Hur bra mäter sig spetsnaz med sina vänsterländska motsvarigheter?

Utan att på något sätt förenkla problematiken, så handlar den här mentala träningen om att legitimera och godkänna göranden och låtanden som i ett mer vardagligt sammanhang inte kan accepteras. De sociala spärrarna mot att "bära sig illa åt" måste lossas, men inte på ett sådant sätt att de inte finns kvar. Likaså (det förväxlas ofta med "bryta ner") måste en rekryt övas i att acceptera och underordna sig uppdraget, men det gör man helt olika beroende på materialet man får in. I svenska vplförband använde man historiskt en accelerad process i detta (alla var okunniga, alla skulle fostras in i att acceptera utbildningen, inget av (miltärt) värde fanns att återanvända), i ett modernt specialförband har rekryten hög motivation och en god allmänmilitär utbildning och dito erfarenheter, det kastar man inte bort.

Rent psykologiskt stärker man grupptillhörigheten, demoniserar fienden och bygger upp en stark tillförsikt till den egna förmågan men framförallt rättrådigheten och motivationen för att göra de (objektivt sett) hemska saker som de här förbanden måste göra. En tydlig och legitim order är en stark motivator, till exempel. Man övar också i en realistisk miljö och på ett sådant sätt att övning och verklighet helst inte kan skiljas från varandra. Exempelvis tränade och tränar man piloter på kärnvapenbärande flygplan på så sätt att de inte får reda på om det är allvar eller träning förrän de kallas tillbaka från sitt vänteläge och upptäcker att flygbasen finns kvar. Lönnmord, förgiftning av vattentorn och annat obehagligt bryter man ner i moment och övar tills dess att man inte längre reflekterar över vad man håller på med, utan själva övningen är "det man gör" och inte något konstigt eller föremål för reflektioner.

Det som sker i specialstyrkor är att man gradvis flyttar fram gränsen för vad operatören anser vara möjligt att göra (det gör dem till litet speciella individer rent prestationsmässigt, inte olika idrottsmän) och omformulerar den moraliska/etiska tröskeln mot att göra normalt oacceptabla gärningar på ett strukturerat sätt. Det gäller, kort sagt att inte tillåta grubblerier eller låta samvetet spöka, utan att genom hela uppdraget vara säker på att man gör det rätta och av en god anledning.

Är då ryssar bättre på detta än britter, svenskar eller amerikaner? Troligen inte, men eftersom träningen är kopplad till komplexa sociala och psykologiska faktorer i samhället och hos individen, så är det troligen så att ryssar kan utbilda andra ryssar bäst av alla.

Jo jag tänkte ofta att det han sa kan inte stämma till fullo...men han verkade så säker på allt han pratade om angående spetsnaz
Han sa att systema är en kampsport som är förbjuden i många länder allt om hur knäckta dem är och att SEALs är inte i närheten lika bra som spetsnaz.
Visst jag lämnade ut en del otrovärdiga detaljer som att dem blir doppad i vatten tankar fylld med hajar för att inte frukta döden osv men jag tänkte att av allt han säger måste ju en större del va sann...

Fast det angående i afganistan läste jag på själv och det stämmde dock tror jag det var Alfa gruppen KGB soldater tror jag det va han sa att det dock var spetsnaz och inte Alfa
Men det kanske är en grupp i spetsnaz eller en annan special styrka med liknande träning.
Även om wikipedia brukar vara jävligt fullt med falsk information om man har otur så stod det om Vympel, Alfa, Zenith och spetsnaz under rubriken spetsnaz och där stod det om afganistan ''attacken''.

Sådär ja.

Det var en grupp sammansatt av specialtrupper från flera olika organisationer, fallskärmsjägarna från armén, KGB, GRU och till och med någon annan grupp (har jag för mig). Så nu börjar vi hamna rätt.

Inte jag heller, kan jag säga! Jag skulle fan gråta som en liten bebis! 4 personer ut genom en öppning som för tillfället inte ens finns! (jag förmodar att man får passande utrustning installerad?)

Anledningen till att man medvetet får soldaterna att "hata" sina överordnande är för att de snabbare skall sluta sig inom gruppen och komma ihop. Det är välbeprövat och de flesta arméer har kört detta och gör det nog fortfarande. Nu är det nog inte ritkigt hat utan mer en mindre fientlighet och irritation man försöker fostra, skulle vara lite farligt att ha folk med vapen i ens närhet som hatar en

Jodå, det är jag väl medveten om, men det här gäller bara till en viss gräns, om du frågar mig. Under min egen militära tid märktes ju tendenser till detta även i vårt försvar, fast det var ganska avslappnat ändå.

De flesta elitsoldatsutbildningarna i världen går ju ganska långt förbi "åh, han är rätt jobbig men okej"-utbildare...

