Vilken massproducerad svensk deckar filmserie är bäst/minst sämst?

Med Regina Lund?

Väljer att bara jämföra dem som är gjorda det senaste decenniet. Räknar därmed bort Beck-filmerna med Gösta Ekman. De gjordes innan den riktigt stora deckarvågen.

Jag tycker nog att serien om Johan Falk är bäst. De lyckas behålla en nerv och dramatik i de filmerna som jag gillar. Jag gillar också det lite apokalyptiska temat som går igenom de filmerna, att all godhet är borta och att världen håller på att tas över av kriminellt slödder. Det ger en bra touch på filmerna. Jag tycker också att det är rätt välgjorda actionfilmer.

Beck-filmerna med Haber och Persbrandt tycker jag är lite för ojämn. Där finns några guldkorn men de har gjort alldeles för många för att kunna hålla en bra nivå.

Wallanderfilmerna med Henriksson är skräpet i högen. Där har vi enbart hafsverk. Manusen är uppenbart framstressade och regin är slarvig.

Jag gillade den SVT-producerade serien om kommissarie Winter med Magnus Krepper i huvudrollen. De var rätt spännande. De andra Winter-filmerna tycker jag var rätt kassa.

Van Veeteren-filmerna med Sven Wolter klarade jag inte riktigt av. Wolter är slut som skådis. Han ser bara trött och sliten ut.

Hassel gjordes för SVT under 1980-talet och även för film år 2000 då Regina Lund medverkade. Om jag inte missniner mig så anses TV produktionerna från 1980-talet som bättre.

Tittade på de senaste Johan Falk filmerna för några månader sen och de är i princip de enda svenska filmerna jag stått ut med. Jag gillade storyn med Frank Wagner och Kinnaman vart bra i rollen. Brukar iförsig inte titta så mycket på svensk film, men hur mycket har man missat liksom?

Har fått tag i Beck - Levande begravd, hyffsat billigt. Så jag får ge den en chans nästa helg.

Jag tycker att de flesta av de här massproducerade filmerna är rätt dåliga. Men det finns vissa undantag.

I Wallanderserien så tycker jag att "Mastermind" är helt ok, den är den enda av Henriksons filmer som har en någorlunda intressant handling. Jag tycker även att Villospår med Rolf Lassgård är rätt bra, den fångar bokens tragiska stämmning på ett bra sätt.

Lite OT kanske men jag tycker faktiskt att Kenneth Brannaghs Wallander är den som är mest lik böckerna. han fångar många av karaktärens drag som glömts bort i de svenska filmerna, de små men viktiga detaljerna bildar en bra helhet. Henrikson känns aldrig som den Wallander man får lära känna i böckerna.

Gillar Falk-filmerna, Wallander med Rolf Lassgård och Beck med Gösta Ekman

Beck med Gösta Ekman, Rolf Lassgård, Kjelle B m.fl. tycker jag är rätt bra men
så bygger ju de på böckerna medan Habers version inte gör det.

Wallander var hyggligt när Lassgård gjorde rollen som Wallander men den
nyare versionen med Henriksson som Wallander känns väldigt b.

Sedan så var väl serierna om Polisen i Strömstad rätt så bra?
Var dock länge sedan som jag såg dem.

SVT repriserade Domarmordet förra sommaren. Den hade åldrats rätt mycket. Per Oscarsson höll klassen, men i övrigt inte mycket att hänga i julgranen.

Beck-filmerna med Gösta Ekman, helt klart. Fann dem underhållande och jag gillar böckerna väldigt mycket också.
De nya Beck-filmerna är en styggelse mot allt gott och vackert i världen, precis som alla andra massproducerade svenska deckare de senaste 10-15 åren.

Vill minnas att de gamla Hassel-filmerna också var sjyssta men det är så länge sen jag såg dem att jag ej kan svära på det.


Sämst då? Åh så svårt men den tysk/svenska "Kommissarien och havet" var så skrattretande urusel att jag och min kompis aldrig missade ett avsnitt. Det var ren skrattfest varje vecka.
Den kanske mest är en tysk serie men den är baserad på svenska böcker och hade en hel del svenska skådisar. Uselt dubbade även i den svenska versionen såklart.

Ni har missat Maria Wern, Sebastian Bergman, den fördömde (Lassgård i huvudrollen), Anna Holt, Brottsvåg, Graven, Morden (iofs är de fyra sistnämnda renodlade tv-serier) samt Läckberg ser jag.

Maria Wern var rent skräp. Förutsägbart till tusen. Första serien om någon sorts fågelinfluensa började bra men blev heltramsig vad det led. Usch. enda fördelen var snygga Eva röse i huvudrollen och kompetente Allan Svensson. I övrigt mest skit.

Sebastian Bergman, den fördömde bestod av två kriminalfall. Flera habila skådespelare men intetsägande intrig och så tråkigt framförande att jag knappt ens kommer ihåg några detaljer ur mordhistorierna.

