Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Krig som syftade till att försvaga Israels rivaler är förstås sionistiska. Eftersom sionistiska krig är skadliga för Sverige, är det illojalt att som svensk vara sionist.

För övrigt finns väl ingen "israelisk vänster" att tala om som står för ett humant beteende mot palestinierna, dvs minimalt att riva illegala bosättningar och upphöra med folkrättsvidrig ockupationspolitik?

De opinionsunderökningar som gjort visar väl på stabila supermajoriteter för fortsatta krigsbrott, t ex våldtäktstortyr av fångar - protester mot Netanyahu är ju inte samma sak som protester för palestinsk folkrätt.

Det börjar röra på sig. Stora konton på X börjar ifrågasätta den skapelsemytologi som har drivit västvärlden sen 1945. Vilka vann egentligen andra världskriget när västvärlden ser ut som den gör idag?

Några exempel:
https://x.com/wayotworld/status/1831227976576295182
https://x.com/wayotworld/status/1831757140207259749
https://x.com/KimDotcom/status/1831332704937451649

Jag ser det som nödvändigt att kunna ifrågasätta det etablerade narrativet vad andra världskriget handlade om för att kunna ändra på något till fördel för européer innan det är för sent. Europeiska länder är gamla med i många fall tusenårig historia. Européers historia, värderingar och kultur startade inte 1945.

Återigen är ögonblicksbilder av opinioner värdelösa för att bedöma styrkan i den ena eller andra åskådningen.

Det avgörande är om makten som finns lyckas vinna nya anhängare eller ej, inte om de gamla anhängarna försätts i hänryckning och blir mer fanatiska. För de kommer, som alla andra, att dö så småningom.

Jag kan inte se in i hearts and minds hos israeler, men Netanyahu vann inte en enda ny anhängare när han med beslutsamhetens friska hy förkunnade sin de facto-annektering av västbanken. Inte ens i Israel. Men, gissar jag på ren människokännedom, fick han ytterligare några att gå i inre exil, "man måste odla sin trädgård", "jaja det blir nog bra". Och i eftertankens kranka blekhet bildligt tog sin hatt och rock och gick.

Till och med Bildt tyckte det var ett för beskt piller att svälja. Om det nu inte är för att han börjar bli gaggig och tänker högt.

Vad åsyftas med, att Netanyahu "förkunnade sin de facto-annektering av västbanken"?

På kartan han visade upp i tv nyligen ingick Västbanken i Israel, det Israel som har rätt att existera, åtminstone för tillfället, i väntan på ytterligare kommande buffertzoner. Det var därför Carl Bildt jämförde med Krim, som på Putins kartor ingår i Moder Ryssland.

Jag vet inte om det stämmer som sägs att en halv miljon israeler lämnat landet med sin hatt och rock. Eller att en majoritet av brittiska unga mellan 18-24 anser att Israel inte bör existera. Eller om det stämmer att dödssiffran (inräknat försvunna och döda av umbäranden) är mer än 360 000 Gaza-bor. Desto säkrare är att inga sådana data kan påverka (pseudo)tribalisterna, de som hörs. För denna grupp aktivister hade den slutliga lösningen väl varit att svälta ihjäl alla palestinier, atombomba Iran och sedan delta i Eurovision Song Contest.

Vad som sker i tysthet i själ och hjärta är ju inte gott att veta, men det är ändå intressant att notera att allt det hatiska, småsinta, hämndlystna, sadistiska som projicerats på t ex svensk nationalism, nu levs ut inför öppen ridå. Dödsrädslan som slår över i blodtörst, mindervärdeskomplexets hybris, hämndfantasins snuskiga kreativitet. "Rädda vita män" som tar ut sin ynkedom genom dominansbeteende som är lika småskuret som gränslöst.

T o m Piers Morgan kommenterade ju (för många många filmer sedan) den stötande krassa attityden som israeliska soldater visar upp när de poserar i erövrade underkläder och med leksaker och framför demoleringar av människors hem. Ett sådant beteende har förstås förekommit under västerländska krig, men aldrig brett accepterat på hemmafronten som sker i Israel. En parallell är "hederskulturen" där det bokstavligen måste finnas ett kollektivt comme il faut att en bror förväntas döda sin syster - ett kollektivt medvetande om att detta är rätt. Som ju helt enkelt inte finns i kollektivt svenskt medvetande.

Inom hederskulturerna finns förstås personer "i inre exil" som varken är drivande eller hejdande, kanske de flesta. Men det handlar ändå om något kollektivt, gemensamt som får konsekvenser - en kollektiv skuld som ju också projicerats på svensk ingrupp med begrepp som "medrasister".

