Förslag: Ett helt nytt styrelseskick i Sverige med det bästa ur det schweiziska

En betydligt större andel människor än man kan tro, ser problemen - de (människorna och problemen) finns i hela Europa. Tyvärr finns alltför många politiker som, rädda om det egna skråets maktposition, tvekar över förändringar i linje med den i Schweiz.
Observera att man i Schweiz inte tillämpar parlamentarism - regeringen fattar enväldigt besluten. Det enda i valväg, som de båda kamrarna ägnar sig åt, är att mycket noggrant välja regeringsledamöterna - f.ö. ägnar man sig efter valet, under mandatperioden åt beredningsarbete i arbetsgrupper med alla stridsyxor nedgrävda.

I stället för att tillåta "inmatning" av politiska broilers i "parlamentet", kommer den representativa valproceduren för befolkningens del att gå ut på val av partier och politiker, vars uppgift i sin tur är att filtrera fram regeringens ledamöter. Genom regeringens mycket starka ställning krävs den säkerhetsventil som befolkningen i demokratins namn måste känna dvs.:
Någon "vältalighet" ägnar jag mig inte åt. Som du och de flesta på forumet är naturligtvis förhoppningen att så strukturerat, lättläst som möjligt kunna förmedla saklig information och personlig uppfattning kring väsentliga frågor.
De båda valfallen du tar upp representerar två helt skilda sidor av samma mynt: Mittenväljarnas osunda minoritetsstyre måste upphöra dvs. de politiska partiernas tvångsmässiga anpassning till dessa. Det kan aldrig vara fel att dra nytta av schweizarnas drygt halvsekellånga erfarenheter och de mycket goda erfarenheter som de kan visa upp, bl.a. genom den lagenliga samlingsregeringen med de fyra största partierna ingående.

Den andra valsituationen (befolkningens säkerhetsspärr mot regeringens felbeslut) berör enstaka frågor - betydligt enklare att bedöma konsekvenserna av, än att bedöma komplexa resultat genom de politiska linjer som ett politiskt parti kan driva.

Vad ska representanterna representera? Alltså på vilken form av representativitet ska Riksdag respektive regering vara stadfäst? Den svenska formen bygger i dagsläget på åsiktsrepresentativitet. Är den schweiziska modellen konstruerad för någon form av "kompetens-representativitet"?

Dessa frågor kommer av att du fortfarande inte besvarat frågan om vad denna styrelsekompetens består av i Schweiz eller ska utgå från i Sverige. Antaganden om långsiktiga politiska eller ekonomiska insikter anser jag äger bara en giltighet här om du utgår till exempel från någon form av idealtyper i enlighet med Max Weber. I annat fall innebär detta enbart en hypotes (som förvisso kan prövas empiriskt). Den schweiziska modellen handlar även den om vem som bäst och högst säger sig äga politiska kunskaper för att attrahera väljarröster. Det handlar inte om någon specifik styrelsekunskap utan likväl fortsatt om politik (dvs ideologi och makt). På så sätt är det svenska och schweiziska systemen likvärdiga oavsett om de schweiziska medborgarna själva uppfattar sig som mer politiskt upplysta.


Vilket ansvar kommer denna riksdagsman ha och på vilket sätt kommer ansvar att kunna utkrävas av denna representant?


Jag har mestadels fört en teoretisk diskussion men det är intrikat att, i empirisk mening, använda ord som aldrig eller omöjligt. För att kunna fastställa ett sådant uttalande måste du observera alla sammanslutningar som existerat och i framtiden kommer att existera. Den atenska stadsstatens demokrati var ändå bra nära idealet om medborgerligt självstyre i en politisk process.


Är det egentliga problemet, som du ser det, utfallet av det förra svenska riksdagsvalet? Genom en omläggning av valkretsar kan man och har man exempelvis lyckats få helt olika resultat i flertalet representativa styrelseskick, se exemplen Frankrike och Storbritannien. Om man nu i första hand är ute efter en oantastlig regeringsmakt.

