2011-04-13, 15:49
#3421
Citat:
Ursprungligen postat av Anemon
Ooops worlds colliding.Gamla Piratbyrån har rynkat så smått på näsan åt Flashback ett tag.
Sist kallade de det "bara pladder". Men eftersom jag är BLOND
så höll jag bara tyst. Då.
Vi får se om Kaminski behagar dyka upp. Välkommen.
Sist kallade de det "bara pladder". Men eftersom jag är BLOND
så höll jag bara tyst. Då.Vi får se om Kaminski behagar dyka upp. Välkommen.
Marcin de Kaminski idag
Citat:
Marcin de Kaminski den 13 April, 2011 kl. 11:33
Hej!
Kul att min efterlysning fungerade.
Molok: Jag håller ju med dig i sak när du säger att Flashback bara är ett stort forum. Men samtidigt är det intressanta för mig egentligen inte att man diskuterar saker ihop, utan vad som händer under tiden. Det som stört mig i diskussionen om Flashback är att man säger att det är så hemskt och så rått, för jag tycker inte att det är så. Istället menar jag att man måste se det som en process som pågår, alltså ett regelrätt samtal. Det är både klumpigt och ohederligt att plocka ut ett russin ur det samtalet och utifrån det bedöma helheten. Däremot tycker jag att man kan se hur väldigt många (ofta rätt spekulativa) russin blir en hyfsad kaka. Ibland mindre lyckad, men det beror ju på ens eget tycke och smak snarare än russinen i sig.
Är en sådan tankegång verkligen så tokig?
Sedan är jag ju medveten om att Flashback är mer än de mer extrema trådarna. Helt klart. Men det är ändå i extremerna som det typiska för Flashback tycks frodas. Därför finns det poänger med att i varje fall prata om dem som fluffigt representativa för någon form av Flashback-anda tänker jag?
Dag: Jag är fullt medveten om att Flashback emellanåt diskuterar mig och saker jag säger eller skriver. Det är helt okey. Däremot tycker jag för det första inte att beskrivningen av min roll i exempelvis #prataomdet-kampanjen är särskilt rättvisande. Likaså tycker jag inte beskrivningarna av mig som person som emellanåt dyker upp på Flashback är särskilt sympatiskt menade. Därför stannar jag hellre här och pratar. Med lite tur vill någon haka på samtalet och hjälpa mig att reda ut frågetecknen.
Rent allmänt tycker jag alltså att Flashback är bra. När jag pratar om Flashback i press, eller skriver om det, gör jag det utifrån ett intresseperspektiv där jag försöker popularisera hur man kan se på Flashback utan att vara så paniskt rädd som både press och andra tycks vara. Det är ju trots allt människor som möts på Flashback, bara att man kanske måste lära sig att filtrera sådant man inte vill läsa (eller inte kan förstå) innan man ger sig in dit. Eller? Om det jag säger upplevs som en kritik av Flashback är det ju inte alls min mening.
Hej!
Kul att min efterlysning fungerade.
Molok: Jag håller ju med dig i sak när du säger att Flashback bara är ett stort forum. Men samtidigt är det intressanta för mig egentligen inte att man diskuterar saker ihop, utan vad som händer under tiden. Det som stört mig i diskussionen om Flashback är att man säger att det är så hemskt och så rått, för jag tycker inte att det är så. Istället menar jag att man måste se det som en process som pågår, alltså ett regelrätt samtal. Det är både klumpigt och ohederligt att plocka ut ett russin ur det samtalet och utifrån det bedöma helheten. Däremot tycker jag att man kan se hur väldigt många (ofta rätt spekulativa) russin blir en hyfsad kaka. Ibland mindre lyckad, men det beror ju på ens eget tycke och smak snarare än russinen i sig.
Är en sådan tankegång verkligen så tokig?
Sedan är jag ju medveten om att Flashback är mer än de mer extrema trådarna. Helt klart. Men det är ändå i extremerna som det typiska för Flashback tycks frodas. Därför finns det poänger med att i varje fall prata om dem som fluffigt representativa för någon form av Flashback-anda tänker jag?
Dag: Jag är fullt medveten om att Flashback emellanåt diskuterar mig och saker jag säger eller skriver. Det är helt okey. Däremot tycker jag för det första inte att beskrivningen av min roll i exempelvis #prataomdet-kampanjen är särskilt rättvisande. Likaså tycker jag inte beskrivningarna av mig som person som emellanåt dyker upp på Flashback är särskilt sympatiskt menade. Därför stannar jag hellre här och pratar. Med lite tur vill någon haka på samtalet och hjälpa mig att reda ut frågetecknen.
Rent allmänt tycker jag alltså att Flashback är bra. När jag pratar om Flashback i press, eller skriver om det, gör jag det utifrån ett intresseperspektiv där jag försöker popularisera hur man kan se på Flashback utan att vara så paniskt rädd som både press och andra tycks vara. Det är ju trots allt människor som möts på Flashback, bara att man kanske måste lära sig att filtrera sådant man inte vill läsa (eller inte kan förstå) innan man ger sig in dit. Eller? Om det jag säger upplevs som en kritik av Flashback är det ju inte alls min mening.
http://cybernormer.se/2011/04/12/kan...det-flashback/
