Citat:
Ursprungligen postat av 101f14k35
Jag förstår inte hundensår logik... är man anti-semit så är man psykiskt störd etc.... men är det helt okej att vara anti-islamist? Är det okej att vara anti-kommunist?
Är man bara psykiskt störd om man är anti-semit? Varfår går man ogilla islamister men inte zionister?
Nej, jag talar om rasism generellt och antisemitism som ett specialfall av rasismen.
Rasism bygger på tanken om att sparka neråt. I modern tid förekommer den i högre grad bland människor som av olika anledningar känner sig underlägsna. Det kan vara så att man hör till en kulturell, ekonomisk - eller helt enkelt mental underklass.
För att må bättre - för att faktiskt överleva mentalt - känner man sig tvungen att utse någon som är sämre och mindre värd. Ibland blir det svarta, ibland romer, ibland judar; ibland allihopa - allt i hög grad beroende av hur dåligt man mår. De människorna generaliserar man över och föraktar - helt enkelt för att må bättre själv. Ett vanligt mobbingbeteende.
Jag menar att den här typen av beteende skapar ett beroende. Vi människor är komplicerade maskiner, neurotiska varelser. När föraktet väl slagit rot i oss, vänjer vi oss och gillar snabbt läget. Det ger oss nämligen en kick.
Vad gäller judar är det hela något mer komplicerat dock. Den generella tendensen bland antisemiter är ofta att dels upphöja judar till nästan omänskliga varelser med överlägsen intelligens, överlägsen krigsmakt (Israel) och med överdriven makt och rikedom. Men idén medan de "positiva" egenskaperna växer linjärt, växer uppfattningen om de negativa exponentiellt. Antisemiterna visar ofta upp det starkaste hatet av alla typer av rasistschatteringar.
Det här gör antisemiterna nervösa och glada på samma gång. Drogen är starkare. Jämför med exempelvis en alkoholist. Alkoholen ger honom dåligt samvete - och samtidigt vederkvickelse. Alkoholistens psyke fungerar ofta så att han ser sig som ett offer: ett offer för alkoholens beroendeframkallande effekt och omgivningens elakhet - men det är också ofta lätt att förstå att det är också vad han
vill. Om alkoholisten inte skulle må dåligt av drogen skulle han inte längre vilja eller kunna använda den.
I analogi med ovanstående fungerar antisemiten. Om man inte samtidigt (mer eller mindre hemligt) beundrade judisk kultur och företagsamhet (ja, faktiskt
upphöjer den bortom rimlig proportion) - kan man inte heller tycka illa om judarna. Däri ligger perversionen. Judeföraktet är på så vis beroendeframkallande. Nu menar jag dessutom att det inte fungerar som en vanlig individuell perversion, som exempelvis pedofil - snarare är den social. Det betyder att perversionen som diagnos egentligen bara är tillämplig på grupper av individer. Vissa uppvisar några delar av symptomen, andra uppvisar andra delar.
Utifrån ett sociologiskt perspektiv - där man enkelt uttryckt ser en grupp av individer som en organism eller större individ - finns ett mönster av patologisk perversion. Man hatar, älskar det man hatar och hatar det man älskar. Däri ligger perversionen. Ett mer "normalt" känslomönster i sundare populationer är mer... enkelspårigt. Hat/förakt och kärlek/fascination är inte varandras följeslagare och ömsesidiga framkallare. En perverterad kultur fungerar annorlunda.