I en åsiktsrepresentativ styrelseform är åsikterna överordnat alla andra skiljelinjer eller värden som tex maktdelning eller någon form av stabilitet. Jag kan tänka mig att det i Schweiz förekommer representativitet pga flera ytterligare egenskaper som etnicitet, språk osv. Är ditt motiv till ett ny Regeringsform att få fram ett visst utfall av den politiska processen eller enbart mandatperioder präglade av stabilitet. Dvs att det styrande partiet (eller partierna) kan genomföra sin policy utan ett ifrågasättande parlament. Partierna måste ändå politiskt stå varandra relativt nära
för att kunna regera tillsammans. I annat fall kommer ändå det största partiet (om det så har ett relativt litet väljarunderlag) ges ett stort politiskt genomslag i förhållande till sin väljarbas. Ingen skillnad från nuvarande konstitution.

Vidare kan jag tänka mig att ditt förslag skulle eliminera den svenska modellen för arbetsmarknaden, dvs politiken skulle utvidgas till samhällsområden som i Sverige präglats av korporativism, en stor samförståndsanda och där parterna givits långtgående befogenheter att fastställa villkoren inom deras domän. Med ditt förslag blir parterna beroende av den tillfälliga regeringssammansättningen och reglerna på arbetsmarknaden kommer kunna förändras stort med jämna mellanrum.


Det är bra. Tänk också på att det finns ingen ”verklig” eller ”overklig demokrati” och inte heller någon ”begränsad demokrati”. Antingen så förekommer en demokratisk process eller så föreligger det ett alternativ till demokrati, det finns inget mellanalternativ. Det kan tyckas kategoriskt eller hårddraget men det är föranlåtet för att överhuvudtaget kunna skilja styrelseskick från varandra.


Jag anser att ingen av den svenska valmanskåren idag kan eller ska styra sig själv i en demokratisk process. De omständigheter som erfordras för den demokratiska prototyp jag teoretiserat kring tidigare är inte närvarande och därmed är politisk demokrati detsamma som ofruktbart i dagens samhälle.

Då du tycks antyda att ditt missnöje med rådande styrelseform är rent politiskt och grundas på utfallet av det senaste riksdagsvalet så ska även jag kortfattat redogöra för min ideologiska doktrin. Mitt alternativ både utgår från och kommer i verkligheten innebära folkgemenskap och är därmed ett alternativ till den parlamentariska demokratins bas av egoism, särintressen, konflikt och ansvarslöshet. ”Min” modell för ett svenskt politiskt och ekonomiskt system går under många namn (korporativt, nationalsocialistiskt, nationalsyndikalistiskt eller en aristokrati av kompetens), alla innebär dock samma sak. Det till skillnad från demokrati som kan ges tusentals olika uttryck, former och innehåll och ändå är tänkt att beteckna samma sak. Vidare är skillnaden (mot de uttryckliga ”demokraterna”) att vi aldrig hycklar eller har hycklat om förutsättningarna eller det ideologiska underlaget för ovan nämnda system och därmed faktiskt utgör ett reellt alternativ till demokratisk skenhelighet.

Schweizarna ser av naturliga skäl stora fördelar i att låta dessa två delar sammanfalla. Utan hög kompetens kan politiken sällan förena nödvändig innovativitet och beslutsfattande med betydelse på lång sikt. Alla Europas demokratier lider brist på långsiktigt verkande beslut (de svåra, ofta impopulära besluten som aldrig blir verklighet).
Visst kan vår politiska representation behöva uppmuntran av ditt slag (liknelsen med den i Schweiz). Skillnaden är i verkligheten avsevärd - den har jag i rader av inlägg förklarat.
Också förklarat - partiernas representanter i Riksdagen har bl.a. uppgiften att efter kompetens (i det bör bl,a, ligga god erfarenhet i det civila arbetslivet) välja regeringens medlemmar ur de fyra största partierna. Partiet väljs i övrigt på sedvanliga politiska grunder. I ett fortvarighetstillstånd börjar fördelarna visa sig som i Schweiz sedan ett halvsekel bakåt.
Inte alls, t.ex.:

- är det fullständigt omöjligt att skapa ett system som tillfredsställer alla
- är det fullständigt omöjligt att skapa demokrati
Om man bortser från drygt halva befolkningen (kvinnor, slavar).
Inte alls - hela tiden från andra världskriget tills nu.
Inga av dessa ligger nära idealet!

Fungerar i dessa avseenden i Schweiz tveklöst bättre än i något annat land som jag känner till. Landet betraktas internationellt som det mest stabila i världen.

