Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Dick Sundevall har idag skrivit lite vari detta krälande består.


Länk till artikel

Sverige verkar sannerligen att vara ett föregångsland vad gäller avancerat knähundande åt den nya globala diktaturen. Fräscht, som twittermaffian skulle ha sagt.

Hela affären påminner mig om följande filmscen: http://www.youtube.com/watch?v=Oxw5WPRzUOE

Det är inte uppenbart varför svenska politiker skulle känna sig så hedrade av att USAs president nedlåter sig att göra ett kort besök här. Det är inte Sveriges uppgift att tillfredsställa stormakternas intressen, utan att befordra våra egna.

Emellertid skall det bli intressant att följa mediedebatten om besöket, där medievänstern är kluvna mellan sin förtjusning inför en svart amerikansk president och att denna inte gjort något åt Guantanamoproblemet.

Hanna Gabdan, muslimsk feminist och rättsaktivist, skriver på SvD opinion att det behövs en hederslagstiftning som skyddar unga invandrarkvinnor mot hedersvåld. Hon har en nykter problembeskrivning och skriver klokt:


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...ld_8391328.svd

Givetvis är Hanna Gabdan medveten om att hon inte längre, i egenskap av muslim och invandrare, är skyddad från kritik från den antirasistiska rörelsen. Några dagar senare svarar Linnéa Bruno och Mehrtab Motavvas från Feministiskt Initiativ:


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...et_8399488.svd

Hanna Gobdan svarar lugnt och sansat:


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...et_8409522.svd

En lagstiftning som fokuserar på hedersvåld är ju inte riktad mot specifika grupper utan mot fenomenet som sådant. Den mångkultur som vi har i Sverige är lika mycket en transkultur där ingen folkgrupp, familj eller individ har en permanent tillhörighet till någon specifik kultur. Rimligtvis är det väl snarare så att man man lånar, byter och ömsar kulturell tillhörighet hela tiden.

Trots detta kritiserar F! Hanna Gabdans förslag med motiveringen att den exkluderar vita och riktar sig särskilt sig mot människor från MENA. Men det avslöjar bara deras egna högst fördomsfulla syn på vilken kulturell tillhörighet som etniska svenskar respektive människor från MENA har.

Mångkultur åsyftar en uppsjö kulturer som är representerade huller om buller i samma geografiska område. Men ur ett liberalt perspektiv borde det inte finnas mångkultur utan endast ett antal individer som var och en har en unik kultur i ständig förändring. Med det synsättet blir det plötsligt väldigt rimligt att ha en hederslagstiftning då den så att säga blir hudfärgsblind.

Kampen mellan liberaler och socialister om huruvida begreppet mångkultur bör skrotas eller ej har tyvärr inte kommit igång ordentligt så vitt jag vet. Men den är förmodligen nödvändig för att luckra upp dagens låsning där kritik mot en kulturyttring likställs med kritik mot människor som anses ha just den kulturella tillhörigheten.

Det är en mycket spännande iakttagelse; klasståndpunkt kan ersätta klasstillhörighet, men rastillhörighet är ett krav då rasståndpunkt inte är nog.

Varje försök att be fröken Abdollahi förtydliga sina resonemang leder dock till aggresiva utfall, även om frågan är vänligt ställd av en meningsfrände. Get off my back, genast är ju redan en klassiker

Sakine Madon - som jag inte blir riktigt klok på gällande vart hon egentligen står - skriver till yttrandefrihetens och organisationsfrihetens försvar i dagens Norran.
Hon nämner även Peter Nobels artikel från tidigare i veckan.
Nu ger förstås en ledare ett begränsat antal tecken jämfört med exempelvis en blogg, men jag tycker sällan att Madon når hela vägen fram, utan det skrapas mest på ytan utan någon vidare skärpa. Inte alls i klass med Sanna Rayman, för att ta ett exempel.

Hon kanske inte vill eller vågar annat än skrapa på ytan. Skulle hon dra loss hela plåstret i ett ryck skulle hon platsa på Radio Framåt.

Vad jag förstår så är det vecka 32 år 2013 helt ok för såna som Abdollahi att kalla vita människor för vitingar. Noll eftergifter.

Men att som Bosse Hansson förra hösten kalla svarta för svartingar är lika med vandring på glödande kol iklädd säck, aska, tjära och fjädrar.

