Varför är människor ensamma när det finns så mycket människor [/MOD]

Hur kommer det sig att så många människor är ensamma när det finns så mycket människor här på jorden?

Människan är enligt många av naturen en eremit.

Ensam som "ingen partner" eller "ingen vän"?

Ensam överhuvudtaget.

Det är självfallet en högst individuell fråga.

Självklart men det är väldigt många människor som är ensamma. De har säkerligen flera saker gemensamt.

Jag tror att ensamheten gör sig mer påtaglig idag jämfört med förr. Iaf på ett annat sätt. Att inte ha hittat sin plats med alla valmöjligheter som finns gör nog att man kan känna sig vilsen och ensam. Det finns så många valmöjligheter att välja mellan på alla plan. Nu ska man vara uppdaterad på så mycket. Sociala forum på internet, nyheter, musik, film osv. osv. Allt är väldigt öppet och man ska helst ha jobb, egen bostad, umgänge, käresta/käraste osv...
Mycket handlar om jämförelse med andra, med sin omgivning. Hur bör man ha det? Hur har andra det? Hur har jag det?
Hur har jag det i jämförelse med andra? Det tror jag mycket av ensamheter handlar om.
En viss tomhet och icke tillfredsställande känsla i sin situation.

Förr hade man nog sin "plats" mer än idag. Vad jag menar med förr vet jag inte riktigt... men iaf.
Där stannar jag nu.
Det var några av mina tankar...

Det har du nog rätt i.

TS det är som att fråga varför vissa gillar fotboll och andra inte. Generalisering 2.0. Du måste gå ner på individ nivå för att kunna få ett vettigt svar.

tekniskt sett så är egentligen ingen ensam.

människor är ensamma för att det finns andra människor (eller det räcker med att tro de finns). om det bara fanns en varelse så skulle han inte kunna vara ensam.

ursprungligen fanns det bara en varelse som kallas för gud. senare, på grund av en tro att det finns något annat där ute, föddes dualismen om manligt och kvinnligt så att ensamhet och kärlek skulle kunna slåss mot varandra i evigheten.

Vi i Sverige har byggt upp vårt samhälle på ett sådant sätt att ensamheten är en av det största problem vi har. Vi talar inte på bussen eller med grannar och många har ett väldigt snävt nätverk. Vår kultur innebär att vi inte tar kontakt och träffar nya människor vilket är tragiskt då det skulle berika oss själva och förmodligen vår hälsa. En miljon svenskar går på antideppressiv medicin vilket talar sitt tydliga språk. Förklaringen till vårat beteende borde ligga hur vi har byggt upp vårt samhälle och kanske också hur vi hade det för säg hundra år sedan då vi levde på ensliga gårdar och om det kom någon främmande blev man misstänksam.

En fråga till TS: Varför skulle jag vilja prata med någon som inte kan erbjuda mig något?

Det klart att jag kan snacka allmänt med vem som helst. Om personen dock inte är på något sätt intressant för mig, så ser jag ingen anledning att fortsätta. Jag tänker alltid kvalité för kvantitet och det tror jag dom flesta människorna gör. Sedan så är det ganska dumt att försöka hitta vänner på stan, då vårt samhälle inte är uppbyggt på det sättet. Det är brottsligt att prata med en främling på bussen eller i affären.

Så tänker jag.

MannenBakomDig