Mars 2011: Kärnkraftverket i Fukushima - utbruten och sammanfogad tråd

Jag må då säga att alla dessa siffror om strålningsnivåer är rätt knepiga att följa. Intrycket kan inte bli annat än att man försöker dribbla med siffrorna. Dessa tekniker används frekvent:

- Man rapporterar växelvis mellan effektiv stålningsdos per tidsenhet (ex mSv/timme) och radioaktivt sönderfall per sekund och volym (ex Bq/liter). Det är inte helt lätt att ställa dessa mot varandra.

- Man byter hela tiden sätt att rapportera inom dessa. Ex. uSv/timme, mSv/timme, mSv/år, eller MBq/liter, Bq/milliliter eller liknande. Jag kan, men troligtvis kan inte alla omvandla mellan dessa helt enkelt.

- Man byter mätpunkter hela tiden

- Jag har även lagt märke till att alltid då man kommenterar två enskilda mätningar, så väljer man två så att man kan foga in "... but radiation has declined slightly since last measurement".

Men tittar man på jämförbara mätningar så kan man definitivt se att den långsiktiga trenden är allt högre och högre tal, oavsett om vi talar om havet, eller landomgivningen runt verket. Det är väldigt svårt att skaka sig fri från känslan att man medvetet försöker trixa med siffrorna?

Du fick aldrig något seriöst svar på din fråga. Så då får väl jag försöka.

Föreställer mig att den mängd högaktivt vatten som finns i Fukushima är större än som någonsin funnits samlad tidigare. Att rena (jonbyte, utfällning, flotation, destillation, osv.) från radioaktivitet ned till tillåtna nivåer för utsläppsvatten skulle nog ta mycket lång tid och kräva nybyggnad av anläggningar för ändamålet. Därför föreslår jag att vattnet pumpas över till pråmar byggda för transport av vätskor. Pråmarna bogseras några hundratal mil ut i stilla havet och sänks på stort djup. Problemet löst.

"Bra ide" ! Så gjorde man ju även förr med sopsäckarna då man seglade i skärgården i Stockholm. Man la bara en sten i sopsäcken, knöt ihop den, och släppte den i spat' då man seglade över någon fjärd. Varför gör vi inte så längre egentligen? Alla dessa sopmajor och bajamajor är ju bara till besvär. ** ironi **

Så jädra 1900-tal. Göm och lämna problemet till någon annan.

Men tyvärr också så som det är tänkt med slutförvar i Sverige.

Det är inte jämförbart! I skärgården är vattnet grunt och det är nära till bosättningar. Pråmplåt är tätare än plastfilm. Dessutom hade du väl inget radioaktivt avfall i dina sopsäckar. Eller?

Vem får problem? Vad är problemet? Seriöst frågat.

På svenska verk:

I mitten på nittiotalet implementerades skrubberfunktionen för inneslutningsavloppen enligt 1986 års regeringsbeslut.

Mellan 2000 och 2010 förbättrades resteffektkylkedjorna. (sånt jobbade jag med)

Jag gissar på att nästa grej som kommer krävas är dammar för det kontaminerade kylvatten som uppstår vid rejält missöde.

Pråmarna rostar sönder, vattnet kommer ut. Förvisso har en del strålning klingat av.

Skrubbrar arbetar med vatten och överför gaser och partiklar från luft till vatten. Då måste det väl finnas förvaringsmöjligheter för vattnet?

"Strålskyddare" - en individ ur strålskyddspersonalen på kärnkraftverk

Immeasurable = omätlig (som i omätlig rikedom, omätliga strålningsnivåer eller omätlig okunskap)

1. det framgår alldeles lysande ur kontexten.
2. se också http://www.merriam-webster.com/dictionary/unmeasurable (se en bit ner i tabellen

Visst! Men rostandet kommer att ta tid och utläckningen kanske också går långsamt. Det är helt enkelt ett sätt att utan fara för människor späda ut avfallet till ofarliga halter.

Avångat ersätts med nytt. I övrigt skall detta vatten inte bytas, enligt spec skall missödet lugna sig efter tid. Skrubbern är dimensionerad för 0,072% härdförlust, typ.

Jag är verkligen hungrig och måste gå och äta, kan beskriva funktionen bättre senare.

Ok. Tack för infon. Men funktionsbeskrivning behövs inte ... har betyg i "Kemisk apparatteknik".