missbruket hade passerat det rent polisiära stadiet och hade kommit att krypa inpå de holländska familjernas kärna - en i allra högsta grad nationell angelägenhet. Framför allt var det fråga om hur man skulle få bukt med cannabisbruket som florerade över hela landet.

Hur löste den holländska staten problemet? Jo genom landsomfattande kampanjer i skola, på arbetsplatser, i TV och övriga massmedia. Man formligen översköljde befolkningen med information t.ex. föräldrarna, så att dessa tidigt skulle kunna se tecknen på begynnande missbruksproblem hos sina barn (och barnbarn). Med jämna mellanrum i TV informerades i detalj om de olika förändringar i uppförande (asocialt beteende, yttre fysiska tecken etc.), som antydde missbruk eller början till sådant.

Resultatet blev främst att den holländska föräldragenerationen blev medveten om vad den skulle uppmärksamma hos sina telningar, för att tidigt kunna komma missbruk på spåren. En rad åtgärder vidtogs dessutom från statens sida för att få kontroll över den allvarliga situationen - på många sätt en lyckad satsning från regeringsbeslut till handling.


Den holländska förebilden utnyttjad till att utbilda den svenska befolkningen inom politiken

I Sverige borde det vara en relativt enkel sak att överföra holländarnas metodik runt cannabisinformationen till en närmast formell utbildning av svenska folket i politikens mekanismer. Man skulle då satsa på att pedagogiskt föra ut t.ex. bakgrunden till hur en tusenlapp kunnat få sitt värde i förhållande till andra valutors och vilken betydelsen den svenska industrin och dess export av svenska produkter har för penningsvärdet. Överhuvud taget skulle människor därigenom på ett annat sätt än nu kunna orientera sig i den politiska snårskogen - förstå sambanden mellan arbete, skatter, sociala kostnader och Sveriges ekonomi i sin helhet.

Positiva effekter via politisk förståelse
Genom den nödvändiga förståelsen, skulle inte skattebetalare och bidragstagare behöva ställas mot varandra som nu och inte de politiska vänster/högerfalangerna behöva använda populistiska metoder för att få fram budskapen till att stärka sin politiska makt. Rättare sagt människor skulle lättare kunna genomskåda populismen i vissa budskap och därigenom alltmer kräva utvecklingen av ett transparent, öppet politiskt system...

Neutralisering av skadorna genom nuvarande förhållanden
Vi börjar nu närma oss pudelns kärna - bit för bit få politiker och befolkning att inse vilken skada som landet åsamkas genom de ständiga hopp mellan politik via vänster/borgerlig styrning som vi läge sett - oförmågan att fatta de långsiktigt nödvändiga, ibland impopulära, besluten på en rad områden.

Schweizarnas lösning på problemet
Allt det positiva enligt ovanstående skiss kan vi se i Schweiz, där man bl.a. valt att lagstifta om samlingsregering och bestämt i lag hur dess sammansättning skall se ut. I deras styrelseskick är en av kärnpunkterna att de fyra största partierna bildar regering. I sig innebär detta att de viktiga besluten kan fattas i lugn och ro. De valda representanterna (valda på kompetens) för de fyra partierna från höger till vänster får i samlingsregeringen möjlighet att "dyrt" sälja sina åsikter till de övriga. Man har då tillgång till samma informationskanaler och utredningsmöjligheter/resultat och kan därför på ett pragmatiskt sätt välja de bästa vägarna till de viktiga, långsiktiga besluten.

Varför skulle inte vi kunna som schweizarna?
Av vilken anledning skulle det vara bättre med den pajkastning som i Sverige sker i tidningar, TV och riksdagen som från de politiska partierna till alltför stor del är inriktad på att genom populistiska knep samla "maktpoäng". I Sverige har den partipolitiska makten på ett negativt sätt kommit i förgrunden framför resonemangen runt de viktiga politiska budskapen.

