Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är ju visserligen uppenbart så. Men vad är relevansen för "oss"?

Finns det inga fruktbarare analytiska vägar för att förstå maktstrukturer och hur bryta dem än att ständigt tala om judarna?

För mig känns det som fraseologi. En en gång insikt om något som stelnat till innehållslös doktrin. En doktrin som blir till ett hinder för förståelse mer än upplyser och förklarar.

Jag kan förstå lockelsen i att säga högt det som är opassande, inte comme il faut. Som när Gösta Ekman säger "pitt". Och att tala om judiskt inflytande är verkligen inte comme il faut.

Men bara för att det är opassande lockande att säga "pitt" blir det inte relevant och meningsfullt att säga "pitt" hela tiden.

Det handlar ju om markkontakt, att inte bara spinna med hjulen i valfri abstraktion utan befinna sig i den konkreta verkligheten, där det är fysiska människor med primärt kollektiva lojaliteter som interagerar och konkurrerar; det är inte ideologier eller "marknadskrafter".

Vidare handlar det om konkreta val som ska göras, bedömningar mellan alternativ av typen "Hamas eller Israel!?!", "sossarna eller SD!?!". Val där många av "oss" väljer kroniskt fel, är vane-"naiva" på ett sätt som är synnerligen kontraproduktivt. Det som fattas är inte så mycket renlärighet, djupsinnighet eller engagemang ("upplysning") så mycket som sunt förnuft i meningen förmågan att navigera tillvaron med funktionella tumregler. Heuristik för en fungerande kollektivism, där ett särintresse faktiskt bevakas genom någon sorts grupptryck som inte tillåter nyttiga idioter och rena överlöpare.

En sådan tumregel är att misstro alla som förnekar att det finns intressekonflikter. Det förstår alla och envar i tråden vad gäller fiktionen att "mångfald är vår styrka": det är ju uppenbarligen inte sant hur många gånger mantrat än upprepas. Splittring är splittring och mångkultur ställer definitionsmässigt kollektiv mot kollektiv, där den som saknar solidarisk uppbackning råkar illa ut. Däremot sitter det desto längre inne för många att hålla med om att israeliska intressen står mot svenska och att judisk identitetspolitik sker på bekostnad av svensk, fastän detta är lika uppenbart fallet. Judisk identitetspolitik tål inte svensk och missunnar svenska individer det man själv svartsjukt bevakar för de egna.

Lika säkert följer nästa led: den som påtalar intressekonflikten mellan judiskt och svenskt, majoritetskristet amerikanskt/europeiskt och sionistiskt - kommer med absolut visshet att kallas antisemit. Det finns inga undantag, det finns ingen diskurs, ingen infallsvinkel för att påtala det legitima ställningstagandet i egen sak mot judiskt/israeliskt särintresse, som inte kommer stämplas som virulent/besatt/hatiskt efter den mall du använder.

Det finns helt enkelt inte en kategori av europeisk/svensk kollektivism som inte kommer att bemötas som det du beskriver. Alternativen är (i) acceptera rådande maktordning och utveckling eller (ii) anklagas för antisemitism. Det som håller på att ske nu är att denna nominella antisemitism blir en tvärpolitisk markör för autentisk systemkritik. Den som inte kallas antisemit, har helt enkelt inte sagt något systemutmanande i en situation där systemkritik är nödvändig.

Om du nu ska internalisera att tal om judisk makt är någon slags tourettes-spasm, kan du väl göra det med islamofobi också? Och transfobi och afrofobi och anti-woke och klimatförnekelse och... Är det inte suspekt att försvara ett enstaka tabu, särskilt som det nu utmanas på bred front och snart sagt varje rimlig person anklagas för att vara antisemit?

Helt apropå intervjuades Lars Trägårdh i DN idag om den kulturkanon han tydligen är tillsatt att kuratera. Intervjun -- som genomsyras av illa dold fientlighet från intervjuaren Elisabet Anderssons sida -- innehåller det intressanta påpekandet (från journalisten, givetvis) att "globalism" och "globalister" är antisemitiska markörer. Jag har nog inte sett detta påstående i svensk mainstreammedia förut, jag ber om ursäkt om jag varit ouppmärksam, men hur har detta hittat in i det allmänna mediamedvetandet? För tjugo år sedan var globalismen helt oproblematisk att kritisera.

