Skvaller om Olof Gustafsson och närstående till Escobar Inc

Det beror på vad dokumentären skall spegla givetvis.
I det här fallet handlar det om en omdiskuterad person som på olika sätt redan gjort avtryck i media Sverige - och vad som finns mer än bolagen och skriverierna om stämningarna .. dvs personen Olof K

I övrigt är dokumentärer väldigt ofta ett perspektiv från ena sidan - och inte ett projekt som syftar till att punktera de individer vars perspektiv de lyfter fram.

I dokumentären får du både se hur Olof är som person, privat, och från hans affärskontakter. Du får en bakgrund och förklaring, och man visar att Olof inte riktigt passar in i Sverige -- Sverige förstår inte avsaknaden av falsk blygsamhet.

Nä inte Asperger iaf, men narcissiscist, mytoman och ev. Borderline känns det som.

Mytomanbiten är svårast, för någonstans på något håll så har Olof pengar och han ser till att ha pengar för att ingen ska syna bluffen. Men det är ett luftslott, men det finns nog en gnutta substans i det (bilar/resor/shopping kostat ändå pengar) men några dollarmiljoner finns det nog inte (längre?).

Han har nog inte så mycket pengar. Kolla på tuben. Han påstår att sosse muppen har tafsat Jan Emanuels röv. Snubben har ett rage utan dess like. Störtskön.

Extrem känslokyla från Olof när han pratade med sin mor på telefon. Även pappan omnämner han uteslutande i nedlåtande och föraktfulla ordalag. Man behöver nog ingen psykologexamen för att se ett samband mellan hans pissiga föräldrarelation och hans buffliga stil och självhävdelsebehov

Du är ute efter något i stil med Michael Moores filmer, eller kanske Uppdrag granskning, inte dokumentärer. En dokumentär har inte någon wallraffande journalist som sitter och ställer folk mot väggen, eller interagerar på något sätt alls. Nu tyckte jag inte den här dokumentären var särskilt bra på något sätt, men det hade knappast blivit bättre om de lade sig i händelserna.

Dom två fetstilade meningarna går inte riktigt ihop. Jag håller delvis med dig om det första MEN en bra dokumentär kännetecknas av åtminstone en känsla av objektivitet och sanning. Sen behöver det nödvändigtvis inte vara någon objektiv sanning man blir serverad. Något som många gånger visat sig i efterhand att dokumentären var kraftigt scriptad och manusdriven. T.ex. den hyllade Searching for Sugarman som i efterhand visade sig avvika en hel del från sanningen. Men den var ändå så skickligt gjord att man i.a.f. fick en känsla av den var objektiv och "sann". Däremot tycker jag trots det goda hantverket att just Sugarman som helhet är ganska överskattad.

Men som sagt, det du säger i den första fetstilade meningen lirar inte riktigt med den den andra då absolut ingenting i denna dokumentär ens andas något annat än Olofs tonårsobstinata "revansch". Var någonstans får vi se hur han är som affärsman? Det är Olof som berättar om vad han gjort tidigare. Och Olof som uppenbart skådespelat poserar med statussymboler. För att veta hur någon är i en roll behöver man förstå hur och varför han gjort/gör men vi får som sagt bara veta ytligt vad han gjort. Lite som ett CV eller knappt ens det, snarare en meritförteckning.

Och nej, vi får inte veta hur Olof är privat heller. Det vi får är den bilden som Olof vill förmedla av sig själv. Under en hel timme är det ingen annan, ingen vän, ingen affärsbekant som säger något om eller ger en bild av Olof. Den enda ansatsen till en objektiv bild av Olof är den där gymnasie-Casper som verkar måttligt imponerad eller intresserad av att ens vara med. Och han var ju uppenbart inte ens bekant till Olof och kunde i princip bara bidra med hur Olof klädde sig som tonåring, något vi redan visste.

Detta är regisserat av Olof från början till slut, en tydlig indikation på det är att ingen som känner eller är bekant med honom deltar förutom frugan. En fruga som inte heller ger oss någon bild av hur Olof är.

Om du på allvar menar att du i dokumentären får se "hur Olof är både som person, privat, och från hans affärskontakter" så måste du vara synsk och/eller extremt lättpåverkad.

Pallar inte diskutera kvaliteten på produktionen mer men avslutningsvis tror jag aldrig att podd-herrarna blir speciellt framgångsrika som dokumentärfilmare om detta är är representativt för deras kvalifikationer.

/#LOUDmouth#

Det mest anmärkningsvärda i dokumentären var att det snurrade runt en tub tandkräm eller salva inuti tvättmaskinen i lägenheten på Ekerö. Varför visade de det?

Det har du ju faktiskt delvis rätt i. Även om jag kanske inte skulle kalla mitt intresse för Olof enormt. Jag tycker däremot att hela cirkusen är intressant. Speciellt hur jävla lättlurade och immuna mot allt vad kritiskt tänkande många verkar vara.


Dokumentär är väldigt vitt begrepp och jag är inte ute efter något alls. Men även om jag hade förväntat mig eller jämfört detta med Michael Moores grejer så inte ens i den genren har Olof INC några kvaliteter. Se svar nyss apropå det.

Hade inte förväntat mig något, inte något wallraffande eller någon grävande journalistik. Men framförallt hade jag inte förväntat mig en totalt könlös monolog utan ens något intresse att förmedla någon annans bild av Olof än just Olofs. Förvisso är Olof sannolikt väldigt ensam så det kanske inte hade varit helt lätt men ..... Inte ens frugan, päronen, tidigare kompanjoner, kort och gott ingen annan är faktiskt med på riktigt i filmen annat än som statister och pjäser. Mamman har han ju uppenbarligen tillräckligt bra förhållande till för att släpa med på det senaste Trump-eventet men han verkar mest vilja ha uppmärksamhet och flexa med statussymboler i filmen. Eller så skäms han innerst inne för sin familj etc. Som jag skrev i det andra inlägget så ..... tonårsobstinat revanschdriven meritförteckning sammanfattar jag filmen.

Som sagt, ett rent beställningsjobb och inget för podd-herrarna att bygga någon filmarkarriär på.

/#LOUDmouth#

Vet att jag träffat eller sett denna man någonstans men jag kan inte placera honom.

Men denna Olof verkar ju själv vara en småkriminell och halvdan skojare?

Det är din uppfattning. Det är inte villkoret för en dokumentär.


Nej, se om dokumentären föreslår jag. Det är inte enbart Olof som hörs.



Jag delar inte din uppfattning helt enkelt.

Jag tror att förklaringen till fenomenet Olof Gustavsson är den att folk behöver pajasen i cirkusen.
Vi älskar att beskåda det patetiska, att tillsammans få skratta och fascineras av hans fånigheter och konster.