2011-01-16, 12:03
#1
I denna tråd diskuterar vi massproducerade svenska deckarserier. Ett hatobjekt för många, medan andra bara älskar sin favoritserie. Med massproducerade så menar jag filmer som gjort på några månader, oavsett om de bygger på någon bok eller ej.
Jag börjar bakifrån. Haber-Beck, jag har sett 13 filmer, (dock ej den senaste levande begravd som lär vara hyffsad). Den enda av dessa filmer jag kan rekommendera med gott samvete är pojken i glaskulan då karaktären Gunvald Larsson inte springer och misshandlar folk på löpande band utan är mer samhällskritisk i enlighet med intentionerna bakom sjöwall &Walöö böckerna.
Mitt snittbetyg är 4,3, på en 10 gradig skala. Vilket innebär att filmerna duger som ströunderhållning, endast i nödfall.
Kurt wallander filmer har jag i stort sätt lyckats undvika. Jag har i alla fall enbart betygsatt 6 filmer. Den bästa utav dem får en stark trea,( 6/10 på en tio gradig skala), Mastermind. Men detta är kanske ett för snällt betyg.
Mitt snittbetyg är 4,8 på en 10 gradig skala. Vilket istort sätt innebär att filmerna knappt duger som ströunderhållning.
Johan Falk filmerna har jag sett samtliga ifrån dels den första triologin och sedan de sex GSI filmerna ifrån 2009. Ifrån triologin så anser jag att Livvakterna är den bästa med en stark trea,(6/10). Två av de tre första GSI filmerna och den sista i serien får alla starka treor, (6/10) då den civila infiltratören är en riktig skön snubbe. Den fjärde och femte filmen i GSI serien är inte mycket hänga i julgranen. Det samma gäller den tredje vågen i triologin vilken känns väldigt haffsig.
Mitt snittbetyg på en 10 gradig skala blir 5,2. Alltså duger dessa filmer som ströunderhållning med ett litet plus.
Orginalbeckfilmerna som bygger på Sjövall och Walöös böcker är en ganska jämn serie. Bäst gillar jag Mannnen på taket. Men såväl Brandbilen som försvann, Polis, polis potatismos samt mannen på balkongen är mycket bra filmer. Maraton och Roseana gillar jag mindre.
Mitt snittbetyg, på den 10 gradiga skalan blir här 5,7. Vi börjar alltså närma oss något som är bättre än ströunderhållning.
Van Wreeten filmerna är väldigt jämna och, enligt mitt tycke så känns de också väldigt rubusta på något sätt. Inte vet jag om det beror på den internationella miljön, skådepeleri, eller vad. Vissa av dem ger i alla fall en slags allmän psykologiskt inblick. Jag har sett hela serien och gilla fallet G mest, men de övriga är stabila starka treor och alltså inte dåliga.
Mitt snittbetyg blir denna gång 6,1. Alltså man kan här vänta sig något mer än ströunderhållning.
Stig Larsson triologin Jag räknar denna serie som massproducerad eftersom varje film endast tog några månader att göra, (att jämföra med den amerikansk remaken av en film som kommer att ta minst ett år!). Män som hatar kvinnor är verkligen en imponerande film. Miljöval och castingen stämmer exakt med hur jag tänkte mig det hela när jag läste boken. Intrigen innehåller överraskningar, skådespeleriet är ibland lysade, t.om Haber får här visa vad han egentligen går för. Mot filmen och hela serien kan hållas att den är kraftigt influerad av vår radikalfeministiska/feminazistiska statideologi. De två efterföljande filmerna håller inte lika hög klass men luftslottet som spränges innebär i alla fall en lite uppryckning.
Snittbetyget för dessa tre filmer blir imponerande 7,0. Alltså utmärkt, enligt min betygskala.
Så nu har ni min åsikt om dessa deckarserier. Jag brydde mig inte om att ta med Irene Huss, Tatuerad torso då den är den ena i den serien som jag sett, och någonisin kommer att se, för så dålig var den. Jag har säkert också sett någon Roland Hassel film på tv, jag har i alla fall läst böckerna. Men jag har inte brytt mig om att försöka ta reda på vilken film jag ev. sett och har därför inte heller betygsatt någon ur den serien.
Så vad tycker ni. Motivera gärna era svar. Kanske skall man bojkotta i stort sett alla svenska deckare? Bara satsa på engelsk kvalité som Mord i sinnet och I mördarens spår? Eller klankas det i onöda på svenska deckare? Har jag helt missuppfattat din älskade svenska kriminalserie?