Kajsa Dovstad sågar I Göteborgs-Posten regeringens invandringspolitik och lögner därom. Hon talar klarspråk om att det inte har skett något paradigmskifte och att utspelet om nettoutvandring var en bluff. Anhöriginvandringen och antalet utfärdade medborgarskap är kvar på skyhöga niivåer. Även Sverigedemokraterna verkar helt ointresserade av att driva på för en restriktiv invandringspolitik. Det enda som har förändrats är att vi nu även har massinvandring av indier.

Om sådana här texter nu går att skriva i regimmedia utan ståhej har det ändå skett ett paradigmskifte i mångkulturskriget. Det här måste vara det mest ohämmat invandringskritiska som publicerats inom den bubblan sedan M. Formgren kastade in handduken. Ord som "integration" och fraser som "komma in på arbetsmarknaden" förekommer noll gånger, och noll invandrare anklagas för antisemitism eller homofobi.

Som möjligt försök att skapa en ny, tillåten konformism, och bibehållen blockdikotomi, skyller hon dock bristen på förändring på byråkratin. Det vet jag inte om hon tror på själv. Det skulle förutsätta att Moderaterna med anhang faktiskt vill minska invandringen men bara förhindras av betonghäcksossarna på myndigheterna. Om detta är den lögn som behöver dras för att fortsatt på folk att rösta på det blåa laget är det åtminstone ett paradigmskifte i argumentationen: svensk partipolitik blir en tävling i vem som mest trovärdigt egentligen vill stoppa invandringen men tyvärr förhindras av någon annan.

Märklig är också Sverigedemokraternas inställning. Internt inom Tidökretsen uppfattas inte SD som särskilt pådrivande för konkret politik som kan minska invandringen, trots att partiets existensberättigande bygger på det.
...
Att den svenska byråkratins kvarnar maler så långsamt att det är svårt att få till någon verklig kursändring på en mandatperiod är ett demokratiproblem. Och något att ta tag i om Tidöpartierna blir omvalda.

Kajsa Dovstad: Tidö måste leverera mer än illusioner om lägre invandring

(Ska dock klargöras att det i övrigt är nattsvart i GP: Naomi Abramowicz menar att det enda problemet med invandringen är att invandrarkvinnor behöver bli feminister snabbare, Håkan Boström att "våra gemensamma demokratiska spelregler" är hotade av att Palestinademonstranter inte körs bort av polisen och Susanna Birgersson att det är höjden av dumhet att ens erkänna den brittiska regimens skuld i andra världskriget; hon erbjuder inga argument, utan vill bara att folk ska tala om en ny Auschwitz-bok i stället.)

Ja, något har ju hänt när SD från liberalt håll anklagas för att inte vara tillräckligt drivande i invandringsfrågan och återvandring som koncept är något regeringen låtsats uppnå. Det är inte obetydligt. Idealet är ju en politisk överbudssituation som spektakel och ett underliggande, förnuftsbaserat beslut att det är dags att vända migrationsströmmarna. Det senare kommer vara avhängigt andra orsaker än det förra, men om och när viljan finns kommer det visa sig vara fullt genomförbart att "rädda Väst".

Syftar du på illustrationen, där avståndet mellan Gazaremsan och Tel Aviv, Jerusalem och ngn ytterligare plats (Beer sheva) fanns angivet? Döda havet eller Jordanfloden var isf inte heller inritat på den s.k. kartan.

Visar det, att Netanyao planerar att torrlägga Döda havet och torrlägga Jordanfloden, som du ser det? Det är (tyvärr) en seriös fråga.

Det handlar om ”plausible deniability”. Israeler ska se kartan och tolka in det de vill. När en sådan som Carl Bildt protesterar så kan man hänvisa till att kartan bara är en skiss och inte en exakt geografisk och politisk återgivning.

Det är intressant att du alltid rapar upp de här israeliska talepunkterna (Hamas mänskliga sköldar, särbehandlingen av Israel efter WWIi i förhållande till Ostpreussen eller karelenfinnarna, och nu detta fikonlöv).

Vad syftar ovanstående passage på? Vilka "hatiska, småsinta, hämndlystna, sadistiska", småskurna och gränslösa "rädda, vita män" med "dödsrädsla" och "blödtörst" avser du?

Vad jag förstår står det inskrivet något om "från floden till havet" i Likuds partiprogram. Alltså samma fras som sionister projicerar som uppmaning till folkmord på judar.

Försöker du övertyga någon om att Netanyahu faktiskt betraktar Västbanken som palestinskt område i enlighet med internationell rätt?