Gör de? Berätta!

(Läs mitt inlägg ovan, om du inte gjort det. Det är en myt att man gör så i kvalificerade sammanhang, det är ett GU-knep och inte ens då särskilt välfungerande.

Det är uppgiften och genomförandekraven som är och skall vara jobbiga, inte utbildaren.

Jag vet att utbildningsunderofficerarna är väldigt hårda i SEALs, GRU Spetsnaz o.s.v. Det är ingen hemlighet heller.

Det jag menar är att processen kommer till en tröskel, och när tröskeln har passerats så slutar man hata antagonisten som egentligen bara försöker lära en det man måste veta. Det gamla ordspråket (som jag inte kommer ihåg på rak arm) om att man kan gilla en hård och hänsynslös chef, men aldrig en obeslutsam översittare är rätt talande.

Självklart är det uppgiften och genomförandet som ska vara det jobbiga, men mig veterligen är det enklaste sättet att göra även enkla moment jobbiga, att införa stressmoment i det.

Den här socialiseringsprocessen stöds inte av att man hatar den som har befälet. Om de som utbildas tror att det är deras befäl som är problemet och inte skapar problem som inte accepteras som meningsfulla kommer de inte lösa problemen bättre, de kommer att undvika problemen och undvika utbildaren. I en organisation som bygger på ett frivilligt åtagande ber man då helt enkelt att få utgå om man inte på mycket goda grunder antar att det är övergående och mer eller mindre en rit eller ett inträdesprov till resten av utbildningen.

Om du inte är en spetsnas eller ens en blek kopia (Kommer den vanliga felskrivningen spetsnaz från Nazgulerna, de onda specialstyrkorna från Mordor? ) har du också förmodligen sett eller läst en förenklad bild av hur man bygger sammanhållning, tillit och gemenskap i grupp, där detta kan accelereras genom att tillföra en en virtuell yttre fiende, om ingen riktig finns. Det fungerar när man grundutbildar, och en populär och rätt spridd bild är från "Full Metal Jacket". Jag tror att alla med egen erfarenhet från svensk vplutbildning fått nosa på den modellen under kortare eller längre tid

Men modern träningsmetodik av operatörer använder inte sådant. Till exempel har SAS, en av de seriösa specialstyrkorna, länge haft extremt hårda intagningsprov. Här är kraven så hårda att man dels gör proven kända, dels förbereder och stödjer man de som skall genomföra proven med träning och tips, eftersom ingen släpps fram som inte redan passerat grovsållningen. Det finns INGEN instruktör på denna nivå som behandlar de antagna eller sökanden som skit, och det behövs inte heller. Man får i stället hejda dem från att träna mer eller riskera mer, därför att de är så hårt egenmotiverade att klara de krav som ställts eller till och med bara upplevts.

Nu är jag ingen expert, men "Voyska spetsialnogo naznacheniya" är vad jag läst överallt, såväl i böcker som på wikipedia som annorstädes... Menar du att det är fel?

Okej, ja min militära utbildning var aldrig särskilt överdriven på något sätt, så jag har inga personliga erfarenheter av elitutbildningar, det har du helt rätt i. Marinkåren kan man väl inte riktigt jämföra (jänkarnas då) då det mycket riktigt är en grundutbildning för helt oerfarna män som ska transformeras till soldater. De flesta som ingår i ett specialförband har redan grundläggande utbildning bakom sig, såvitt jag förstått det hela.

Nåväl, jag har aldrig påstått mig vara en expert på området, och jag kan mycket väl ha fel i mina tidigare antaganden.

Hu då, där var jag zpetzig i överkant. Jag får helt enkelt förklara mig skyldig här...

Läser du mitt lilla utlägg med den stavningskritiken riktad mot spetznaz i stället så blir den mera meningsfull, men det var ju också mest på skoj.

Helt riktigt.
Att vara orimligt hård under utbildning är en extrem metod som man bara tar till för att bryta ett utvecklingsmönster inom gruppsammansättningen tex om man tillämpar FIRO teorin.
Ett typiskt exempel är om utbildningen vid tillfället inte innehåller element som är kompatibla med den fas som gruppen befinner sig i vid den tidpunkten. Det kan vara på grund av yttre påfrestningar, förändringar i gruppens sammansättning eller andra orsaker. Man kan då tillämpa olika metoder för att fördröja gruppen i en cykel eller konstgjort tvinga tillbaka den i en tidigare, exempelvis genom att flytta runt på personal eller slänga ut dem på överlevnadsövning.
Det finns mao en pedagogisk tanke bakom det aggressiva agerandet men som med så mycket annat så är det vanligt med okunniga militära utbildare som skriker och gapar för sakens skull och som inte har en susning om hur, när och varför det kan vara en användbar metod.