Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag tror att det har bäring på väljarnas beteende, men det kommer inte får någon effekter på etablissemangets hållning till SD. De som håller i taktpinnen när det kommer till etablissemangets hållning till SD är Expo. Expo är en tålmodig grindväktare som aldrig kommer tillåta en normalisering av någon slags invandringskritik. Expo har ju till och med jagat SPI, och hängt ut dem som ett ont parti - p.g.a. det vill ha en minskad invandring.

Expo är en urdålig rådgivare. De gav länge de etablerade partierna rådet att inte slå in på invandringskritisk eller mångkulturkritisk linje, ty det skulle bara leda till att SD "legitimerades" och på så sätt växte. Rådet var alltså; bli inte invandringskritiska, för då kommer SD in riksdagen och då får ni konkurrens om makten. Rådet förblir det samma även idag - trots detta växer SD hela tiden. Expo har fel helt enkelt. Ju mer etablissemanget förnekar verkligheten, ju större växer sig invandringskritiska alternativ, och ju radikalare varianter föredrar väljarna. Etablissemangets extremism, möts av väljarnas extremism.

Man kan verkligen undra när de etablerade partierna får nog? Är det verkligen värt att lyda Expo/media så till den milda grad att man trängs ut i marginalen. Antalet väljare är begränsad - man kan inte förstå KD och C långsamma borttynande, om man inte samtidigt ser att SD ligger på 10% i opinionen. Det finns inte plats för 8 partier i riksdagen. SD kan inte bara svälla och svälla, utan att de till slut leder till att några av de äldre partierna åker ut - det är ren matematik.

Dessa utsagor, precis som alla andra utsagor, blir varken mer eller mindre sanna beroende på ATT de uttalas eller beroende på av VEM de uttalas. Utsagorna är sanna om de överensstämmer med hur verkligheten ser ut. Sen kan Fula Gubben, Stalin, oyto eller Hitler påstå att de är sanna. I inget fall påverkas utsagans sanningshalt det minsta av påståendet i sig. Relativismen är precis som alla andra religioner bara en enkel bortförklaringsmetod för den som inte vågar konfrontera det man uppfattar som otäckt. Den feges utväg.

En röst på SvP vore på sätt och vis en röst på SD om SD på riktigt ville flytta hela spelfältet nationalistisktut. Om SD däremot är vad de säger att de är är en röst på SvP en fara för partiet, eftersom rösten riskerar att normalisera de delar av SD som SD inte längre vill stå för.

Det är klart att man kan återskapa delar av ett förgånget samhälle.

Man kan göra en analogi med hus. Massor av människor håller just på med att återskapa, lyfta fram det ursprungliga, bevara värden etc hos gamla hus.

1800-talet gjorde dörrar med dörrspeglar och mässingshandtag; 1940-talet förbättrade de mossiga dörrarna genom att spika över masonit för att göra ytan slät och bytte dörrhandtag; 1990- och framåt drar bort masoniten och åker till Gysinge Byggnadsvård för att hitta de gamla dörrhandtagen.

Kakelugnar och järnspisar som åkte ut under modernitetens era åker in igen, eventuellt nytillverkade versioner. Men dessutom har folk golvvärme, elspisar, elvispar, mikro och teppanyakihällar.

1800-talet skapade en folkskola där barnen lärde sig saker, 1960-talet födde flumskolan och förhoppningsvis återskapar vi viktiga element i den ursprungliga folkskolan. Och har dessutom moderniteter som vänskapligt förhållande lärare/elev, specialundervisning för Asperger- och ADHD-barn och läsplattor m m.

Inflytande och makt kan vara lika flyktigt som mode och trender. Det är inte objektivt kvantifierbart som t ex aktieinnehav vid en bolagsstämma. Om jag äger 51% av rösterna så har jag makten. That's it. Turkos däremot ÄR inte höstens modefärg, det BLIR den bara om tillräckligt många tycker att den är det. Om någon säger "turkos är bara helt ute!" så blir det omdömet en del av verkligheten. Om tillräckligt många tycker att en bastu i källarplanet sänker husvärdet - så sänker en bastu i källarplanet husvärdet.

