Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Avd: Pridenaglar. Ännu en journalist som upplever att kontoret blivit väldigt trångt på sistone.

Han påminner lite om fånen på IRM som skaffat fel karta över kränkindustrin och nu anser sig vara orättvist behandlad. Temat i artikeln har dock varit Avpixlats huvudnummer sen det hette PI så jag kan inte bestämma mig för om mannen är en idiot som inte insett detta för länge sen, eller om han sakteligen börjar inse att han ridit fel åsna i alla dessa år. Hur som helst, jag är övertygad om att någon förändring i medieklimatet inte kommer att hända förrän tillräckligt många naiva vita journalister får sparken som tack. De kommer naturligtvis ersättas med lika många svartskallar men jag har svårt att se att de tystnar för evigt. På med pseudonymerna så kör vi!

I dagens God Morgon Världen problematiserar Gunnar Bolin sin egen idrottsnationalism i relation till att någon neger tydligen vunnit en löpartävling i svenska kläder.

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=5619404

Det är ändå rätt märkligt att han måste gå så som katten kring het gröt, och vara så förundrad över sina egna känslomässiga upplevelser. vad han just har konstaterat är att inte ens han själv som etablerad vänsterjournalist intuitivt upplever en neger som just fått ett svenskt pass som svensk. Nej, det är det ingen annan heller som gör. Att den springande flickan uppenbarligen är en framstående idrottare är tveklöst. Men hon är inte svensk, och att tillgodoräkna hennes prestationer som svenska blir med nödvändighet falsk bokföring.

Kanske börjar det smyga in små tvivel även hos vissa journalister på att hela världen består av svenskar, varav de flesta ännu inte hunnit flytta hit. Eller blir Gunnar Bolin nu påhoppad av konsensuseliten? Blir han twitteranfallen? Måste han göra avbön?

Gunnar Bolin är något så sällsynt som en bildad, rolig, sensibel kulturjournalist. Minns uppesittarprogrammen som sändes före jul! Har aldrig uppfattat honom som agendrivande utan han har helt enkelt följt konsensus i just bosättarpolitiken och mulitikulturalismen och istället ägnat sig åt kultur. Är inte förvånad att han som tycks besitta en intellektuellt självgående motor märker att det är något som skaver och är falskt i de statliga propagandaplanschernas bild.

Således - han blir säkert uppläxad. Eller "upplyst".

Det blir allt svårare för Kulturmarxisterna. Sakteligen börjar de inse att dem de ömmar för inte alls är tacksamma för hjälpen, utan istället svarar med att hugga skoningslöst i ryggen. Afrosvenskarna har bl.a. angripit Pridefestivalen och vår massinvandrings- och mångkulturivrande kulturminister, feministiska invandrare vill exkludera svenska feminister, svenska strängt troende antirastiska (antivita) ledare anklagas ... för rasism osv. Å så nu en nysvensk som inte ställer upp för homosexuella. Vore intressant att veta hur många av Sveriges 1,5 miljoner invandrare värnar om hbt, feminism, mångkultur etc. Hur ska Jasenko Selimovic få ihop detta i en gemensam överskridande svenskhet där Abdirizak Waberi går i pridetåget?

Det låter troligt. Undras vad som händer på twitter, där jag inte är inblanda? Vi får väl se.


Visst hade det varit intressant om du hade fått möjlighet att ställa just denna fråga till Gunnar Bolin i direktsändning?

Det där är ju ett återkommande tema och problem när sportjournalister ska vara lite djupa och tjäna in lite PK-poäng. Vill minnas att någon pennvässare på en kvällstidning helt plötsligt tyckte det var obehagligt med svenska flaggor, nationalsånger och att folk skanderade Sverige på arenorna. Artikeln finns säkert länkad tidigare i tråden.

Jo, det är ett standargrepp. Men det var inte det Bolin tog här. Visserligen brasklappade han sig om etiopiskan som "svensk" men han lyfte på locket till något. Och därför kommer de rädda och auktoritära hugga och fräsa mot honom.

Ja det gjorde han verkligen, nationallist om än i förtäckta ordalag och genom diverse omvägar. Men som vanligt vågar man inte ge några svar utan ställer istället bara vaga frågor. Vilket jävla debattklimat det blivit när man inte vågar säga rakt ut att man är stolt över Sverige, våra värderingar och vad vi åstadkommit.

Gunnar Bolin säger i radio att han inte vill (eller vill men vågar inte) vara nationalist.

Kan någon tala om för mig vad detta har för relevans? Nationalismen lever ju ändå. Många svenskar är nationalister och har så varit länge och väl. I folkdjupet gillar man Sverige och är stolt över det. På vilket sätt har det då någon som helst betydelse om en mediamänniska i Stockholms city inte är med ombord? Att det sägs i Sveriges Radio betyder inget. Folk läser ju lika mycket på internet och tar in andra mediakanaler idag.

Varför detta fokus på gammelmedias vansinnigheter, mummel och krumbukter? MSM har terroriserat svenska folket i 30 år med PK-ism och mångkulturism. MSM har helt förlorat det lilla förtroende det en gång haft. MSM har passerat alla anständighetens gränser för länge sedan. Varför ska man då lyssna på dess röster? Just say no to MSM. Inte för att MSM idag är farligt, men irrelevant.

- - -

Den här tråden har blivit hemsökt av ängslig lagomhöger som ännu dansar efter "elitens" och MSM:s pipa. Ni väntar på kritiska röster i MSM, ni väntar på att muren ska falla. Märker ni inte att regimen av idag är vansinnig, kliniskt vansinnig? Den är redo för hispan. Den bör på sin höjd behandlas med den respekt man visar för en psykpatient. Dvs "kom med här nu, lämna över ditt ansvar och ta in på vilohem." Någon annan respekt är den inte värd.

