Förslag: Ett helt nytt styrelseskick i Sverige med det bästa ur det schweiziska

Du är inne på att skapa en svensk modell med lån av idéer från Schweiz. Just vad jag är ute efter. Vad gäller deras system med att bilda en samlingsregering av de fyra eller undantagsvis fem största partiernas representanter kunde mycket väl utvidgas till de partier som tillsammans motsvarade t.ex. 70% majoritet.

Vad gäller beslutande folkomröstningar kunde förfaringssättet mycket väl ske med användning av liknande system som nu används vid den årliga deklarationen på Internet. Alltför liten mängd intressenter skulle dock göra regeringsarbetet orimligt ryckigt med alltför ofta förekommande omröstningar.

Ang. kompetensen har schweizarna löst den frågan på ett avsevärt mycket bättre sätt än i Sverige. De känner inte till begreppet broilerpolitiker och skulle svimma av, om de hörde att vi har mer eller mindre livstidsanställda politiker, som dessutom har rätt till livstids pension om de inte får eller vill ta ett annat arbete efter sin tjänstgöring som politiker.

Stabiliteten är schweizarnas signum och har gjort Schweiz till det land som alltid klarat sig igenom egna eller internationella kriser. Först genom stabilitet har man just kunnat ägna sig åt sakfrågorna och skapa konsensus över partigränserna i viktiga, långsiktiga frågor.

Inriktningen på denna tråd har varit på tal i rader av andra trådar. Ämnet har intresserat > 11 000 läsare och genererat 300 inlägg, vilket är mindre än en tiondel av den tråd som berör kungahuset. Den har hittills dragit >128 000 läsare och genererat > 5 400 inlägg. Skall denna skillnad i intresse tolkas som att kungahuset i sammanhanget styrelseskick har högre dignitet?

DirektDemokrati har alltid varit en flopp eftersom folk är bänga i roten och prioriterar en massa skit istället för att få makten över hur deras egna dyrt förvärvade inbetalda skattepengar används och missbrukas.

Fler som röstar i melodifetivalen än som bryr sig om folkomröstningar.
Bara 0.05% som röstar i Demoex i vallentuna.

- - -
Folk är helt enkelt fjärrstyrda av "klingonerna" till att vara irrationellt handlande apatiska och frånvarande. Men inbillar sig att de har en fri vilja.
http://www.mindfellow.net

- - -
Jag har själv drivit en del demokratiprojekt och skrivit program men det har alltid floppat pga att folk inte vill vara med. Och har lärt mig den hårda vägen vad som är orsaken till folks irrationella handlande.

Du har uppenbarligen den hårda vägen kommit till insikt om begränsningarna i den mänskliga hjärnan. Det samma gjorde schweizarna i slutet på 1950-talet, då de tröttnade på det meningslösa populistiska tjatet olika partier emellan. Lösningen - insikten att parlamentarismen inte representerade den optimala formen av demokrati - gjorde att man beslutade sig för att därefter skapa starka regeringar med bred majoritet som vanligen har mer 70 % av väljarna bakom sig. Enda gången som någon form av parlamentarism uppträder är när regeringsledamöterna väljs vart fjärde år. Båda "kamrarnas" representanter ur alla partier får då (enbart efter kvalitetskriterier) välja representanter ur de fyra största partierna - det händer även att någon särskilt kompetent politiker väljs ur ett femte parti. Under mandatperioden förekommer ingen parlamentarism - då samarbetar partierna i lugn och ro för att komma fram till bästa gemensamma lösning.

Koalitionsregeringarna med de fyra största partierna ingående har genom konsensusbeslut under mer än ett halvsekel kontinuerligt kunnat fatta för landet nödvändiga beslut av långsiktig karaktär. Långsiktig politik under så lång period - unikt för jordklotets alla länder- har placerat Schweiz i toppen vad beträffar stabilitet och god ekonomi.

Direktdemokratin ger visserligen schweizarna möjlighet att själva ordna beslutande omröstningar (ca. fyra per år), om de inte skulle vara nöjda med ett regeringsbeslut. Ytterst sällan dock att utslagen går regeringen emot, vilket visar att väljarna är stolta över sin regering - en närmast optimal form av demokrati, som jag ser det - inte för mycket, inte för lite.

Ett intressant demokratiprojekt vore om den fattigaste tredjedelen av de svenska medborgarna finge bestämma de samhälleliga spelreglerna suveränt under två mandatperioder. (tre miljoner är fler än trehundrafyrtionio.) Våldsmonopolet skulle dock därunder upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten samt respekten för människors liv och hälsa.

På vilken logisk grund menar du detta kunna vara intressant? Jag kan inte se att någon form av demokrati kunde ligga i experimentet - mer en slags socialistisk dröm.

Den klartänkte Churchill påpekade bl.a.

"Socialism är en filosofi för misslyckande, okunnighetens bekännelse, och avundens evangelium, dess inneboende kraft en jämlik fördelning av elände."

Den likaledes klartänkta Tatcher påpekade effekten av det du är inne på:

"Problemet med socialism är att de andras pengar så småningom tar slut"

Mot denna bakgrund - vill du utvidga dina tankegångar?