Jag börjar bakifrån. Haber-Beck, jag har sett 13 filmer, (dock ej den senaste levande begravd som lär vara hyffsad). Den enda av dessa filmer jag kan rekommendera med gott samvete är pojken i glaskulan då karaktären Gunvald Larsson inte springer och misshandlar folk på löpande band utan är mer samhällskritisk i enlighet med intentionerna bakom sjöwall &Walöö böckerna.
Mitt snittbetyg är 4,3, på en 10 gradig skala. Vilket innebär att filmerna duger som ströunderhållning, endast i nödfall.
Kurt wallander filmer har jag i stort sätt lyckats undvika. Jag har i alla fall enbart betygsatt 6 filmer. Den bästa utav dem får en stark trea,( 6/10 på en tio gradig skala), Mastermind. Men detta är kanske ett för snällt betyg.
Mitt snittbetyg är 4,8 på en 10 gradig skala. Vilket istort sätt innebär att filmerna knappt duger som ströunderhållning.
Johan Falk filmerna har jag sett samtliga ifrån dels den första triologin och sedan de sex GSI filmerna ifrån 2009. Ifrån triologin så anser jag att Livvakterna är den bästa med en stark trea,(6/10). Två av de tre första GSI filmerna och den sista i serien får alla starka treor, (6/10) då den civila infiltratören är en riktig skön snubbe. Den fjärde och femte filmen i GSI serien är inte mycket hänga i julgranen. Det samma gäller den tredje vågen i triologin vilken känns väldigt haffsig.
Mitt snittbetyg på en 10 gradig skala blir 5,2. Alltså duger dessa filmer som ströunderhållning med ett litet plus.
Orginalbeckfilmerna som bygger på Sjövall och Walöös böcker är en ganska jämn serie. Bäst gillar jag Mannnen på taket. Men såväl Brandbilen som försvann, Polis, polis potatismos samt mannen på balkongen är mycket bra filmer. Maraton och Roseana gillar jag mindre.
Mitt snittbetyg, på den 10 gradiga skalan blir här 5,7. Vi börjar alltså närma oss något som är bättre än ströunderhållning.
Van Wreeten filmerna är väldigt jämna och, enligt mitt tycke så känns de också väldigt rubusta på något sätt. Inte vet jag om det beror på den internationella miljön, skådepeleri, eller vad. Vissa av dem ger i alla fall en slags allmän psykologiskt inblick. Jag har sett hela serien och gilla fallet G mest, men de övriga är stabila starka treor och alltså inte dåliga.
Mitt snittbetyg blir denna gång 6,1. Alltså man kan här vänta sig något mer än ströunderhållning.
Stig Larsson triologin Jag räknar denna serie som massproducerad eftersom varje film endast tog några månader att göra, (att jämföra med den amerikansk remaken av en film som kommer att ta minst ett år!). Män som hatar kvinnor är verkligen en imponerande film. Miljöval och castingen stämmer exakt med hur jag tänkte mig det hela när jag läste boken. Intrigen innehåller överraskningar, skådespeleriet är ibland lysade, t.om Haber får här visa vad han egentligen går för. Mot filmen och hela serien kan hållas att den är kraftigt influerad av vår radikalfeministiska/feminazistiska statideologi. De två efterföljande filmerna håller inte lika hög klass men luftslottet som spränges innebär i alla fall en lite uppryckning.
Snittbetyget för dessa tre filmer blir imponerande 7,0. Alltså utmärkt, enligt min betygskala.
Så nu har ni min åsikt om dessa deckarserier. Jag brydde mig inte om att ta med Irene Huss, Tatuerad torso då den är den ena i den serien som jag sett, och någonisin kommer att se, för så dålig var den. Jag har säkert också sett någon Roland Hassel film på tv, jag har i alla fall läst böckerna. Men jag har inte brytt mig om att försöka ta reda på vilken film jag ev. sett och har därför inte heller betygsatt någon ur den serien.
Så vad tycker ni. Motivera gärna era svar. Kanske skall man bojkotta i stort sett alla svenska deckare? Bara satsa på engelsk kvalité som Mord i sinnet och I mördarens spår? Eller klankas det i onöda på svenska deckare? Har jag helt missuppfattat din älskade svenska kriminalserie?
__________________
Senast redigerad av Ola Schubert 2011-01-16 kl. 12:54.
Senast redigerad av Ola Schubert 2011-01-16 kl. 12:54.