Främst att ge möjlighet till beslutsmässiga stabila regeringar som kan ta sig an de obekväma, impopulära besluten med långsiktig verkan - en bristvara i hela Europa utom i Schweiz.
Genom att regeringen har över 70% av parlamentet, kan inget enskilt parti ta överhanden på det sättet. Parlamentet debatterar och ägnar sig åt att i arbetsgrupper, med av regeringens angivna uppgifter, arbeta med stridsyxorna nedgrävda
Numera gör de ju det!
Sådana tendenser har man inte i Schweiz.
Som sagt full demokrati finns inte och är inte eftertraktansvärd.
Där är vi rörande eniga
Tja...
Inte alls!
Återigen... någon perfekt form för demokratin har ännu inte visat sig - dina tankar är än mer orimliga att få funktionella än flertalet.

Så fick jag svar på min fråga. Tack. Med andra ord existerar inget principiellt problem, eftersom de olika formerna av medborgarinflytande berör såpass olika situationer att de inte kan jämföras.

Följdfråga:
Anser du att det förekommer organiserat lobbyarbete, eller allmän "likrikning" av inforamtionsflödet, inför folkomröstningarna (säkerhetsventilen)? Styr politiker, eller intresseorganisationer, informationsföldet i stor omfattning? Känner du exemelvis till om det existerar ägar/maktkoncentration inom media i Schweitz, som det gör i Sverige?

Detta skulle potentiellt kunna utgöra en faktor som motiverar någon form av anpassning av Scheweitz system, för att uppnå önskat resultat i Sverige.

Jag ser annars scenarion framför mig, där dessa folkomröstningar kunde manipuleras på samma vis som folkomröstningen i Sverige om medlemskap i EU (dåvarande EG). I så fall skulle dessa folkomröstningar inte fungera som en säkerhetsventil för "folket" utan mer som en möjlighet för starka lobbyorganisationer att få igenom sin agenda. Just på grund av de problem med en "obildad" väljarkår som vi diskuterat tidigare.

Hur ser du på detta?

Nja... problemet blir inte mindre enbart av de skälen. Den springande punkten i fallet beslutande medborgaromröstning runt enstaka fråga, är att betydelsen av brister i kunskap och förståelse då blir mindre kritisk. Speciellt gäller detta Schweiz, där medborgarna samvetsgrant tar på sitt ansvar att avlämna röst enbart när de anser sig ha förståelse för omröstningsfrågan.

Huvudvalet vart fjärde år ställer betydligt högre krav på väljarnas medvetenhet. Därför kommer den representativa principen då att få största betydelse. Detta är väljarna väl medvetna om. Fortfarande tillämpar de dock samma ansvarsfullhet i att bara rösta, om de hjälpligt kan greppa de olika partiernas syften med sin politik.
Allt annat än likriktning. Den röstande halvan av schweiziska folket representerar ett synnerligen aktivt forum, väl insatt i politiken - mycket sannolikt politiskt mest insatta befolkningen på jorden. De politiska partierna vet att populistiska budskap inte lönar sig, jämfört med de raka, sakliga argumenten. Vad gäller lobbygrupper, finns naturligtvis sådana även i Schweiz men deras budskap kännetecknas av vetskapen om schweizarnas krav på saklig information och fakta. Populism lönar sig inte.
Så länge jag kan minnas har en av Europas mest rakryggade och korrekt informativa tidningar just varit schweizisk - "Die Weltwoche". Den viker inte för öppen information (även kritisk) runt de politiska förhållandena i landet och den egna regeringens sätt att bedriva politik, inte heller för förhållandena i övriga Europa.

http://www.weltwoche.ch/die-weltwoch...ur-copy-1.html

fullt i klass med the Observer i England. Direkt videoinformation kristallklart vidarebefordrad på Internet av högklassiga redaktörer som inte väjer för sanningen, hur bister den än kan vara.
Den politiska medvetenheten hos schweizarna ligger f.n. skyhögt över de politiska analfabeterna i Europas befolkningar (den svenska befolkningen inräknad), så också hos pressen, som vet att den har med medvetet, kritiska medborgare att göra. Din rädsla vad gäller osund lobbyverksamhet kan du släppa - Schweiz har mer än ett halvsekels god erfarenhet av sitt styrelseskick. Schweizarna infiltrerar varandra (släkt, arbetkamrater, skola, universitet etc.) med politiskt inriktad, nödvändig information.