En upplysning till trådexperter, och andra intresserade av pilpul, är att slika pekpinnar snarare bekräftar utsagans sanningshalt än förbjuder diskussion om den.

Det finns gott om folk som håller med dig. Stora delar av (s), (mp), (v) och trådfavoriten Mattias Wåg. Ni förlorade valet. Varken "judisk identitetspolitik" eller "svensk identitetspolitik" är verkliga fenomen. De existerar inte. Inte på det sätt du inbillar dig. Men låt säga att de båda existerar - hur skulle Svejjmann kunna "missunna" dig eller någon annan? Det finns inget svar på det.


Du har sagt att det fins en så kallad "intressekonflikt" men det är också allt. Skillnaden mellan dig och Mattias Wåg är att Wåg argumenterar för varför han tycker (kontext Israel) att det är så. Du gör inte det. Då kan kan man anta att du är "antisemit". Tittar man sedan på din trådhistorik bekräftas detta.


Systemutmanande betyder skäggiga främmande makt-gubbar. Hamas till exempel. Svejjmans krönikor och Aron Flams bok utgör inte ett del av "systemet", av landet Sverige. Det finns ingen "maktordning". Ni förlorade valet. Lycka till nästa gång.


Det är du och Droidlife som tar upp detta påstådda "tabu" i en tråd som inte har med detta "tabu" att göra.

Terminologin är snårig och det handlar väl mer om hur olika ord är känslomässigt laddade än några bergfasta definitioner. Detta kan sedan skifta snabbt och avgöras av små nyansskillnader. Ibland kan det kokas ned till en språklig skillnad mellan globalisering, som är fullt tillåten att diskutera, och globalism, som beroende på sammanhanget kan få dogmatiska filosemiter att börja veva.

Så här står det till exempel i Utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU4:

Globaliseringen innebär att människors syn på världen förändras. Människor får bättre förutsättningar att påverka samhällsbesluten genom att informationen, inte minst genom den nya teknologin, blir mer lättillgänglig och att det finns större möjligheter att mötas och organisera sig i nya former. Man kan tala om en globalisering underifrån. Enskilda grupper och organisationer formerar sig i globala nätverk för att svara mot den nya utvecklingen. Samtidigt ställer integrationen i omvärlden än större krav på den nationella samhällsomvandlingen. Det väcker frågan om nationalstatens framtid som bärande politisk och administrativ enhet.

Att ett enkelt -ism kan provocera handlar om en association med sådant som högerpopulistisk retorik emot George Soros (som redan stämplats som per definition antisemitisk), internetpersonligheter som har utvecklats från att vara populistiska globaliseringskritiker till att tala om Israellobbyism med mera. Från regimens perspektiv är det inte nödvändigt att ha en klar bild av vad som är kodord, återkommande ideologiska utvecklingskurvor, eller skilda åsikter som dock förekommer inom en gemensam antietablissemangsmiljö. Alltihopa är ändå hot och att gå in på detaljnivå tillför ingenting viktigt.

Det ser också lite olika ut på olika språk. På svenska kan etablissemangspersoner använda en term som "globalisering underifrån". Det kan vara ett sätt att stödja globalisering/globalism utan att behöva ge avkall på en självbild av att vara antikapitalist. Man föreställer sig en global internationalism som är självständig från den internationella homogenisering som globala storföretag sysslar med. På franska heter detta "altermondialisme", särskilt i sin mer explicit vänsteraktivistiska form. Där använder man alltså det franska ordet för globalism, och distinktionen gentemot globalisering saknas. Så man kan inte enkelt säga att "globalisering" är en term som etablissemanget kan använda medan "globalism" exklusivt tillhör oppositionen, även om det ibland är den avgörande skillnaden.