MSM av idag är ett informationshinder och en mur, en mur som ännu står. Men den är i allt väsentligt kringgången av en operation som heter internet. Därför förstår jag inte det intresse ni ännu visar för de vansinnigheter som grasserar i MSM.

Visst är det så. Men t ex många äldre har inte vana att läsa annat än sin morgontidning och lyssna på sitt P1. Dessutom är det intressant att följa MSMs krumbuktande och upplösning, lite som att studera myror i ett akvarium.

Tråden handlar förvisso om mångkulturismen och dess yttringar i media. Men någon direkt upplösning av MSM:s sedvanliga linje, något övergivande av PK-ismen, är det ju inte frågan om. Man kör på i gamla hjulspår. Ungefär som Pravda som motarbetade regimkritiker ända intill Murens fall. I alla fall jag har väntat länge nog på att något ska hända i Sveriges så kallade yttrandefria klimat. Och det händer inget i MSM, den saken är klar.

Visst ska man få studera avvikande yttringar i MSM. Men personligen har jag helt fått nog av MSM. Jag har slutat hoppas på att ska reformera sig; den kommer att köra på som förr men sedan bara vittra bort. MSM är bortom räddning. Om MSM:s skribenter säger jag: I won't suffer fools gladly.

Jag har just skrivit något i tråden om Politism.se i M&I-forumet. Det gällde dubbeltänket hos MSM-skribenter och hur de kan slå på och av sin PK-ism utan att ens reflektera över det. Och jag skrev i sammanhanget detta om dessa figurer:
Om detta kan man säga mer, mycket mer. Men jag tänker framför allt: vi som varit regimkritiker, vi får ha tålamod med dessa vindflöjlar. Det är bara att acceptera att det lär komma omvändelser bland folk som stött den gamla regimen. Man får i kristen anda förlåta dem. Det kommer i alla fall jag att göra. I mitt inre förlåter jag även högdjuren, som privatpersoner. Men om de som politiska aktörer hamnar ute i kylan kan jag inte beklaga det.

Omvändelse av PK-ister må vara ett ämne som berör MSM och vad de sysslar med. Och jag sa nyss i tråden att MSM är irrelevant. Nå, jag har även sagt att nog bör man studera MSM, jag ansåg bara att detta fenomen blivit smått löjligt på sistone. När den nyssnämnde Gunnar Bolin inte ens får ägna sig åt den mest urblekta formen av nationalism, att hylla sporthjältar, då har mediakriget nått löjliga nivåer. Man kan säga: 2011 var PK-ismen skrämmande, 2012 var den absurd och idag är den löjlig. En vit man som ber om ursäkt för att heja på Sverige i idrott, det är förnedringens sista stadium. Det är den vite mannens yttersta förödmjukelse och nederlag.

Själv är jag också vit man. Men jag är sedan länge nationalist och radikalkonservativ. Jag kritiserar regimen, hyllar mitt land och ber inte om ursäkt för det. Nu är dags för andra regimkritiker att göra detsamma, att i någon mån höja profilen och säga ifrån på skarpen. Vi svenskar existerar och har rätt till detta land. Och vi har rätt att heja på våra landslag och våra idrottare utan att krumbukta oss inför Den Heliga PK-ismens altare.

- - -

PK-ismen ser ut ha haft sin tid. Jag ska undvika att komma med förutsägelser om när dess hädangång exakt kommer att ske. Men denna regim är slut nu, kaputt, finito. Och den dör än fortare om fler postare i denna och andra trådar i frågan höjer profilen och kommer med värdeutsagor som dessa. Att debattera politik är ingen exakt vetenskap. Det handlar delvis om känsla och intuition. Och den vars känsla säger att MSM är mäktigt och att dess aktörer har något vettigt att säga, den råder jag att tänka om. Men även att på sikt (som jag var inne på i början) vara beredd att förlåta de MSM-skribenter som kommer att byta åsikt när det vänder.

Det kan nämligen vända snabbt. OK, sådant som väljarstöd för partier tar tid att visa sig. Men åsiktsklimat, sentiment och tidsanda kan ändras snabbt. Det var som när rock'n'rollen slog igenom 1956. Publiken övergav jazzen praktiskt taget över en natt. Miles Davis har vittnat om det. Detsamma kan ske med PK-ismen. Operationen är ju redan igång. Internethögern -- inklusive tendenser på detta forum -- går segrande fram. SSU:s försök att vrida Flashback till vänster i vintras misslyckade ju. MSM förlorar läsare i en rasande fart, Fria Tider mfl sajter triumferade i våras när Husbykravallerna rasade, MSM:s tolkning av kriget i Syrien har varit fel i två års tid (Assadregimen håller ju på att rensa landet från "rebeller", dvs provokatörer) och regimkritiker som Arnstberg/Sandelin, Mikael Jalving och Julia Caesar får sina böcker lästa av tusenden och åter tusenden. Och en av regimen uppburen figur som Henrik Arnstad möter motstånd och skepsis.

Något är på väg att hända. Och man kan själv bidra till det. Vi är medskapare av tidsandan. PK-ismen dör för att den bör dö, för att den haft sin tid. Då säger jag som kommendör Piquard: Make it so. Detta, kan man säga, är egenmaktens röst som idag gör sig hörd över internet. Och internet är en yttring av vårt kollektiva medvetande. Då bör man, som postare på internet, inte bara spegla tidsandan, man kan vara med att skapa den också.

Vi är nog många som längre velat PK-ismens hädangång. Men nu tycks mig samhällsklimatet vara gynnsammare än någonsin för en projicering av den sanna folkviljan på en svag regim. Så häng med på "Viljans triumf", modell 2013...!