Den enda konkreta slutsats jag kan dra av dina resonemang i denna tråd är att du vill utestänga alla ”mittenväljares” möjligheter till politisk påverkan pga av något som du menar tvingar fram en blockpolitik och regeringsmakt upprätthållen av ”populistiska metoder”. Grundas hela ditt förslag och ställningstaganden på dina personliga erfarenheter av samtal med några schweizare och tyskar eller har du någon reell jämförande studie av styrelseskick och stabilitet att hänvisa till? Annars kan jag också enkelt definiera politisk stabilitet och kategorisera olika statsskick efter denna och säkerligen finna flertalet stabila stater som inte liknar den schweiziska formen.

Du har sedan en lösryckt och osammanhängande teoretisk grund till ditt förslag på ny konstitution vilket gör att det du sysslar med är politik och inte empirisk vetenskap. Jag anser att du skulle kommit med ett mer genomarbetat förslag. Det är inte fruktbart att komma med simpla argument om att ”schweizare är upplysta, Schweiz är stabilt, regeringen ska väljas på kompetens” utan någon som helst studie av politisk form eller substans. Men det är inget problem, jag har missförstått och trodde först att du hade lite mer undersökningsmaterial att hänvisa till. I det minsta har du tolkat de samhällseffekter du tycker dig kunna skönja felaktigt och välvilligt som man ofta gör när man har en agenda. Det mer allvarliga är dock att du marknadsför ditt förslag i namn av demokrati utan att egentligen ha en enda idé om vad en demokratisk politisk process innebär. Politisk stabilitet är i sig naturligtvis ett argument för ett specifikt styrelseskick, men inte fullgott om det framförs i all enkelhet. Det finns väldigt många länder som kan utgöra exempel på stabilitet och legitimitet. Som svensk bör man dock förfäkta både den gällande svenska regeringsformen och de inslag från den schweiziska modellen i ditt förslag med anledning av det enbart kommer tillämpas för att ytterligare befästa all folkfientlig makt och förhindra svensk självhävdelse.


Ett impopulärt beslut ska naturligtvis inte heller fattas i en demokratisk politisk process. En minoritet, oavsett hur stor, kan inte styra över en majoritet. Ditt är ännu ett i raden av krystade påståenden men jag försöker ändå: Ge ett konkret exempel på ”en brist på svåra, impopulära och långsiktigt verkande beslut” som alla Europas demokratier lider av? Du får definiera Europa respektive demokrati fritt. Nästa steg är att du härleder detta till respektive stats konstitution.


Ja, men dina svar är inte särskilt tydliga eller ens bra. ”God erfarenhet i det civila arbetslivet” äger helt enkelt inget värde som politiskt argument. Väljarna (de som anser sig äga politisk kunskap) ska välja riksdagsrepresentanter (som på något sätt utmärkt sig i det civila samhället eller privata näringslivet eller enbart i det senare?) som i sin tur, utifrån en oklar kompetens-mall, utser statsråden. Detta skulle innebära , med exempel från det senaste riksdagsvalet, att en minoritetsregering skulle ges en oantastlig politisk ställning för att därmed skrota den svenska modellen av konsensus och samförstånd i frågor av stor betydelse.

Ett ytterligare problem, vilket var det jag egentligen ville att du skulle inse och besvara, är frågan varifrån det politiska ansvaret egentligen kan utkrävas av medborgarna? Är det av regeringen eller av riksdagen (? Fungerar det verkligen så som du beskriver det i Schweiz? Inget som helst ansvar kan utkrävas av politikerna för den förda politiken? Det är i sådant fall ansvarslöshet i sitt esse och den moderna demokratins fulländning.

Hur speglar mandatfördelningen i valet dels regeringens sammansättning och dels själva ansvarsfördelningen? Det är trots allt ett exempel på en ”konsensus-demokrati”och hur kommer ett partis valresultat att ge sig tillkänna i reellt politiskt inflytande i regeringen? Alla följer det största partiet som därmed får ett stort inflytande i förhållande till valresultat eller kan även ett motsatta förhållande råda? Eller är det den ministern med den största kompetensen (genom goda erfarenheter i det civila arbetslivet) som ska staka ut den politiska inriktningen och därmed tar det politiska ansvaret? Ännu en fråga: Vilka är de fyra partier som du vill se som de fyra största i svensk politik (dvs vilka är dina personliga preferenser)?