Har Aftonbladets ledarsida makt idag? Varför? Jo, därför att andra makthavare TROR att de har makt. De TROR att det är menligt för karriären om AB kritiserar dem, därför fogar de sig efter åsikter som är skadliga för landet.

Det är denna FÖRESTÄLLDA makt som undergrävs när man hånar den. "Visste du att nästan 99 av 100 av Aftonbladets läsare aldrig läser ledartexterna?", "Ingen människa bryr sig ju längre om vad Stockholms innerstadselit tycker!". "Det är på Flashback som framtidens idéer tar form".

När Fula Gubben då envisas med att basunera ut PK-medias död så bidrar han alltså till att dess makt minskar. Om någon annan däremot säger att dolda och övermäktiga krafter styr allt bakom kulisserna och att vi är manipulerade, kuschade, förnedrade och dömda till undergång så ökar denne dessa gruppers makt.

Jag har varit mycket kritisk till mycket som verkar försiggå av fulspel och av förnekande av svensk etnicitet inom SD självt och vad som verkar vara utträngandet av traditionellt nationalistiska krafter där.

Min poäng är: Om Sverige eller SD gått "förlorat" genom ränker, intriger, infiltration och allmän långsiktig illmarighet - vad är det som hindrar att det med glatt humör vinns åter med samma metoder?

Är inte den där trumpna defaitismen och cynismen man ofta ser väldigt skadlig? Är det inte mycket FARLIGARE för makten med positiva människor som faktiskt inbillar sig att det går att påverka?

Det jag reagerade på var att du sa att en utsaga blev sann när den uttalas. Så är det inte. Däremot har du rätt i att folks syn på en specifik fråga kan förändras av att många andra förfäktar en viss syn på frågan. Och vissa allmänt spridda trosföreställningar, som upprätthålls av majoritetens tro på sakens riktighet, kan alltså på sätt och vis motbevisas "demokratiskt", på ditt sätt. Om vi ska vara korrekta så kan dock inte Fula Gubbens utsaga att mainstreammedia är irrelevant bli sann förrän den stämmer med verkligheten. Det gör den inte idag. Mainstreammedia spelar fortfarande en avgörande roll för majoritetens av det svenska folkets syn på verkligheten.
Aftonbladets ledarsida har ingen makt alls. Den är ju också bara en produkt av det globala åsiktsskräckväldet. Aftonbladet har utmanat i vissa frågor och sett hur det har påverkat tidningen negativt. Inte minst genom att agendasättarna har lyckats intyga folket att Aftonbladet är en slasktidning på en helt annan nivå än exempelvis Expressen. Det tog väldigt lång tid innan folk fattade att Expressen var en mer lögnaktig sida än Aftonbladet. Det berodde på att Aftonbladet hade utmanat vissa tabun och mött totalt motstånd. Nu utmanar de inte längre tabun lika mycket. Beror det på att folkets hat är rätt, eller att de som har planterat in folkets hat har rätt?
Väldigt många människor har mött en verklig makt när de har utmanat din föreställda makt. I Syrien håller Assad precis på att bli avsatt och mördad. Varken terroristerna han möter eller deras västsponsrade vapen är tyvärr "föreställda". I Österrike blev Haider motarbetad och dog. EU:s bojkott var på riktigt, hur "föreställd" Haider än önskade att den var. I USA förstördes Ron Pauls möjligheter via en samordnad mediekampanj. När Ron Paul hade mött sin sjuttiofemte sydstatare som skrek åt honom att han var en antiamerikansk förrädare insåg han att den här personen är varken ensam eller föreställd. Han är en produkt av en medveten kampanj, utförd i verkligheten. I Sverige stängs Sverigevänner ute från allt inflytande i den offentliga debatten. De smartare bland dem förstår att det beror på vad fienden ljuger om, inte vad de själva "föreställer" sig. I Österrike sitter Gottfried Kussel av ett nioårigt fängelsestraff för en hemsida som torgförde ickeönskade åsikter. Tänk dig det. Nio år. Det straffet påverkades inte av Kussels, din eller min syn på den "föreställda makten", det bestämdes av den verkliga makten.
Nej, du glömmer andra processer, som att människor tappar tron på systemet när de ser hur sjukt och maktfullkomligt det är. Att påpeka maktens fula spel är en frigörande process på en högre nivå än FG:s "blunda och tro tillsammans"-strategi. FG och du är ickereligiösa kristna som hoppas på "tron allena". Jag vill väcka människor genom att visa verkligheten, inte genom att dölja den.
Hur mycket glatt humör ingick i de ränker och de intriger du pratar om? Inga, eller hur? Om du sen vill vinna tillbaka SD eller Sverige med samma medel. Varför förutsätter du då detta glada humör? De som har förändrat samhället mest de senaste hundra åren har knappast gjorts sig kända för sin lättja och sitt goda humör.
Vänstern förr studerade strukturer. Hur var samhället byggt? Vilka styrde, hur och varför? Vänstern förr var väldigt klarsynta. Så klarsynta att de på 60-talet hade lyckats vända hela samhället på ända. Sedan de tog över har de lärt ut den postmoderna synen på makten: "Tänk" rätt, agera individuellt, "konsumentmakt", "valfrihet", "självförverkligande". Sedan de bestämde att det skulle bli rådande maktkritiskt paradigm har de suttit ohotade på tronen. 40 år senare sitter såna som du och tror att ni har kommit på lösningen när ni återanvänder deras redan vid lanseringen medvetet lögnaktiga strategi. Jag tror inte att det funkar idag eftersom det aldrig har funkat. Kanske borde jag hoppas och tro mer? Tillsammans med en riktig hårdblundning kanske det gör susen?

