Citat:
Ursprungligen postat av Berengar
Hm. Undrar varför det är så viktigt att framställa 'oss' i tråden (i själva verket en högst diversifierad samling debattörer) som kokosnötter och vettvillingar? Jag har inget alls emot att man gör sig lustig på min bekostnad när man sitter och twittrar, för jag håller inte till där, men en något mindre överlägsen attityd när man kommer hit skulle underlätta samtalet. Det kanske är fråga om feministiska härskartekniker? (Men jag är ju feminist...

)
Statsfeministerna gräver sin egen grav, och jag håller gladeligen med spadar
Trösta dig med att om tråden bara innehöll vettvillingar och cocosnötter skulle ingen orka bry sig.
Paradoxen är att de bryr sig, de bryr sig så mycket att de öppnar konton, försöker lägga till rätta prata in oss på andra spår. Det gör man inte om man inte bryr sig. Det gör man när man bryr sig.
Vad vi sett är en gradvis justering av argumenten, vi menade, vi menade inte, det var inte så vi sa, vi känner inte Anna, kanske nån gör det men det hade inget inflytande på kampanjen! det var en kollektiv tanke, vi gjorde det tillsammans, vi ville bara väl , vi tom tycker om wikileaks, vi ville inte ha män, det saknas män.
Tonen är som du säger överlägsen, och nedvärderade. Har inte hört någon erkänna att det var fel att använda Assange som krok eller att lägga det nära det inträffade. Det skulle kunna vara en bra grund till ett bättre diskussionsunderlag. Har tidigare kallat kampanjen elitistisk och fascistoid och det vidhåller jag. Det handlar om ett fåtal, ca 30-40 personer som försöker skriva resten av befolkningen på näsan.
Agendorna varierar, från sexuellt frustrerade personer med diffusa sexuella preferenser till ren ultrafeminism där män förminskas till djur eller möjligtvis sexuell förströelse. "Riktiga samtal kvinnor emellan kräver inga män" Blandat med ren skär opportunism. En och annan mentalt kastrerad data nörd som skurit av den och vikt in kanterna i förhoppning att bli upptagen i det högre ståndet. Argumenten har på inget vis imponerat så här långt.
När man följer twitter och bloggar möts man av oceaner av meningslöst pladder och existentiell ångest att inte tillhöra de utvalda. De inflyttade lantlollor som tagit över våra kulturredaktioner och med dessa som bas driver de mest horribla agendor. Några få höjer sig över medelmåttan, men de flesta platsar med god marginal i intelligensreserven.
De tillhör alla de bruna tungorna och blodiga stövlarnas regemente. Deras största problem är vem de ska slicka och vem de ska sparka på. Deras självcentrerade egon ser det som en livsuppgift att frälsa oss andra, vi som inte förstår, vi som inte vill, och vi som vill annorlunda. Det självförhärligande som de under sektlika förhållanden ägnar sig åt är inte med några ögon friskt, och tillför inget. Deras väckelse ekar för döva öron ty då de sakna insikt och ödmjukhet.