Det låga valdeltagandet du tidigare härlett till schweizarnas insikt om politisk inkompetens kan likväl förklaras av ett lågt politiskt förtroende eller att systemet i själva verket åtnjuter en låg legitimitet. Den politiska makten är konstitutionellt förankrad kring samma partier och därmed samma politik. Oavsett möjligheten till folkomröstningar så lider systemet av en tröghet och det är svårt att både genomföra politiska förändringar och att medborgarna inser att deras möjligheter till påverkan är minimal. Du bör även vara medveten om att makt (politiska påverkan) inte är endimensionell, det handlar i lika stor grad om att hålla frågor borta från den politiska dagordningen.


Enligt vilka premisser är endera av dina påståenden sanna? Det ovanstående är inget annat än långtgående fatalism och bara för att du anser att det är så gör det inte till sanning. Din deduktion innehåller här egentligen både ett felaktigt villkor och slutsats.


De var inte en del av demos och berördes därmed inte heller av demos beslut. Det var en stor skillnad mellan offentligt och privat i antikens Aten. Ännu en gång framför du ett påstående man endast brukar kunna tillskriva en lekman.


USA betraktas ”internationellt” som en stabil stat, Kina betraktas internationellt som en stabil stat, jag kan till och med hävda att Sverige betraktas internationellt som en stabil stat. Är det påståendet enbart ett argument för postulatet nedan?


Nu får du det att låta som det ”statstotalitära Schweiz” och den liknelsen skulle inte jag vilja göra. Är det bara den schweiziska konstitutionen i Europa som tillåter en regering att fatta impopulära beslut? Undrar om den hypotesen håller för en empirisk prövning. Jag vet hur jag skulle gå tillväga för att pröva den tesen, hur har du gjort?


Samtidigt har man inte heller någon svensk modell på arbetsmarknaden. Parterna på denna marknad är beroende av regeringssammansättningar som med jämna mellanrum kan ha olika partisammansättningar.


Varför är den korporativa modellen inte funktionell? Under den korta period i historien ett sådant system existerat så fungerade det oantastligt och fullföljde sitt syfte. Den fyller en oerhörd funktion och innebär ett reellt alternativ till samtliga dysfunktionella representativa styrelseskick i världen idag. Denna bygger dessutom på en logisk härledd och konsekvent modell för kompetensstyre, något som du märker att jag anser ditt förslag saknar.

Jag är nu väl medveten om din politiska agenda (cementera den nuvarande politiska ordningen i Sverige och utestänga all, enligt dig, misshaglig systemopposition från inflytande) men din fatalism och extrema determinism gör att all problematisering kring ditt konstitutionella förslag är dödfött.

Om du är intresserad kan jag ge dig flera faktorer som kan förklara de positiva effekter du tycker dig se i Schweiz politiska liv. Jag kan vidare ge dig flera faktorer som gör att dessa effekter inte innebär något positivt för det svenska folket samt varför det inte skulle innebära någon reell förändring mot nuvarande politiska system.

Visserligen anser jag det vara viktigt att poängtera hur minoritetens diktatur riskerar att förflacka politiken i ett land men om detta är den enda konkreta slutsatsen du kan dra ur mina argument, har jag grovt misslyckats i det jag vill ha fram.

Mig förefaller det som om du faktiskt anser fördelaktigt med minoritetens diktatur, ja det verkar t.o.m. som om dina strävanden går i en riktning närmast på kollisionskurs med allt det som schweizarna ser som nödvändigt för ett effektivt styrelseskick.
Utgångspunkten, sedan några decennier tillbaka, är den erfarenhet som jag samlat bl.a. efter mycket ingående samtal med intima vänner på plats i Schweiz. Det rör sig om individer och familjer som ganska nära representerar typbefolkningen. Samtidigt har jag kunnat göra direkta jämförelser med mina närmsta vänner i Tyskland och England och naturligtvis i Sverige.

Mina studier av konstitutionen i Schweiz ger visserligen intrycket att den i sin helhet knappast skulle kunna transformeras, exempelvis till Sverige, men att det finns principiellt viktiga delar av dess modell som med mycket små medel med fördel skulle kunna tillämpas här - det är dessa jag i denna tråd puffat för.