Det handlar i grunden om att vara lyhörd inför vän-fiendedistinktioner och vilket material någon verkar ha hämtat tankegångar från. För den oppositionella debattör som är nyfiket lagd, och gärna läser in sig på olika skolor och deras schibboleter, öppnar det för möjligheter att snurra bort dogmatiker på motståndarsidan genom att blanda och vända på termerna på kreativa sätt. Det kanske inte åstadkommer så mycket rent praktiskt, men kan provocera globalister, mångkulturalister och filosemiter till att göra konstiga utfall som får dem att se dumma ut.

Judisk makt har konsekvenser: barn svälter ihjäl i Gaza. NATO bombade Serbien för mycket mindre än så, men fortsätter att leverera vapen till Israel. Det finns ingen geo-realpolitik här, inga abstrakta "marknadskrafter" eller politiska ideologier som har förklaringsvärde; bara etnisk lojalitet som medel och mål. En ingrupp som gynnar sina egna, växer i inflytande att gynna sina egna till större inflytande.

Kollektivt socioekonomiskt våldskapital som primär förklaringsgrund till vad som händer i världen, i så naken dager att andra föreslagna metaförklaringar ("klasskamp", "globalisering", "kolonialism", "Kantianism", "woke") kan slängas på skräphögen.

Är det inte rätt spännande att det är samma kraftfält som förklarar både förorten och stormaktspolitiken? Alltså att den solidariska, självgenererande ingruppen trumfar t o m kapitalism, teknologisk utveckling och kulturfenomen?

Hur man sedan applicerar en sådan robust realism, är förstås en annan sak. Det är ju inte comme il faut att beskriva maktordningar med stort våldskapital, som sagt. Ju sannare saker är om vem som bestämmer i kvarteret eller det offentliga rummet, desto tokigare att påtala dem, eller hur?

Men då kan man väl vara konsekvent och hålla med om allt? NATO, EU, invandring, mångkultur, islam, HBTQ, insekter - allt. Att bara ifrågasätta eller hata det som makten (tillfälligt) tillåter, vad är det värt?

Nu är jag inte införstådd med "vänsterns" maktanalys, men jag gissar att den baseras på andra förklaringsgrunder än de jag beskriver och därmed är otillräckliga eller helt felaktiga? Det jag beskriver är ju klassisk nationalism som medel/mål, med folkrättens bokstavligt begränsade anspråk.

Jag sitter och surfar runt - ja lite halvnykter. Då ser jag hur SvD spinner vidare på den famösa kyssen som den spanske förbundskaptenen i fotboll i sin glädje utdelade till sin kvinnliga kapten i det spanska laget efter segern i VM. Ja det kunde varit jag själv som gjorde det. Vi är alla människor.

Feminismen och klimatet - inte längre mångkulturen verkar vara det rätta just nu. Jag har koll på både DN och SvD. Se detta. Ja trådens tema är mediakrig om mångkulturen. Att Svd bara orkar.

https://www.svd.se/a/JQP18b/luis-rub...-jenni-hermoso

Analysen är felaktig. Uppenbart felaktig. Balkan (och Libyen) handlade om att det var i Natos närområde. Man ville få slut på oroligheterna. Vad har Israel/Palestina med det att göra? Ingenting.

Det finns geo-realpolitik här. Edgerton kan hjälpa dig förstå det genom att skriva ett jättelångt inlägg där främmande makt-gubbar finns med i bilden.

På en mer fundamental nivå... för många är det fullkomligt uteslutet att hjälpa dina muslimska män med något någonsin. Aldrig. Jag tror inte att du har förstått det. Du kan eller vill inte acceptera att dina analyser och åsikter förkastas totalt. Men det finns vissa som håller med dig. Mattias Wåg. Vänsterpartiet. Miljöpartiet. Stora delar av (s). Dags igen att påminna om att ni förlorade valet.


Apropå "vänsterns maktanalys" och "det offentliga rummet" kan du läsa Aftonbladet Kultur. Du kommer att hitta en hel del du gillar! ”Israelism” visar hur propagandan fungerar Maktordning påtalas om du så vill.

Eftersom hela din analys förkastats totalt finns det ingen anledning att vara "konsekvent" vad gäller de frågor du listar.

