Jag har ätit den starkare varianten av habanero som heter Red Savina. Dess styrka har uppmätts till
577,000 scoville (
http://en.wikipedia.org/wiki/Scoville_scale), mot den vanliga habanerons
100,000-350.000 scoville. För att förstå styrkan, så ligger en vanlig jalapeno på ungefär
2,500-6,000 scoville 
.
Att äta en hel Red Savina i en tugga är nog något av det dummaste jag gjort. Någonsin. Jag underskattade styrkan något enormt. Allt gick bra i ungefär tio sekunder, sen kom en smärta utöver det vanliga. En riktigt fysiskt smärta som aldrig tog slut (åtminstone kändes det så då). Tårarna rann, näsan rann, halsen och gommen brann!
Det gick inte att prata eller att sitta still på ungefär 20 minuter eftersom jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Vatten hjälper ingenting mot smärtan, inte mjölk heller. Det enda vätska gjorde var att kyla ned munnen i ungefär tre sekunder, sen kom smärtan tillbaks. Glass eller is var väl det enda som hjälpte någorlunda, åtminstone i 30 sekunder.
Själva chiliköttet och saften är fruktansvärt starka de med. Dagen efter kändes det som att jag hade skadat fingret, eftersom det brände och bultade såpass mycket bara av att fingret kommit i kontakt med chiliköttet! Jag fick även ett stort rött märke i pannan av att ha kliat mig där med ett finger som kommit i kontakt med fruktköttet.
För en ännu extremare utmaning, prova
Mad Dog's chilisåser. Detta tar lätt priset i det dummaste jag gjort. Den såsen innehåller chilin Bhut Jolokia, som är
dubbelt så stark som Red Savina. Jag provsmakade tre (!) droppar på fingret, och jag kan lugnt säga att det var minst dubbelt så jävligt som att äta Red Savina'n. Jag spydde av smärtan och hettan, och jag hade svårt att andas ett tag.
Och sedan lyckades jag klia mig i ögat, och JÄVLAR, jag kan lugnt säga att det gjorde ondare än att äta dropparna.
Jag gillar doseringen för den såsen. Man ska ha ungefär ett knappnålshuvud sås till en hel gryta, och ändå blir det hur starkt som helst.
Trots detta är det väldigt spännande att testa sina gränser, och efteråt känner man sig rätt maskulin att ha överlevt något sådant!