Den maktkoncentration som samlats i den schweiziska regeringen, har varit uppe i denna tråd som något riskabelt, dvs. att det skulle vara säkrare med ett större forum att ansvara för och rösta om besluten. I grunden har schweizarna visat denna rädsla vara ogrundad. Som en säkerhetsventil har man då i direktdemokratins anda möjliggjort för befolkningen att anordna en beslutande omröstning runt regeringsbeslutet. Sådana omröstningar sker ca fyra per år - i allmänhet utfallande med nej till förändring, vilket visar vilket förtroende schweizarna har för sin regering - de vet ju att den representerar >70% av väljarna och inser att besluten fattas i konsensus efter långa diskussioner och avvägningar.

Frågan är hur vi så småningom skall kunna få våra politiker att förstå landets bästa - i längden ockå deras!

Ja, det är naturligtvis "nyttigt", att massmedia "informerar" befolkningen om olika "missförhållanden". Befolkningen blir mer upplyst, om hur det förhåller sig rent kunskapsmässigt, och genom detta bildar sig en mer reflekterande slutsats. Det gäller att få ett mer långsiktigt förhållningssätt till politiken och dess konsekvenser ...

Man kan ju undra varför inte skolorna (kommunalt styrda) och/eller universiteten (statligt styrda) lär ut en bredare/djupare grund för exempelvis samhällsanalyser, (eller andra infallsvinklar(?)) med ett mer kritiskt förhållningssätt? Det finns inget djup, eller någon djupare analys, och det finns inte heller någon helhet att greppa för individen. Individen måste själv sätta ihop alla delar med diverse detaljer ...

Det är viktigt för den breda allmänheten, att kunna få ta del av kunskap, utan populistiska utfall. Det gäller att hitta lösningar, som innebär inslag, från både höger/vänster-falang, UTAN att politiker eller väljare går i taket.

Det bör även vara en balans, så att inte massmedia blir en "propaganda-maskin" för enbart politiken:s höger/vänster falangs vägnar. Det jag är rädd för är att inte andra ... "missförhållanden" uppdags, eller att de "tystas ner" (från den offentliga/statliga förvaltningen) om "en och samma" samlingsregering finns! Det blir ingen skit alls, (allt kommer att skötas internt) vilket kan leda till att samlingsregeringen inte får någon skit alls på sina händer ...

Det är ju otroligt viktigt att rätt människor finns där, oberoende sida eller falang! Det är ju oftast så, att skiten alltid brukar "återvända", där den kom ifrån, dvs från staten (regeringen), oavsett sida, eftersom besluten (eller andra fenomen) INTE har någon förankring hos övriga befolkningen! Det är ju oftast där, felet uppkommit till en början.


Här i Sverige har vi ju INGEN "samlingsregering" som kan fatta viktiga utfall/beslut från båda sidor (som består av moderater (med kupaner) samt sossar (med kupaner)). Moderaterna har istället, gått mer till vänster (för att köpa röster) ... för att nå hela befolkningen i sin helhet. De skiter dock i vissa frågor, (som befolkningen vill kunna påverka i) och går ibland helt på "sin linje", utan någon närmare "reflektion", eller tanke från oppositionen (eller andra).

En samlingsregering hade därmed varit positivt, så att även oppositionen (med kupaner) kan göra sig hörda och påverka, utan bakslag offentligt! I frågor som väcker större uppmärksamhet, måste även befolkningen kunna påverka direkt. Det finns egentligen inte så stora skillnader, om inte moderaterna kraftigt går till höger ... om inte sossarna skärper till sig (och går mer åt mitten(?)).