När du, mot min erfarenhetsbakgrund och de källor och studier jag utgått från, påpekar min argumentation tyda på:
finns anledning att fundera över den bakgrund du hänvisar till för egen del, som får dig att uttala dig med sådan emfas. Ditt tänkande tidigare i tråden kan möjligen ge en anvisning om hur dina argument uppstått:

Några tankar samlade ur dina inlägg LetThemBurn: När du påpekar:
har jag mot ovanstående sammanfattning inga större svårigheter att förstå bevekelsegrunden. Inte heller mot nedanstående argument:
Om jag lite försiktigt påpekar att mitt intresse för ändring av nuvarande demokratiform i riktning den schweiziska, något mer strävar efter en för landet i sin helhet effektivare form än vad du förespråkar, kanske vi kan stanna där. Särskilt som beläggen för fördelarna med av mig föreslaget vägval utgörs just av landet som tillämpar dessa och under mer än ett halvsekel internationellt betraktas som det mest stabila (från social, såväl som ekonomisk synpunkt).
Ett konstaterande som i sin helhet visar att du tolkat denna tråd diametralt annorlunda än avsikten varit.

P.S.
Trots att du visat dig i praktiken vilja puffa för en helt annan form av styrelseskick än den schweiziska, anser jag dina inlägg värdefulla genom att de poängterar, varför det är så viktigt att diskutera formerna för den politiska styrningen i ett land. För flertalet människor, av dem som är insatta, är det naturligtvis av betydelse vilken form av demokrati som den politiska styrningen måste underordnas eller om demokratin helt skall överges. Den senare vinklingen överensstämmer mer med idealet, som du tänker dig det - ett konglomerat av korporativt, nationalsocialistiskt, nationalsyndikalistiskt eller som du uttrycker det - en aristokrati av kompetens. Som jag på goda grunder anser mig kunna hävda, står sig historiskt sett de senare teorierna knappast, mot den positiva verklighet som mitt exempelland visat upp under senaste halvseklet.

Nej, jag har i vissa avsnitt varit medvetet provokativ i syfte att få dig att tänka genom de problematiseringar jag tillämpat på ditt förslag. Jag är genuint intresserad av den ideologiska bakgrunden till den schweiziska konstitutionen och trodde att du, innan förslaget presenterades, hade reflekterat över begreppen demokrati, kunskap, stabilitet, legitimitet, effektivitet osv med en politisk teoretisk ansats. Möjligen har du inte något intresse av det och då får jag låta det vara.

Ur ett demokratiskt perspektiv styrs alla moderna stater av ”minoritetsdiktaturer”, men det är återigen demokratiteori. De inom forskningsområdet som är mest välvilliga i sin kategorisering av de representativa demokratierna brukar bland annat benämna det som ”polyarkier”. Men frånsett det så krävs i Sverige, liksom i Schweiz, en majoritet i kammaren för att kunna stifta en lag. Det är nog enbart när det gäller en förändring av riksdagsordningen som det krävs en kvalificerad majoritet (som i sin tur betyder att en minoritet kan styra över majoriteten inom detta område).

För ännu en aspekt på fenomenen demokrati, minoritetsdiktatur eller strukturer i samhället, kan du läsa lite om tex oligarkins järnlag (Michels): http://sv.wikipedia.org/wiki/Oligarkins_j%C3%A4rnlag



Jag ville från början diskutera både förslaget och det schweiziska styrelseskicket ur ett demokratiteoretiskt perspektiv utan någon inblandning från min personliga politiska preferenser. Jag har däremot ifrågasatt både det schweiziska och det svenska statsskicket genom att visa på divergensen mellan politisk form och substans. Men om nu schweizarna i sitt styrelseskick utgår från att vissa har förmågan att styra bättre än andra så befinner vi oss förmodligen inte på kollisionskurs om än inte i en direkt överensstämmelse. Det intressanta är dock fortfarande vilken speciell kompetens de hänvisar till, på vilket sätt man anträffar denna spetskompetens samt motiven till det. Även om du försökt förklara så finner jag ingen stringens i konstitutionen. Jag tror det hänger samman med att man försöker anlägga en filt av demokratisk överideologi på statsskicket. Det saknas en korrelation mellan form och substans.