Anna Holt var både rolig, spännande och samhällskritisk. Bägge säsongerna hade den då det begav sig vrålläckra Petra Nielsen i huvudrollen som den ambitiöse polisen, Görel Crona/Catherine Hansson samt Stig Engström som kollegor. Första serien om Anna Holt heter Den vite riddaren och sen följdes den upp av Anna Holt (som var en prequel) säsong 1 & 2 (säsong 2 utspelar sig efter Dvr).

I alla tre serierna delar manusförfattarna Guillou & GW Persson ut ett flertal välriktade sparkar på flera väl valda samtida politiker och kändisar. I Anna Holt säsong 1 får vi bland annat stifta bekantskap med en mycket fjollig knarkande stylist som ser ut som ett kalhygge och omger sig av blivande tv-hallåor, knarklangare och pederaster för att citera Jan Guillou (han spelar sig själv i en rolig scen på någon Stureplans-krog där kompisen GW Persson blir kallad gubbe som borde gå hem och lägga sig när Bindefeldt-kopian och hans koppel av C-kändisar kommer insläntrande och vill ha VIP-bordet där de bägge herrarna sitter klädda som luffare och dricker vin. Damen som ber GW gå hem för att sova är en riktigt läcker Regina Lund som beter sig rent vidrigt).

Flera duktiga skådisar och definitivt en av de bättre svenska polisserier som gjorts.

Brottsvåg var en ganska mörk och dyster serie i ett framtida Sverige om spjutspetspoliser som arbetade både civilklätt och i uniform mot den organiserade brottsligheten, däribland den ryska maffian ledda av en figur kallad Sergei. Ingen karaktär gick säker och Reuben Sallmander spelade för första gången en polis med tvivelaktigt förflutet (vilket han ju senare gjorde i Johan Falk - GSI) . Välgjord och brutal serie trots den förmodat ganska låga budgeten och även om det emellanåt slutade "lyckligt" i betydelsen "fallet uppklarat" betydde det inte att alla brottslingar verkligen fick sitt straff. Tydligast är det i det avsnitt där slutscenen tydligt insinuerar att pappan till en tonårsdotter är en smutsig pedofil som brukar krypa ned hos dottern för förbjudna lekar..

Graven & Morden behöver kanske ingen presentation? Kjell Bergqvist och Göran Ragnerstam spelar huvudroller i dessa ganska välgjorda serier. Jag föredrog dock första omgången, Graven.

Läckberg-filmerna är inga höjdare. Flera duktiga skådisar (Niklas "Skacke" Hjulström t.e.x) och habil regi men ganska tråkiga storys. Var det inte GW Persson som skrev nåt i stil med "Läckberg skriver som Nicke Lilltroll pratar" ? Jag tycker det stämmer om man ska ta hänsyn till manusen i Läckberg-serien.

Av tidigare nämnda serier i tråden anser jag att Van Veeteren-serierna gjorda av Svt höll absolut högst klass. Det grovmaskiga nätet och Kvinna med födelsemärke är ruskigt välgjorda. Dgn gav en småläskig känsla medan Kmf gav mig en riktig undergångskänsla redan från början. Jag har inte läst böckerna än men tycker att de här serierna är grymt vassa på alla plan (Samuel Fröler som oftast spelar sympatisk var bra i rollen som den hetlevrade Miller).

Av filmerna föredrar jag Carambole, mycket för att jag tycker att Peter Andersson är sån lysande skådis. Tyvärr var det en jättejättemiss att byta ut Claes Ljungmark, Fredrik Hammar, Steve Kratz och Åsa Karlin(som var bättre här än hon brukar) mot Thomas Hanzon, Eva Rexed mfl i filmatiseringarna. de borde låtit Svt stå vid rodret och skulle absolut ha behållit de gamla skådisarna. Lite för hafsigt gjort men i stort sett helt okej.


Det har gjorts en hel del bra renodlade tv-serier i genren kriminalare/deckare/polis/thriller och jämte ovan nämnda serier om Van Vetereen, Anna Holt och Brottsvåg anser jag att Läckan, Goltuppen, Profitörerna, Den svarta cirkeln, Jakten på en mördare, Tusenbröder, Zonen, serierna om Studierektor Bertilsson, Strömststads-serierna, Den gråtande ministern, Coachen, Danslärarens återkomst, de tidiga Wallander-serierna med Lassgård och nu senast Bron är mest sevärt.

Snackar vi enbart film slår Mannen på taket alla svenska kriminalfilmer på tafsen vilken dag i veckan som helst tätt följd av Mannen från Mallorca.

Jag tycker att i stort sett alla svenska deckar-filmer är lika usla. Det är ju alltid samma sak i de där filmerna:

1. Filmerna brukar börja med att någon blir mördad, eller att något annat grövre brott begås.
2. Polisen dyker upp, undersöker brottsplatsen och samlar ihop bevis.
3. Polisen börjar förhöra misstänkta.
4. Någon beter sig "misstänkt" ett tag, och sen visar det sig allra oftast att denne är oskyldig.
5. Mot slutet brukar polisen haffa den skyldige, som oftast är någon som haft en liten roll i berättelsen i övrigt.
6. Gärningsmannen döms för brottet och polisen firar.