P.S.
Hur ser du på det mångåriga demokratiexperimentet i Schweiz? Det har hittills visat sig slå ut alla andra styrelseskick på jordklotet. Schweizarnas erfarenhet av att kunna fatta långsiktiga beslut kontinuerligt i över 50 år är unikt - resultatet likaså. Ett land som statistiskt uppvisat social och ekonomisk stabilitet som inget annat. Med Schweiz som bakgrund - varför undvika att ta efter en överlägset bra form för politisk verksamhet, som schweizarnas?

Ja visst är Schweiz ett underbart land för diverse skattesmitare. Kamprad är ett utmärkt exempel som skänker 70 miljoner av de pengar han förskingrat från Sverige men mage att utnyttja svensk godwill är helt ok.

Ang ditt post scriptum: Jo Schweiz har lyckats mycket bra i sin iver att leva på utlänningars ekonomiska brottslighet genom att erbjuda beskydd och sekretess hos sina banker.

Ang mitt teoretiska exempel. Jag tror faktiskt inte att den tredjedelen fattigaste skulle införa socialism. Jag tror att de skulle göra som de borgerliga i den franska revolutionen - berika sig själva under banér av ädla floskler, ungefär som den rådande ordningen idag men tvärtom då förstås.

Så ni anser inte att Schweizarnas inställning till framgångsrika människor kan vara en av orsakerna till landets positiva utveckling i liberal anda? Att man tar fasta på Churchills syn på socialismen som:

"...en filosofi för misslyckande, okunnighetens bekännelse, och avundens evangelium, dess inneboende kraft en jämlik fördelning av elände."

och att man som Tatcher ser problemet med socialism som:

"...att de andras pengar så småningom tar slut"

dvs. om de brandskattas alltför mycket. I Sverige har socialdemokratin gått motsatt väg och drivit ut det värdefulla kapital som annars hade stått till vårt lands förfogande för värdefulla svenska investeringar. Varför tror ni Kamprad flyttat till Schweiz - de höga skatterna i Schweiz eller i Sverige?

Istället för att tillämpa ett socialistiskt system för "jämlik fördelning av elände" har schweizarna gjort motsatsen - sett till att uppmuntra människors ambition att efter förmåga bidra till landets bästa för att skapa resurser bl.a. till att understödja de medborgare som av olika skäl saknar förmåga att försörja sig själva. Schweizarnas liberala inställning går mera i riktningen "jämlik fördelning av möjligheter" som innebär att människor efter bästa förmåga försöker att göra sitt bästa för sin familj och landet. Det innebär i sin tur att visa ambition för studier och arbete - att komma så långt i samhället som möjligt av egen kraft. Detta ger i sig resurser nog att tillfredsställa människor som själva saknar förmågan.

I Schweiz finns varken politiska broilers av S-modell eller partier som liksom S i Sverige attraherar 80 % av de människor i landets som inte befinner sig på arbetsmarknaden. De politiska strömningar som finns i varje land (även i Schweiz) med drag av konventionell socialism, ser i samarbete med övriga partier i schweizarnas breda koalitionsregeringar ingen mening med att populistiskt påverka en enstaka grupp bidragstagare, för att vinna ensam regeringsmakt. Genom pragmatiskt inriktade diskussioner på regeringsnivå får S-representanterna klart för sig vad som egentligen är bäst för landet i sin helhet - inte för enskild grupp (vare sig för förmögna eller andra) - en rådande grundinställning såväl bland politiker som befolkning i Schweiz.

Jo, även om jag inte är tillräckligt gammal för att ha upplevt det som vuxen så har jag i efterhand förstått att det fascistoida folkhemsbygget med socialdemokratiska förtecken, som visserligen hade stöd från högern och vänsterna i mycket, var förödande för den demokratiska utvecklingen och för utvecklingen av respekten för mänskliga rättigheter. Sveriges parasiterande på lidandet under andra världskriget, Sveriges inriktning på politiskt enkla lösningar - storskaligheten och storföretagandet och korruptionen i förhållandet mellan den politiska eliten och storfinansen - fick till slut en inavelslik motgång i utvecklingen.

Förödande för demokratin i Sverige.

Kanske lite överdrivet, eftersom Sverige faktiskt hörde till föregångsländerna vad gällde humanitär hjälp under och efter kriget. Vi hade ju turen att ha sluppit dras in i kriget, vilket gav oss fördelar från produktionsteknisk synpunkt. Kika gärna på:

https://www.flashback.org/sp38333616

där jag är inne på vad du ovan tar upp.

schweizmodell: Vill bara meddela, så du vet, att jag inte har glömt bort dig och den här tråden. Jag har lovat att svara, det kommer jag hålla. Men för tillfället är inte min hjärna i toppskick, så jag slösar inte bort din och andras tid genom att svara nu. Vet inte ens om jag skulle kunna stå för åsikter jag skriver idag, om ett par veckor. Svaret jag skulle ha gett i dag skulle ha varit väldigt trögt, för att inte säga dumt. Detta då jag knappt orkar läsa igenom hela första inlägget. Inte för att det är ointressant eller dåligt skrivet, utan just för det som jag skrev, min hjärna är långt ifrån toppskick. Hela kroppen håller på att förmultna känns det som.

Jag ska läsa igenom första inlägget, fundera och återkomma och några dagar/veckor med ett svar. Så hoppas jag att jag återhämtat mig tills dess. För det här är något jag på riktigt skulle offra mitt och mina vänners liv på för att få igenom i Sverige. Ett nytt politiskt system är vad som borde vara på toppen av alla svenskars tankar, då systemet vi har idag inte kan kallas annat än ett skämt.

På återseende.