Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Skulle vilja tillägga att en konservativ position ska vara en tidlös sådan. Eller i vart fall borde vara det. Alla de som var med och styra socialdemokratin till ett samhälle med välstånd var också konservativa. Man kan gärna pröva något nytt, men grunden måste ligga på det som fungerar. Och för att återknyta till kampsporten som exempel: de som är ledande är de som tränar på det som fungerar. Det kan inte bli tydligare än här.

Den främste samurajen genom tiderna är Miyamoto Musashi. Han förlorade aldrig en duell och han kom under lång tid fundera på varför. Strax före sin död skrev han de fem ringarnas bok. Böckerna har använts som vägledning för de ledande affärsmännen i Japan. Det är bara 30 procent som teknisk färdighet gör att man segrar (når framgång). Resten handlar om exempelvis vilja och koncentration. Men framför allt att bejaka den egna förmågan i kombination med motivation (just motivation var det kriteriet som Bergman valde ut sina skådespelare). Här väver han in zens väsen.

Den självklara frågan Musachi skulle ställa sig om han betraktade dagens situation i Sverige: varför raserar ni allt och förkastar det som ledde till er framgång? Ni kan tekniken men glömmer det andra. Kan hända är det så enkelt att med välstånd följer ett annat slags ansvar som dagens ledare och etablissemang flyr ifrån. Att förvalta och upprätthålla det som fungerar är många gånger tröttsamt och långtråkigt. Det är detta som skiljer en amatör från ett proffs.

Alla naturliga processer utvecklas så att oordningen ökar enligt termodynamiska principer. Utan yttre påverkan utvecklas något som är effektivt mot något som är mindre effektivt, ett städat rum utvecklas mot att bli ostädat - aldrig tvärt om. Konservatism kan ses som ett försök att behålla ordning och innebär en strävan att upprätthålla det som byggts upp. Men att hålla ordning i samhället, skolan, familjen och hemmet är svårt, jobbigt och resurskrävande och människor är lata. Höger går mot vänster tills det tar stopp och ordning skapas och så börjar cykeln om.

Det stämmer nog, och är något av en naturlag. Det var därför den här tesen om ”historiens slut” var så fånig och ohistorisk. Inte ens det mest auktoritära styre kan stoppa dessa cykler av uppgång och fall.

Det tråkiga är bara att vi nu lever i dekadensfasen och aldrig kommer att få uppleva pånyttfödelsen och den heroiska fasen om hundra eller femhundra år, eller när det blir.

Vi kommer inte att få uppleva en pånyttfödelse, den lycka och det välmående som hörs i populära amerikanska julsånger från 60-talet hör till det förgångna - det är sant. Dekadensfasen i väst är i sin början - man kan ta del av Ray Dalios evidensbaserade idéer om ekonomiska cykler för detta - men andra länder som inte nått mättnad tar vid och utvecklingen fortsätter. Vi i Väst måste sjunka ner till fast botten för att få avstamp för att komma upp till ytan, men det tar tid att sjunka.

Pizzabagaren i Somalia.

Ett på flera sätt vackert och trevligt reportage från Somalia i kvällens Rapport. En driftig och go gubbe från Götlaborg som flyttat till sitt hemland där han säljer svensk pizza fick representera en ny trend, säkert oroande för vissa men glädjande för många andra, däribland mig. Nämligen att alltfler somalier väljer att flytta hem. Naturligtvis tryckte SVT på att det sker "trots oroligheter i landet " man är nog inte helt lycklig över en sådan utveckling förstås.

Men för de som flyttar från angered eller vivalla kanske det inte känns så oroligt i Somalia trots allt? Dessutom är det ju hemmaplan och bara det brukar ju vara lugnande.

Nåja, man får i alla fall hoppas att väldigt många följer de goda exemplen och det är en början i alla fall, när bidragen oundvikligen sinar så kanske det sker?