Nu tar du även upp begreppet diktatur och då för du fram ytterligare en infallsvinkel på ditt förslag och den schweiziska modellen. På vilket sätt förstår du diktatorisk makt (för att vetenskapligt kunna studera fenomenet)? Är det med hjälp av ett historiskt perspektiv (dess ursprung i den romerska republiken) eller enbart i ett modernt perspektiv (som synonymt med ett auktoritärt styrelsesätt)?


Naturligtvis skulle den schweiziska författningen kunna kopieras rakt av och införas som ny svensk regeringsform. Det är bara en text på ett papper och det är därför som det mer intressanta i detta fall är hur det substantiellt skulle yttra sig i verkligheten. Det var därför jag lyfte fram exemplet med folkomröstningarna som intressant, där finns en demokratisk förtjänst och något som skulle kunna få en märkbar effekt.


Nu har jag för tionde gången i denna tråd letat efter hänvisningen till studien av den schweiziska (politiska) kompetensen i jämförelse med medborgare (eller politiker) i andra representativa demokratier eller andra stater överhuvudtaget.


Absolut, vi kan sätta punkt här. Men bara för att du anser att en form är effektivare (på vilket sätt? den schweiziska politiken uppfattas som en av de mer tröga och förändringsobenägna om vi utgår från den vetenskapliga disciplinen av jämförande politik) så är inte det automatiskt en sanning och alla politiska utsagor (såväl normativa som empiriska) är väl öppna för en kritisk granskning, eller?

Istället för att plockat ut citat från mina inlägg (du visar att jag är konsekvent, så jag får iofs tacka för det) i denna tråd kan du inte försöka fundera och svara på de demokratiteoretiska problemställningar kring till exempel kompetens, ansvarsfördelning eller representation som jag fört fram. Det är ingen kritik eller ställningstagande för eller mot utan enbart saker man är tvungen att tänka på när det gäller alla politiska styrelseformer och särskilt när man propagerar för en viss form. I en jämförande studie mellan styrelseskick är likväl de frågor jag tagit upp viktiga och upplysande, de ger stor vägledning om den politiska dynamiken i ett land.

Inom politisk teori som handlar om grunden för ett visst politiskt styre så utgör exempelvis resonemangen om kompetensen ett stort fält. Det kan egentligen ses som den fråga som skiljer ett normativt förespråkande av ett förmyndarskap eller ett demokratiskt styre åt. Mina egna politiska preferenser delgav jag enbart för att inte ge intrycket av en ”ärke-demokrat” utan vara öppen med mitt politiska ideal när du sammankopplade mitt ideal med ett självstyre. Jag ville då ärligt redogöra för att min politiska norm innebär ett svenskt nationellt självstyre, dvs nationell självständighet och självhävdelse och att utifrån detta skulle inte det politiska innehållet i Sverige förändras av ett nytt system. Dvs ett fortsatt förhållande med samma politiska partier i ett ännu mer förändringsobenäget system. Men oavsett detta så kunde vi väl ha en demokratiteoretisk diskussion kring ditt förslag i och med att du faktiskt fortlöpande har använt demokrati som ett argument.


Jag kunde från början lista ett antal olika motiv som kunde finnas med förslaget och har försökt att lirka det ur dig genom att, som jag tidigare nämnde, föra fram några provokativa utsagor. Dvs är det för att vinna inflytande för en viss policy, ett visst politiskt parti, ett teknokratiskt system, politisk stabilitet osvosv, för att klarlägga om ditt intresse är detsamma som en politisk agenda. Men det kan självfallet även vara så som du nu antyder att du inte baserar förslaget på någon ingående politisk teori eller politisk preferens.


Jag ville som sagt egentligen inte agitera för något politiskt ställningstagande här utan var mer intresserad av det demokratiteoretiska perspektivet av frågeställningen i denna tråd. Varför jag angivit min uppfattning av modellen för ”det goda samhället” på några ställen förklaras av att jag känt mig nödgad till det i och med att kompetens (styrelsekunskap) är ett nyckelbegrepp i sammanhang av styrelsesätt. Vidare för att påvisa att det inte ligger någon dold agenda bakom mitt intresse att diskutera förslaget med en mer kritisk inriktning.

I min disciplin är demokrati den enda normativa vetenskapen (antingen är man för eller mot), jag är väl insatt inom demokratiteori men jag kan inte kalla mig för demokrat. Men å andra sidan är jag i vart fall medveten om att mitt ideal inte är i överensstämmelse med det demokratiska idealet till skillnad från alla självutnämnda ”demokrater” i världens ”demokratiska” stater.