En notering bara om något som liberaler aldrig kan komma bort ifrån. De kan aldrig komma bort ifrån beskyllningen att de är västerländska i sitt tänkesätt. För opponenterna till den liberala världsåskådningen så är den liberala fokuseringen på individen och (i det här fallet) en neutral/"hudfärgsblind" lagstiftning bara förment neutral. Den beskyllningen kommer alltid att finnas kvar och vara något den obskyra "vänstern" kommer att förknippa med imperialistiska och rasistiska tankegångar.

Lustigt nog skulle inga av de stora liberala tänkarna låtsas om något annat heller. Liberalismen var varken för Mill eller för att ta ett sentida exempel, Rawls, aldrig en ideologi eller ett tänkande kring något annat än västerländska samhällen.

"Despotism is a legitimate mode of government in dealing with barbarians, provided the end be their improvement, and the means justified by actually effecting that end. Liberty, as a principle, has no application to any state of things anterior to the time when mankind have become capable of being improved by free and equal discussion."

Bara de som är mogna nog att hantera friheten bör ha den.

Det här med mångkulturism som (ersättning för) religion har jag sett många intressanta inlägg om under de senaste åren. Finns det någon som bitit tag ordentligt i det spåret? Skulle vara ytterst intressant att se ett längre inlägg från någon i Flashbacks intellektuella kader som redde ut begreppen och som gjorde ordentliga historiska jämförelser. Eller finns det någon som har länkar till relevanta blogginlägg?

Sakine Madon är en kurdisk nationalist. Hon tycker det är trevligast med svarthåriga i tunnelbanan, då känner hon sig bekvämast.
https://twitter.com/Sakine/status/304860291592761344

Själv tycker jag det är trevligaste med blonda och blåögda omkring mig.
Julius Caesar, Shakespeare

Det här har även jag funderat över. Och jag anser att ateismen som livsåskådning inte är så utbredd. Men dess företrädare är högljudda.

I en undersökning bland ungdomar om dylikt, gjord 2010, fann man att endast 9% var ateister. Resten trodde på Gud eller "något". Källa. -- Men visst, ateismen finns som livsåskådning och den grasserar definitivt i "eliten". Och denna "elit" suger upp (eller suger av) ateistiskt grubblande begåvningar, socialiserar dem och gör dem till allierade.

Nåväl. Jag tror andlighet är på väg tillbaka. Det är som nationalism: dödförklarad av "eliten", livs levande i breda lager.

För övrigt tänker jag på en annan sak i mångkulturkriget. I en tråd i M&I läser jag om postaren Europe som nyss fick ett erbjudande att prenumerera på DN. 3 månader för 99 kr var dealen. Och:
Jag tror att vad som sägs här är sant: "Den som följer med i trådar på Flashback Forum får veta mer än andra"...! Och inte bara för dagspolitik i en tråd som denna. Tänk på brottsforumet där man kan läsa om allehanda aktuella kriminalfall och få sakerna bättre belysta än i MSM. Man kan även hitta historiska brottsfall, väl belysta. Jag sökte själv häromdagen på "Fleming Broman", en hypad snubbe under 80-talet. Expressen skrev massvis om honom. Och mycket riktigt fanns det en lång tråd om allt han gjorde (narkotikabrott).

Jag är en Flashbackskribent. Jag talar litegrann i egen sak om jag säger att Flashback är navet i svensk debatt, Flashback drar upp agendan, Flashback bildar opinion. Men, so help me God, jag anser mig ha täckning för dessa påståenden. Wolodarskis tidning däremot har tappat mycket av sitt skimmer det senaste året. Tiggarpropagandan har inte tagits väl emot. Vad sysslar han med? Är det ett spel för att i hemlighet få folk att gå över till nätet? Något märkligt är det i alla fall.

- - -

Nu ska jag inte gnälla mer på DN. Jag har gjort det i 30 års tid. DN är slut. Och i det perspektivet, vad har jag själv att komma med? Gnälla går ju, men vad har jag själv att bidra med för positiva visioner? Ja, saken är den att jag helst sitter och skriver romaner, lyssnar på Tangerine Dream, dricker te, ser filmer på TV och läser böcker. Om jag fick välja skulle jag skita i samhällsdebatten.