Jag är inte historiker men om jag var det så skulle jag göra en studie över hur hårda straffen är för brottsliga handlingar under olika skeden av en civilisations uppgång och fall. Min tes är att i en civilisations gryning så är straffen barbariska — tänk Hammurabis lagar eller den romerska decimeringen. Efter hand blir straffen mer ”humana”, och i slutfasen av en stor civilisation så höjs röster för att avskaffa straffen helt. Ett tidigt tecken är när dödsstraffet avskaffas. Då finns inte längre en väg tillbaka. Då vet man att civilisationen är döende även om inga andra tecken är synliga just då.

Tänkte på detta när jag såg att vänstern protesterar mot att någon riskerar tortyr efter utvisning från Sverige. En livskraftig civilisation bryr sig inte det minsta om en sådan sak så länge det gynnar dem själva.

Underbara nyheter. Sverige borde i samarbete med näringslivet starta Svenska Handelskammaren i Mogadishu med syfte att hjälpa hemvändande företagare och främja handelsutbytet mellan Somalia och Sverige. Kanske kan vi se en utveckling där arbetskraftsinvandringen går från Sverige till Somalia. Jag tror fler somalier i Sverige kan läsa och skriva än somalier i Somalia. Dessa borde vara eftertraktade på den somaliska arbetsmarknaden.

Om Spanien hade varit i någon form av liberalt rus på 600-talet och framåt hade de idag pratat något nordafrikanskt språk. Centraleuropa hade antagligen talat turkiska och Ryssland hade antagligen varit mongoliskt. För att ge ett exempel på liberal dumhet;

Den konservativa Victor Orban försöker tala om för den liberala eliten i Bryssel att sanktionerna inte biter på Ryssland och att dessa kommer slå tillbaka som en bumerang. Du behöver inte vara ingenjör för att räkna ut det här. Vita huset fattar naturligtvis detta - eftersom de medvetet lanserar sanktioner som gynnar dem - men frågan är om liberalerna i Bryssel fattar detta. Naturligtvis kommer ingen lyssna på Victor Orban på grund av att han säger det "alla" med någon form av seriös vetskap om energipolitik vet.

Europa har mycket pengar och en hyfsad industriproduktion men Europa är inte självständighet då det kommer till olja, gas och andra naturresurser. Det finns vid det här tillfället inte möjlighet att ersätta rysk olja och gas med amerikansk. Nu kanske Orban tar talar i egen sak givet Ungerns beroende av ryska naturresurser - men som Orban har påpekat tidigare har Europa inte kan fortsätta med allt från massinvandring till klimatpolitik. Det måste finnas någon sans och balans på de liberala galenskaperna men det är som sagt tveksamt om någon kommer lyssna.

Jag vill hävda att tidslinjen ser ut så här; Lågkultur (barbariska straff), högkultur (humanistiska straff), kulturellt fall (barbariska straff). När det kommer till utvisningar så är snacket om dödstraff ett svepskäl för att migranterna skall få stanna. På tal om galenskap. Liberalerna i Kanada skall införa dödshjälp för en lång rad tillstånd;

På sikt lär arbetslöshet och hemlöshet vara ett skäl för dödshjälp. Liberalerna kan inte lösa de omfattande problem de skapat sedan 1945 och då är det bättre att de som faller (oftast på grund av liberal policy) - tar livet av sig. Detta är möjligen en uppgivenhetspolicy från ett land vars liberala ledarskikt inte vet vad den skall göra. Kanske är våra eliterna självmordsbenägna? Vem vet. Till gladare nyheter. Från Zerohedge;

Tydligen betalar NYT "bara" $65,000 om året till nyexaminerade journalister som fått sin första anställning på tidningen. Per capita inkomsten är $41,625 i NYC. Ingångslönen är $42,500 för en nyexaminerad polis i staden. Tydligen har de unga journalisterna på NYT längre råd att bo på Manhattan. De kanske måste bo i Bronx bland afroamerikaner eller ännu värre - bland vita GOP-väljare på Staten Island.

Tröttsamt och långtråkigt är en sak. Det gamla Sverige självdisciplinerade sig kulturellt till tålamod genom nykterhetsrörelse, väckelserörelse, folkskola och föralldel idrott. Fackföreningar och sosseri på gräsrotsnivå får också räknas dit.