Och i Sveriges fall gäller det alltså att "missförhållandena" åtgärdas med hjälp av bl.a. massmedia och skola.
Lättjan hos majoriteten får tyvärr råda - politiken måste göras intressant, så att den fångar befolkningen - en pedagogisk dos politik om dagen, bör göra susen.
Nu kom du in på den springande frågan - hur? Skulle riksdagen i nuvarande form och med nuvarande syfte klara den frågan - sannolikt inte. I ett läge som i Schweiz kan regeringen utan problem ge befolkningen ett intryck av neutralitet - den som fattar sina beslut i konsensus (något trögare än annars men med nödvändig eftertänksamhet) kan också styra politisk information på ett neutralt sätt - visa för- och nackdelar med olika tänkbara beslut.
Man har ingen känsla av annat än kvalitetstänkande i Schweiz - sannolikt en följd av sättet att arbeta politiskt. "propagandan" skall naturligtvis beröra saken bakom politiska beslut - fördelar/nackdelar för befolkningen kort/långsiktigt.
Du ser kristallklart på saken! Utvecklingen, efter att den gyllene eller magiska regeln/formeln fastställdes 1959, har successivt inneburit en ökning av kvaliteten på de schweiziska politikerna. Varför skulle vi i Sverige inte kunna räkna med samma utveckling.
Som i Schweiz!
Nu beskriver du i detalj en del av den schweiziska konstitutionen. Hur befolkningen i beslutande omröstning kan ändra ett regeringsbeslut.

Systemet måste vara "öppet" med en "bredare grund", som innehåller större "demokratiska mått". Det borde vara någon form av öppen direkt-demokrati, där många olika människor, med ett pragmatiskt synsätt till verkligheten väljs in, utan att känna tryck från sitt parti, (eller tillhörighet) där hårda värden som erfarenhet/utbildning också är viktiga. Medborgarna som väljs in till konstitutionen (riksdagen) bör ha rätt förhållningssätt till politiken, och se det som ett "tillfälligt uppdrag", så att vi på så vis slipper den politiska "politikerbroiler-kulturen".

Antagningssystemet till samlingsregeringen, bör gå vägen om konstitutionen, men jag tycker även att andra (öppnare) vägar och sätt skall vara tillåtna, för att ytterligare förhindra den s.k "politikerbroiler-kulturen".


Ja, propagandan bör innehålla ren information, (inte personifiering och/eller smutskastning) med ett större innehåll, samt tänkbara konsekvenser av flertalet "tänkbara" beslut.

Det märks att du talar i klarspråk för idéerna från Schweiz! Varje försök, i de sammanhang vi nu diskuterar, att med svenska konstitutionen i oförändrad form, få vettig, neutral information överförd till befolkningen, skulle sannolikt misslyckas.

Det krävs en basal förändring av arbetsformerna för regering och riksdag. En riksdag som, genom att överföra beslutsrätten till en stark samlingsregering (med 70 % eller mer av väljarna bakom sig) kunde ägna sig åt att med utredningsarbete och hämtning/slussning av faktabaserat beslutsunderlag serva regeringen. En av de positiva effekterna skulle automatiskt bli att kraven på utbildning/kunnighet skulle öka över hela linjen. Andelen individer i politiken med erfarenhet ur det civila arbetet ute i landet skulle öka medan politiska broilers successivt skulle försvinna ur bilden.

En av de viktiga funktionerna i riksdagen skulle bli valet av regeringsmedlemmar ur den egna skaran. Detta skulle ske på kompetensbasis. Den som dokumenterats under åren i riksdagen. Alla riksdagsmän skulle som kriterium för sitt val, ha kvalitet och lämplighet för den aktuella regeringsposten - inget annat. På det viset skulle urvalet av regeringsledamöter bli vassast möjliga.

Göran Persson/Mona Sahlin/Håkan Juholt-affärerna skulle aldrig behöva upprepas i ett Sverige av det slag vi tänker oss. Valet av partiledare skulle förenklas till att mer inriktas på den organisatoriska förmågan än den retoriska. Juholt är ju ett tydligt exempel som visar hur snett det kan gå, om retoriken får vara den viktigaste riktpunkten för ett parti vid partiledarvalet.

Det är inte riktigt så enkelt ... Nu har ju moderaterna alldeles för lätt motstånd (utan olika interna struktureringsproblem).