Läser med intresse debatten som berör mina tidigare inlägg, men måste vända mig mot det fet-markerade ovan. Det är helt enkelt inte sant; orden "avgörande" och "majoriteten" är alldeles för kraftfulla för att motsvara bilden 2013. Jag skulle säga att MSM fortfarande spelar en viss roll för en del av svenska folkets syn på verkligheten. Var försiktig med hyperbolerna.

Och glöm för jösse namn inte att 85% av svenska folket saknar förtroende för Aftonhoran, och att endast 2% av AB:s läsare klickar in och läser Kultur-sidorna. Tidigare beräkningar indikerade att det kanske är 15-20000 personer som ser PK-ledare och propaganda som en omedelbar angelägenhet. Siffran är lägre än t ex vad man får fram på Avpixlat över en period på några dagar, eller en populär tråd på Flashback. Om vi kan göra denna matematik så kan annonsköpare också göra det, liksom bunkerpolitiker i de stora partierna. Det hela blir en negativ, accelererande spiral för MSM, i vilken vi redan kommit en bra bit på vägen.

Vad gäller MSM:s undergång och mina profetior om detta så är det (1) föga kontroversiellt, (2) inte en profetia så mycket som att försöka ligga "ahead of the curve". Om det nästan säkert kommer att inträffa, så har det redan inträffat enligt Fula Gubbens något oortodoxa synsätt; (3) det är helt korrekt att inflytande är en illusion, och att informera svenskar om hur MSM är på väg nedför stupet är utöver allt annat ett sätt att uppdatera illusionen.

Merit Wager gör processen kort med Jenny Madestams svamlande:
http://meritwager.wordpress.com/2013...efrihet-rader/

De socialistiska och liberala etablissemangens oförmåga att stå upp för de värderingar som format vår civilisation är skrämmande. Det är tur att det finns debattörer som Merit Wager som med klarsyn och "sisu" kan påpeka detta.

Vissa av vänsterns filosofer var klarsynta, ja, och deras metoder skulle även fungera för dig, om du hade mage att använda dig av dem. Att använda sig av postmodernismen som vapen mot postmodernister är mycket effektivt, just eftersom det avslöjar att deras ideologi inte alls är ett mål i sig utan bara ett medel att få makt. Dekonstruktion skapar vakuum. Där kan man stoppa in sin egen ideologi.

Jag skulle dessutom vilja påstå: inte nog med att "de" var klarsynta, ibland hade "de" till och med rätt. Problemet är inte detta, problemet är det ständiga applicerandet av makten och sanningsanspråket samtidigt som det ihärdiga FÖRNEKANDET av att man har detsamma. Detta gör att lögnaktigheten blir statsideologi och självrättfärdigheten den högsta möjliga moralen.