Den långsamma självdisciplineringen fick dock ett abrupt slut genom att en helt annan personlighetstyp lyckades slå sig fram till köttgrytorna och skapade en psykosocial miljö där de själva lättare kunde sticka in parasitsnabeln. Mångkultur, skuldsättning, överstatlighet, storvulna politiska och ekonomiska projekt ut i det okända.

Det allrasommest tragiska i det svenska nära förflutna (och nutiden) är den sociala stigmatisering som personer med ett förvaltarmindset vederfarits. Ove gick från en samhällets stöttepelare till en marginaliserad tillvaro.

Den realt existerande liberalismens favoritstraff är dock ostracism. Med en särskild förkärlek för kollektiv ostracism "sanktioner", utan föregående dom och rannsakning.

Hammurabi var hård, men han dömde ingen ohörd. Han räknade sin storhet som härskare i att han var änkornas och de fattigas vän och inte hade försyn för en persons ställning i samhället.

Liberalernas ostracism, från sanktioner mot länder i det stora, till utstötning av enskilda med hänvisning till penningtvättlagen, eller för nebulösa brott mot "värdegrunden" sker per automatik och utan föregående individuell rannsakning. Ofta i skymundan. Grymhet är det ej i detta, blott aritmetik. Om än mångdimensionell vektoranalys ersatt aritmetiken på Viktor Rydbergs tid. Ansvarslösheten har förvisso utvecklats matematiskt men förblir dock ansvarslöshet. Falsk matematik.

Och det som eufemistiskt kallas "den internationella rättsordningen" tar i chockerande utsträckning hänsyn till nationers och personers sociala ställning (det som är tillåtet för Jupiter är inte tillåtet för oxen).

I jämförelse är Hammurabis rättsidé revolutionär: Ingen mannamån. Ingen skall dömas ohörd.

Ed: Faktiskt mannamån. Men det gick åt båda hållen socialt

Poetiskt. Det arketypiska exemplet på svensk mångkulturberikning går på export. "Vem ska baka våra pizzor - om inte hemvändande somalier?" frågar sig kunderna på den somaliska pizzerian. Och så visar det sig att problemen med migration löses upp inte av mindre utan mer migration och att den svenskt självbespeglande altruismen bara behöver en bättre projektionsyta för att inte vara självdestruktiv.

Nu behöver det förstås inte vara fallet, men detta följer spelboken Skönhetssalongen i Puntland för den regering som steg för steg vill normalisera en återvandringspolitik, som sedan kommer bli mer och mer självgående när en kritisk massa uppnåtts. Förutom att en pizzeria är en ännu bättre symbol.

Det kommer kunna bli en tvärpolitisk konsensus som kan motiveras utifrån varenda partis egna ideologiska premisser. Det mest liberala i världen är att exportera entreprenörer (ni minns kanske Lööfs tal om somalier som ett sällsynt entreprenöriskt folk i alla länder utom Sverige), det mest miljövänliga att bo där elpaneler räcker, det mest rovkapitalistiska att tjäna pengar åt sina kumpaner i näringslivet på processen.

Nyckeln är en berättelse alla kan enas kring och den berättelsen är ett korrektur av föreställningen att det inte går att leva ett värdigt liv i Afrika.

Nu var ju visserligen Hammurabis lagar avhängiga av både brottsoffrets och förövarens relativa samhällsklass, men det är helt sant att det som för oss låter drakoniskt snarare var progressiv "rättssäkerhet" som syftade till någorlunda proportionalitet mellan brott och straff.

Hammurabi såg sin roll som den gode herden, vilket dagens liberala makthavare i väst sannerligen inte gör. Fåren dör.

Skall man se det som att det har vuxit fram ett allmänt behov/önskemål om att kunna straffa och utestänga beteenden och åsikter som inte stämmer med rådande ideologiska värderingar och ansedda viktigheter i tillägg till eller vid sidan av normal lagföring vid misstanke om brott? När detta görs så får man det som vi delvis har nu, ett samhälle med rädsla och osäkerhet, dvs. ett samhälle av det slag som Hammurabi önskade få bort med sin lagsamling som var ämnad att ge så stort och tydligt spelrum för medborgarna som möjligt.