Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Idag på P1.
Ministerrådsmöte i Arlandastad.
Fokus ligger på återvändandepolitiken.
Intressant.

Åsne Seierstads bok Två systrar säger rätt mycket vad det handlar om. Det är en autentisk historia om två somaliska systrar i Oslo. De radikaliseras i Väst och åker till Syrien för ansluta sig till terrorister. Varför? Systrarnas föräldrar är skötsamma, men ingen kan norska, de har inget arbete och hatar Norge som de tycker är ett islamofobiskt land. Om man jämför med din berättelse så ser vi att det knappast finns någon social stigmatisering för den grabb som våldtog tjejen. Och det kan vi även se hos de unga pojkar som idag skjuter folk till döds. Det är heller inget negativt för deras föräldrar.

En liten spaning i flyktingdebatten.

Riktiga flyktingar får tydligen inte gå SFI utan är hänvisade till något de kallar svenska från dag ett vilket saknas i 40% av kommunerna.
https://sverigesradio.se/artikel/nya...invandrare-sfi
Marianna gick denna frivilliga kurs och vittnar om att det var totalt meningslöst, någon desperat politisk hittepålösning i all hast, varför då undrar man?

Kan det vara något med SFI som gör att man inte vill släppa in nytt blod, att saker kan hamna i sökarljuset och missförhållanden avslöjas?

Genom bekanta har jag fått höra hur illa det är, man lär sig inte svenska, i bästa fall lär man sig umgås, i sämsta fall lär man sig nya sätt att blåsa samhället, idkar kontroll över sina kvinnliga medsystrar i religionens tecken o.s.v. Maler på i åratal utan att ta sig fram ens till enklaste svenskan. Ett exempel är väl hemtjänstpersonal som inte ens kan göra sig grundläggande förstådda.

Åkte förbi en gammal nerlagd gymnasieskola som dömdes ut p.g.a för dålig ventilation. Efter en omfattande renovering dög den helt plösligt till SFI utbildning.

Det jag reagerade på var att på den väl tilltagna parkeringen utanför stod hundratals bilar av finare kvalitet, det var så fullt att de parkerade på gräsmattor. Man funderar då på hur fan det är möjligt. Här har vi folk som inte ens kan språket, är långt från arbete men har så gott ställt, med mat på bordet, bra boende, etc att de har råd att glida runt i någon nyare bilmodell av tyskt ursprung, vad i helvete liksom. En bekymmerslös tillvaro utan varken morot eller piska, fullständigt kravlöst.

Man förstår att de är livrädda att släppa in Ukrainare i denna dagverksamhet, de skulle fan må illa och förmodligen yttra en och annan sanning.

Flyktingar vs ekonomiska migranter

Det är flera länder i Europa som har problem med flyktingar från Ukraina. En bekant i Storbritannien berättade nyligen om de problem som uppstod när de placerades tillsammans med andra från mer "exotiska" länder och kulturer. Låt oss stanna vid att det tydligen uppstod kulturkrockar och missförstånd i de annars mycket berikande möten som inträffade. Tydligen har det varit så mycket problem att BBC tvingats ta upp och behandla frågan.

Tydligen så riskerar frågan att skapa oklarheter i den etablerade offerhierarki som upprätthålls av media. Dels finns ju en ohotad grupp som under tusentals år baktalats och orättvist förföljts. Men sedan så kommer ju flera andra typer av offer för rasism som afrofobi, islamofobi m.m. Men nu tillkommer en stor grupp européer som media av andra anledningar måste ge hög offerstatus, men som inte uppskattar den berikande mångkulturen.

Media brottas med de störningar i det stora narrativet som uppstår. Men vi får förmoda att Bonniers m.fl. snart kommer att finna en tillfredställande lösning. Det talas ju redan om i media i flera länder att alla män i vapenför ålder från Ukraina måste tvingas återvända för att delta i Zelenskyjs armé.
Sverige har ju under många år givit flyktingstatus även åt unga män som inte velat göra normal värnplikt i sina hemländer, men jag tror som sagt att Bonniers kan spinna narrativet och liksom Skrikhals förvandla svart till vitt.

Ja "vuxna stridbara män är bara oskyldiga stackars barn" narrativet drevs ju så hårt där 2015 att svenska folket skänkte lador fulla med gosedjur och det tog år innan svensken vågade yppa sig mot narrativet, trots skäggbilder och märkliga barnfria hazara sammankomster i protest mot vår inhumana flyktingmottagning. Som tvärtemot var generösast någonsin i världshistorien. Men narrativet var att vi inte gjorde tillräckligt

Då var det barmhärtighet och omsorg som var det viktiga i det kvinnostyrda narrativet. Nu är det ofred och då vrider sig barmhärtigheten till hänsynslöshet och omsorgen till hat.

Thomas Kuhn skrev att narrativ inte förändras genom falsifieringar, utan genom paradigmskifte.

Svensken är väldigt öppen, tolerant och förstående för avvikelser men till slut blir det för mycket även för oss. Vi lever i spännande skiftande tider och det går väldigt fort numera, bara hålla sig stadigt i sargen och hänga med, förstärka och uppmuntra allt som förtjänar det och leder oss framåt.

Och Ronald Inglehart för sin del konstaterade att värderingar i ett samhälle ändras genom att en generation blir gammal, faller ifrån och ersätts av en ny. Inte genom falsifieringar och absolut inte genom predikningar.

Det människan upplever när hon är ca 16-20 år, det formar hennes världsbild och värderingar för resten av livet.

Hur ser den psykosociala miljön ut för 16-20 åringar idag?

Den är sådan att Återvandring måste ses som ett fredsprojekt. Om inte, ser jag a bad moon rising.

Dick Erixon på Samtiden börjar överge sin positiva inställning till NATO. Han skulle inte skriva det här utan godkännande från Jimmie Åkesson. Erixon är anställd av SD och säger eller skriver inte något som skadar SD.

Jag personligen argumenterar inte emot NATO på samma sätt som Dick Erixon, men det betyder inte att han inte har flera goda poänger.
SD har aldrig velat gå med i NATO, men utan det bondeoffret så hade det inte blivet något regeringssamarbete. Nu har det slumpat sig så väl att Sverige inte kommer med i NATO under överskådlig tid, och det är inte ens SDs fel. Även om SD inte hade existerat så hade Sverige varit i precis samma läge som nu.

För Ulf Kristersson är NATO en prestigefråga. Han vill bli ihågkommen som den störste statsministern från Moderaterna någonsin, han som baxade Sverige in i NATO. För SD är det en fråga av samma dignitet men där handlar det snarare om att man sålt sin nationalistiska själ för att stoppa invandringen. Har vi tur så stoppas invandringen utan att vi behöver gå med i NATO.

Är Dick Erixon verkligen så här naiv?

En åklagare skriver ett debattinlägg om vad som krävs för att stoppa den mångkulturella brottsligheten. Ord och inga visor.


Är det inte fascinerande att vi har gått från att invandringen berikar oss och räddar våra pensioner, till att vi aktivt måste göra Sverige sämre för att dämpa mångkulturens destruktiva krafter? Drar man den tanken fullt ut vore det nog bra med ett MP på 51% i nästa val. Sverige skulle bli så omöjligt att leva i att invandringen upphörde helt och en stor del av ockupationsmakten frivilligt begav sig vidare.....

https://www.expressen.se/debatt/sver...or-kriminella/