Men idag går det inte. Kring 2010 lämnade jag sofflocket och gick och röstade på SD. Sedan började jag blogga politiskt. Jag startade Motpolsbloggen Rent Principiellt 2011. Motpol är ett närverk för radikalkonservativa bloggar. Mångkulturfrågor skriver vi ofta om. Rasfrågan, den etniska dimensionen, är ofta med i inläggen. Sveriges bebos av etniska svenskar och så ska det förbli. Det är vad Motpol anser om invandring och mångkultur. Och jag har själv skrivit om sådant på Rent Principiellt. Jag har skrivit om annat också, relevant för dagens debatt. Som att Julius Evolas idéer, med sin betoning av tillvarons andliga dimension, har något att säga oss idag. Särskilt med tanke på vad vi nyss diskuterat i tråden (se början av detta inlägg), huruvida vi idag är ateister eller inte.

Mer på Motpol: jag kritiserar där, som ende svensk skribent, Peter Englund. Denne kulturmarxist blir ju annars hyllad för allt han gör, av minsta tidning från Kiruna till Smygehuk, och det tycker jag är märkligt. Var är debatten, var är åsikterna om denne monolitiske författare...? Knäpptyst i MSM är det i alla fall. Bara hyllningar. Det är tecken på ett sjukt samhälle anser jag, ett samhälle med en låst debatt.

På min Motpolsblogg har jag även skrivit om Herman Lindqvist och hans nationalistiska gärning. Det pågår alltså en metapolitisk strid idag. Och jag deltar i den. Jag gnäller inte bara på DN, MSM i stort och "eliten". Jag målar upp en alternativ vision. Jag tar mitt ansvar. Och det måste man som regimkritiker göra idag. Man måste stå upp, med namn, och säga: "Vi svenskar existerar och har rätt till detta land." För när dagens regim går under i ynkedom och självförakt, när den helt enkelt krossas av de lögner den byggt upp, vad ska komma istället? Då behövs det en hel del, bland annat några som tolkar samtiden och säger "det och det betyder antagligen det". Dessa måste ge sig till känna. Dessa nya krafter måste höja profilen. MSM:s gurus däremot har förbrukat sitt förtroende. De har gett oss ett samhälle med arbetslöshet, våld och kriminalitet: det mångkulturella samhället.

Jag Lennart Svensson tar mitt ansvar. Jag säger att jag kritiserar regimen, och jag gör det delvis för att jag måste. Jag skulle, som sagt, hellre leva avskilt och njuta av ögonblicket. Men nu går det inte längre. Man måste bekämpa regimen. -- Nu har jag målat upp heroiska visioner av kamp och seger, men hur ska jag avsluta detta? Well, kanske med raderna att detta år har varit smått intensivt. Det är lite dödläge nu, semestrarna har inte slutat än och kanske laddar MSM och "eliten" om med nya satsningar, nya mångkulturprojekt, nya försök att komma år oss regimkritiker med lagboken. Den som lever får se. Men något glödande självförtroende märker jag inte i "elitens" ögonvrå just nu, någon frisk vind av beslutsamhet finns inte hos den.

Fast jag tänker mig inte att det skulle vara ateister som i första hand medvetet väljer mångkulturen som religion, utan att det är ett mer omedvetet val av religiös karaktär som egentligen vem som helst med viss fallenhet för "andlighet" kan ha gjort. Jag tänker mig också att de lever i förnekelse över detta, och att de i första läget aldrig skulle acceptera att val de gör och åsikter de sprider inte har någon bäring i praktiken utan är just religiösa val och tankar.

Har man vuxit upp i religionen och indoktrinerats under lång tid, så förstår man inte riktigt hur det skulle kunna finnas en verklighet utanför dess murar, och att det finns andra tankar som också kan vara godkända. Det är därför man stämplar alla som vågar yttra något negativt om mångkultur, invandring eller (brist på) integration som kättare eller hädare. Många går så långt som att de gärna ser häxbränningar i form av twitter- eller mediadrev där den ogudaktige drivs i döden, bildligt talat. Det gäller att upprätthålla sin status som mer rättfärdig än grannen, och att anklaga andra för kätteri är ett säkert sätt att själv slippa undan.

Edit: Lite som kommunismen eller vilken annan dogm som helst; Kan det vara så att det måste nås en kritisk massa av människor som på ett eller annat sätt drabbas av nämnda innan gemene man förstår att opponera sig? Eller är det bara kunskapsspridning via inofficiella kanaler som kan påverka?