Du har fel. Torbjörn Tännsjö skriver i Flamman om folkrätt.
Både Israel och Hamas bryter mot folkrätten

Aftonbladet Kultur.
Flamman.

Det anser jag vara en mycket vågad slutsats att dra, att om jag til exempel skulle kallas för antisemit för att jag inte erkänner Israels rätt att existera inom ständigt utvidgade och självvalda gränser och för att jag menar att den realt existerande sionismen inte är förenlig med universella judeo-kristna etiska principer (mätandet med olika mått av det "internationella samfundet" är det definitivt inte), så skulle det vara ett bevis för att jag står för en "autentisk systemkritik".

Nog för att jag har en självbild av "autenticitet", men inte för det att någon skulle få för sig att kalla mig för antisemit. Eller något annat liknande som jag också skulle uppfatta som trams och nonsensargument. Händer hela tiden... Men givetvis är det en maktfråga ("medierna") vem som avgör vad som är trams och vad som blir ödesskapande klistermärken för en människa.

Ett tag, för "Förnuftets röst må vara svag, men den ger sig aldrig".

Jag tror att Mao Tse-Tung hävdar i den lilla röda, något i stil med att "vi vet att vi har rätt när vi utmålas som demoner av våra fiender". Men det håller jag inte med om. Har man rätt blir man snarare ofta bemött med besvärad tystnad.

Jag menar att det "judiska inflytandet" stärks av att angripas med argumentet om "judiskt inflytande". Jag menar att de stollerier som kan ses som konsekvenser av "judiskt inflytande" (globalism, finansialisering, mångkulturell och annan utopism i allmänhet) skall bemötas i sak samt med fördel också kan "dekonstrueras" genom att hänvisa till vad också tänkare av judisk härstamning har anfört mot sådant. Vi tycker olika om Popper men till exempel vad han skrivit om utopismen. Man kan droppa Spinoza och Moses Maimonides också om man nu vill det.

Kan du ge exempel på någon som har kritiserat Israels makt att diktera västländers politik utan att ha kallats antisemit? Hur ska faktisk, fysisk maktpolitk "dekonstrueras" genom kritik av "utopism"? Att Biden inte äger makten att stoppa Netanyahu, beror ju på samma sorts politiska realiteter som gör att svenska kommunala verksamheter håller på att hamna i klorna på etniska särintressen.

Hur naivt är det inte att tro att Popper eller Spinoza skulle kunna dekonstruera etnisk nepotism i den lokala skolorganisationen? Etniskt nätverkande/identitetspolitik/nationalism är konkret maktorganisation som är primär till abstraktioner som "liberalism", "frihandel" eller "svensk lag".

Det är väl uppenbart att både DN och Schibstedt styrs av globalisterna. De framför deras budskap hela tiden. Wolodarski blir inbjuden till World Economic Forum och Tove Livfendahl är med i den trilaterala kommissionen. Dock förstår jag inte fixeringen av judar. Bland globalister finns det judar men de är ingen majoritet. Därför helt meningslöst att yla om judar. Klaus Schwab, Bill Gates, Ursula von der Leyen etc är inga judar. Judar har inflytande i USA med tanke på hur många av politikerna som är judar. I Europa är deras inflytande marginellt. Sverige är dock udda med tanke på hur många judar det finns i svensk media.

Israel dikterar inte västländers politik. Du påstår, felaktigt, att det är så. Varför gör du det? Kan det vara så att du är "antisemit"? Ja, det visar sig att du är det.

Som jag påpekade tidigare gör du samma barnsliga misstag som Edgerton gör. Du klarar inte av att ta in att det finns många som absolsut inte håller med dig, varken faktamässigt eller vad gäller analys. I stället för den uppenbara förklaringen att era åsikter är extremt impopulära inbilllar du och Edgerton er att det är någon sorts konspiration eller något fuffens bakom allting.


Om vi inbillar oss att Biden faktiskt vill "stoppa Netanyahu" så är förklaringen till att han inte gör det att det finns sådana som inte vill att han gör det. Kongressen till exempel.