Citat:
Ursprungligen postat av
Stalchild
Tack för ett gulligt inlägg. För min del, ytlig som jag är och då jag tycks vara världsinsiktsdepraverad(?), så handlar det bara om att jag är missnöjd över en del av min kropp och söker vägledning gällande hur jag kan förbättra det. Det handlar om mig, min bild av mig själv, (jag är äckligt egocentrisk).
Men du fattar inte att när du snackar om "symbolism" och din egna kropp så handlar det inte om egoism.
Låt mig förklara vad jag menar med symbolism i det här sammanhanget: T.ex. så anser du att stora muskler och ådror som syns förknippas med en body builder, och något som därigenom ska vara "väldigt manligt" (nu pratar jag om en stereotypsyn och inte min egna). Eller att en väldigt väldigt smal kropp på en tjej kan symbolisera något slampigt, eftersom att hon väljer att svälta sig själv för att "se bra ut" (vad hon tror). Eller ja du fattar. Det handlar såklart inte bara om kvinnliga och manliga drag, det kan handla om allt möjligt. En krokig rygg på en människa kan göra så att man förknippar hen med en häxa ur en gammal saga, precis som en vårta på näsan kan göra.
Symbolismen tolkas dock inte av dig, den tolkas av andra. Det du är intresserad utav är andras syn på dig, genom DIN symbolism. Du ser alltså inte samma sak hos dig som andra ser hos dig. Visst kan man vara missnöjd över sin kropp. Jag föreslår dock att du bör ta detta till nästa steg, där du försöker acceptera din kropp (avsett vad) och verkligen går igenom med att acceptera hur du ser ut. Därefter kan du sedan göra beslutet om du ska vara missnöjd eller inte, för när du har gått igenom det så kommer du tänka med klara ögon. Att acceptera sig själv är något alla normalt sett går igenom, du har dock inte gjort det. Det kan ha varit så att du inte fick chansens att prata om din kropp öppet med människor som du kände tillit till, som du kände att du inte behövde hålla något tillbaka för, och därav har du nu "problemet" (som inte finns).
Sedan så hjälps alla sådana "konstiga" kroppsproblem utav ren styrketräning, och då snackar jag mannens variant utav träning, det vill säga äta jävligt mycket och bara lyfta skit med låga reps

Men hit ska du inte än som sagt. Först ska du acceptera dig själv, sen ska du frågesätta. Det kan vara så att du har rätt, att du ser förjävlig ut, det har absolut inget med saken att göra.