Skönaste utskällning i lumpen?

Hallå där! Trådjäveln får inte dö än!

A8 Boden 97-98.

Låg och lökade på gräsmattan bakom 1:a kompaniet när flaggan börjar halas. Vi är inte tillräckligt snabba upp och i givakt, vilket fänriken ser och ryter åt oss att springa upp i samlingssalen. Väl där presenteras vi för en rejäl avhyvling. Inga fula ord som verkar vara standard, mer att så skall det inte gå till och att man inte gör så som soldat. Funkade bättre att få oss att känna att man gjort bort sig på det sättet.

Vid morgonvisitation upptäcker fänriken att en av lumparkompisarna har en banan i benfickan. Säger inte ett ljud utan bara tar ett stadigt tag om fickan utanpå och mosar den till smet i fickan. Och skrattar gott.

Funkar inte, jag blev placerad efter att fått högsta resultat på det och maskat alla andra

Vi hade en skön snubbe under lumpen, en mycket god soldat förövrigt. Men han var alltid tvungen att provocera befälen med jämna mellanrum, han tog sedan alla straffen och fortsatte som vanligt.

En dag fick ordern "Färdigställda i full stridsmundering om 10min ute på kaserngården!" av fänriken. Personen i fråga sprang då innom köket och hämtade durkslaget som han sedan satte på huvudet när han ställde upp.

Minns en gång i början av lumpen. Löjtnanten gav oss 30 sekunder att hämta utrustning och ställa upp igen. Tog visst över 2 minuter då man inte var van. Löjtnanten stod tyst till alla var uppställda igen och påbörjade sen en fem minuters utskällning med skrik och gap hur man ska hålla tider.

Funka dock, var aldrig någon som var sen sen igen.

Hade även en annan löjtnant som var värst på hela bataljonen, råkade aldrig ut för honom själv men andra berättade hur pärmar kunde flyga i väggen när de var inkallade till hans kontor för en avhyvling.

Finns dock befäl som gått lite över gränsen och fått igen.

Hörde en historia från farsan när han gjorde lumpen på 60-talet.
Ett befäl där, typ fänrik eller löjtnant var helt hemsk och utsatte de värnpliktiga för både det ena och det andra.
Det hela slutade med att en mörk kväll när befälet var ute och gick så kom ett gäng fram med en säck som de stoppa över hans huvud. Sedan fick befälet så mycket stryk att han inte arbetade på flera veckor. Det framkom aldrig vilka det var som hade utfört gärningen.

Vi befinner oss i Gävle för att träna strid, förflyttningar i sidled och så vidare. Vi är uppdelade i stridspar och står och kollar på våra kamrater som övar för fullt. Vi övade för övrigt med skarp ammunition.
Då har vi ett par ute på fältet som förflyttar sig i sidled, ena killen ligger ner och skjuter mot målet medans hans kamrat förflyttar sig bakom honom, men han ställer sig på knä precis bakom den andra killen och börjar skjuta över huvudet på honom, alltså hade han rest på sig så hade det gått åt helvete kan jag säga! Våran löjtnant ser såklart detta och springer fram, så fort han slutat skjuta så får han ett sånt jävla slag i huvudet att han nästan ramlar omkull Och vilken jävla utskällning han fick efter det!

En annan gång var när jag kom sent, det var ganska tidigt i våran utbildning och jag hade fastnat i köer pga av en olycka en måndagsmorgon. Kom springandes som en idiot och kommer in mitt i våran morgonuppställning. Eftersom detta var tidigt i utbildningen så såg väl löjtnanten detta som ett utmärkt tillfälle att skrämma resten av plutonen. Han skrek på mig i flera minuter framför alla, han var fan helt skogstokig. Spotta som en jävla kobra 2 centimeter från mitt ansikte. Kände mig fan inte så kaxig just då, men kom inte sent fler gånger heller..

20 år sen. Skjutbanan. K-pist M45 var vad som gällde då.

En av polarna, som var en ritkigt trött jävel, SOMNAR under skjutningen! Med osäkrat skarpladdat vapen framför sig i liggande. Vi hade ju proppar i öronen, men ändå! Man undrade ju om snubben var på riktigt.

Utskällningen som följde av löjtisen var inte att leka med, snubben stod i givakt framför löjtisen medan saliven sprutade honom rakt i ansiktet!!!

Ledsen att meddela att farsgubben med stor sannolikhet sitter och ljuger för dig. Det där är en klassisk scen ur "på västfronten intet nytt".

Påminner om första veckan av lumpen. Första veckan av PB skola för vår käre korporal. Han är ganska nervös och lite osäker. Vi ska göra 30 armhävningar i väntan på någon kurs. Korporalen gör armhävningar och skriker hur många vi har gjort. Runt 20 får han målbrottsröst. Hela plutonen asgarvar. Flera lägger sig på marken och garvar högt. Korporalen sitter på knä och skriker det är inget fel! Det händer alla ibland! Jag har sett det hända med betydligt högre befäl! Samtidigt fortsätter plutonen garva allt vad vi har. Han var sjukt sänkt efteråt.

Underbar tråd!

Under första fältveckan för ett par år sedan var det en kille(halvnorsk) som inte riktigt fixade sömnbristen, och sov så ofta han kunde. När vi ligger i bakre läge och har en halv plutons fulla eldgivning ca 50 meter bort sover han, och vår sergant ingriper:

Vrålar "RYSSEN KOMMER" i ansiktet på honom, men utan resultat. Serganten byter då ut AK5an mot en förberedd trästock, modell större, med axelrem och går iväg med bister min. Då vaknar kilen och utbrister på sömnig halvnorksa: "Va ä dä som pågår..?"

Han fick kånka runt på stocken ett bra tag.


Vid ett annat tillfälle på kasern så är en menig trött på att kapten alltid tar ut förlorad tid i kortare luncher, och uteblir från uppställningen. När han väl dyker upp och anmäler sig sen framför han sitt korta argument på darrande röst(Föreställer mig verkligen hur han ville sätta kapten på plats men misslyckades så totalt).

Den lille kaptenen, med sina isblåa ögon, börjar ganska mjukt men bestämt att förklara varför, men eskalerar och avslutar med att vråla 10cm från hans ansikte. När han fick kommandot "Ställ in dig!" svarade han gråtfärdigt "Ja kapten.."

Samma menige fick även en seriös fråga av samma kapten om han var där för att skaffa fiender

Edit: stavfel

Varför skulle han ljuga.