Jag tror att du har fel och jag tror att jag kan bevisa det. Mainstreammedia är SÅ förljugna att när du inser att de ljuger så tror du varken på dem eller på de sju partierna som samverkar med dem. Idag röstar, enligt opinionsundersökningar, 10-15% av alla svenskar på makt- och mediekritiska partier. Så skulle det helt enkelt inte kunna vara om en majoritet av det svenska folket inte brydde sig om mainstreammedia. Din föreställning är helt enkelt felaktig. Hade den varit riktigt hade vi tvunget sett en helt annan maktkritisk opinion. Den finns inte där, alltså finns inte dina föreställningar där.
Att folk saknar förtroende för kvällspressen handlar inte bara om att de inser att kvällspressen ljuger, lika mycket handlar det om att de anser att kvällspressen bara skriver om Idol, Bonde söker fru, och andra nöjen. De saknar förtroende för kvällspressen som en seriös nyhetsförmedlare, men de köper tidningen som en nöjestidning. Bara för en liten del av dessa 85% har ickeförtroendet politiska implikationer.
Annonsörer bryr sig inte så mycket om varför folk tittar på eller läser något eller hur stort förtroende de som tittar på eller läser något har för det de tittar på eller läser. Annonsörer gillar ATT folk ser deras annonser. Min gissning är att de uppskattar mindre medvetna konsumenter mer än mer medvetna. De vill inte få folk att ifrågasätta deras annonser, de vill få folk att handla skiten de vill sälja.
Mainstreammedia kommer inte att dö, däremot kommer de att ändra form. Papperstidningar är alldeles uppenbart döende. Nu måste de muta in nya områden och nya sätt att arbeta. Det ska bli intressant att se hur det ser ut om fem-tio år.

Så säger du ju bara därför att du har blivit lurad av postmodernisterna att tro att teoretisk förståelse och kritik är samma sak som verkligt motstånd. Postmodernismen som vapen mot postmodernisterna är postmodernisternas högsta önskan. Helt verklöst. Det finns inte en jude i hela världen som kommer att börja äga en mindre andel av medierna för att du "dekonstruerar" deras maktinnehav. Möjligtvis finns det en och annan som hinner med en extra kafferast eller skrattpaus för att du teoretiserar kring dem istället för att arbeta direkt emot dem. Postmodernismen är ett vapen enbart om du bestämmer utan att tro och enbart om de du arbetar emot tror utan att bestämma.
Visst. Men praktiken gäller. Det spelar ingen roll om de påstår att de har makten eller inte. De har den. Det enda motmedlet är att ta ifrån dem som har makten makten. Om de som tar ifrån eller tas ifrån fattar, tror, "föreställer sig", påstår, eller något annat att de tar eller blir av med makten så är det det som gäller. Människor som inte styr idag måste ta makten från de som styr.

Det största arbetet alla kan göra idag är att få folk att fatta att de som styr är korrupta och onda, ju fler som förstår det, desto fler kommer att acceptera den nya regimen när den tar över. Det metapolistiska arbetet handlar inte om att relativisera, utan att objektifiera. Igen och igen och igen.

Det är just tanken, och tron, på att människan ska hela tiden gå framåt i någon sorts utveckling som är jävligt farlig. Och marxisterna tror verkligen på att människan är så pass formbar att det är möjligt. Samhällen och kulturer kan utvecklas och förändras men det är inte alltid det bästa det heller. Ibland behövs det raseras också. Som till exempel efter väst-roms fall när Europa gick in i, som den kallas i populärhistoriskt, den mörka medeltiden. Givetvis gick det mycket kunskap till spillo när det gamla riket upplöstes och det tog ett tag innan Europa var på banan igen. Men medeltiden var så mycket mer än häxbål, inkvisition och pest. Kyrkan var faktiskt en dynamisk roll i utvecklingen och som skulle forma den vetenskap som senare komma skulle. Så att ta några steg tillbaka är inte alltid helt fel. Men för en kulturmarxist är det stöveltramp, bruna vindar och förintelseläger.