Om det är en sann bild du ger av schweitzarnas politiska medvetenhet, och att populism inte lönsar sig där, så är jag glad att det finns ett sådant positiv exempel. Vi har allt att vinna på att ta efter detta. Frågan är dock om detta i huvudsak beror på styrelseskicket i sig, eller på kulturella skillnader.
Jag tror att du har missuppfattat mig denna gång. Jag emotsade på intet vis din bild av schweitzarnas poitiska medvetenhet. Min poäng var i stället att denna kultur inte existerar i Sverige. Mot bakgrund av detta så verkar det inte sannolikt att det per automatik skulle fungera på samma vis i Sverige, genom att endast skifta styrelseskick. Jag tror att det skulle behöva kompletteras med andra åtgärder, för att samma politiska klimat skall infinna sig här.

Tror du att det endast räcker med att förändra styrelseskicket i Sverige, för att uppnå det läge som föreligger i Schweitz?

Om inte, vilken typ av justering och/eller komplettering anser du skulle krävas för att uppnå samma resultat i Sverige?

När det gäller kulturella skillnader mellan Schweiz och andra europeiska länder, beträffande schweizarnas politiska medvetenhet, har denna till övervägande del att att göra med just konstitutionen och sättet på vilket schweizaren, närmast med modersmjölken, blir till en kugge i det politiska maskineriet.

Man kan ta ett motexempel - Grekland. Om du t.ex. efterfrågar ett kvitto, när du åker taxi där, får du en underlig blick av chauffören, som om du vore mentalt efterbliven. Frågar du honom varför, skakar han på huvudet och mumlar något om att skatterna är så höga dvs. - de blir närmast noll om han inte skriver ut något kvitto!

Grekerna har sedan början av 1900-talet utgått från låneprincipen. Skälet? Det finns inget effektivt skattedebiteringssystem - statsanställdas löner betalas på lån etc. Skattemoralen är under all kritik. Man får inte tro att skattebetalarna i andra länder inte skall räknas in i staten som många undviker. I Schweiz har befolkningen just genom styrelseskicket fått känna sig delaktiga och märkligt nog också de röstberättigade som inte röstar, eftersom de anser sig göra rätt, när de p.g.a. bristande kunskaper eller bristande förståelse avstår.

Inslagen av direktdemokrati:

- Intiativrätten (minst 100 000 önskan krävs för att omröstning skall tillåtas inom fritt område)
- Folkomröstning (om minst 50 000 vill yttra sig om parlamentsbeslut)
- Obligatorisk folkomröstning (vid författningsändringar, EU-medlemsskap etc.)

har naturligtvis sin betydelse i detta.
Nej och det är just det som de konstitutionella förändringarna medför!
Det fungerade direkt i Schweiz när de genomfört "den gyllene regeln" - främst innebärande att för all framtid skapa beslutsfähiga regeringar genom att:

- lagstifta om att varje regering skulle bestå av representanter för de fyra största partierna

- och att valet av regeringsmedlemmar ur dessa partier inte skulle ske via bara de enskilda partierna utan genom val i Nationalrådet (200 medlemmar) och Förbundsrådet (46 medlemmer). Alla partiers medlemmar röstar i valet om lämpligaste sammansättning av regeringsmedlemmar ur de aktuella fyra partierna. Allt annat övergripande vid det valet är kvalitets/kunskaps/lämplighetskravet - något som LetThemBurn vill ha en mer uttömmande detaljerad definition/klassificering på.
Nej det krävs naturligtvis en övergångsperiod med upplysning/utbildning av befolkningen men varför det skulle gå sämre i Sverige än i Schweiz kan jag inte se. Kanske t.o.m. ännu bättre?
Just sådana frågor skulle jag vilja att tråden tillfördes av forumets medlemmar med problem och lösningar! I annat fall kunde jag lika gärna skriva en bok och ge ut den på något förlag. Jag vill att vi gemensamt får in en kil i det politiska tänkandet - till det krävs intressenter - du är en av dessa!

Fler folkomröstningar ökar lyckan hos folket och känslan av deltagande i demokratin. Mer av Schweiz tack.

Vilka positiva funktioner anser du i övrigt vara mest intressanta och hur ser du på problemen att tillämpa idéerna som schweizarna lämnat oss?