Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Min enda info om denna "Tusse" är att han förekom på bild i Jonna Simas artikel. Utifrån detta har jag deducerat resten.

Jaså minsann! Ja, han bär trots allt rosa siden på bilden. Det talar sitt tydliga språk.

Har bestämt mig för att jag tycker att segern var förkastlig om den förhärskande meningen i media ska vara att "haters gonna hate", helt oprovocerat.

Selektionen av "Tusse"

Oavsett vilka sångarkvalitéer som Tusse har så bör man ha klart att Schlagerfestivalen numera är ett i princip på förhand uppgjort event.

- Christer Björkman selekterade Tusse och erbjöd honom en plats (vilket framgick av segerintervjun).
- Han tilldelades den låt som hade bäst potential.
- Redan innan finalen hade media lyft fram honom som den klara favoriten.
- Han nummer placerades precis efter det bidrag som kunde konkurrera med Tusse.
- Satt man med bra ljudanläggning vid TVn så tyckte man sig märka att volymen bokstavligen ökades
vid hans nummer.

Mycket talar för att Tusse tillhör HBTQ(P)+ lägret. I vart fall framställdes han som så genom nagellack i olika färger, damskor med höga klackar och övriga kläder etc vilket väl särskilt tilltalade den internationella juryn.

Men med tanke på att de tre senaste vinnarna av schlagerfestivalen (undviker ordet tävling) varit rasifierade kroppar så kommer väl resten av Europa att tro att det stora befolkningsutbytet redan är ett faktum för Sverige.

Afabladet går till motangrepp efter Boströms ledare igår. Sedvanligt infantilt snömos levereras självklart, här genom Lina Stenberg.


Två kommentarer. Anmärkningen om att som vit inte sätta sig in i en icke-vit persons situation är ju ren och skär lögn. Vänstern har ju uttryckligen förbjudit vita att agera så. Varje vit som lägger sig till med mångkulturella attribut anklagas direkt för kulturell appropriering. Om en vit skulle erbjudas att översätta en bok skriven av en svart författare så är vänsterrasisterna direkt framme och påtalar det felaktiga i detta. Endast en rasifierad kan och får uttala sig om de rasifierades situation enär de har tolkningsföreträde.

Vad är det vidare för privilegium som GP:s ledarskribenter förväntas ge upp eller dela med sig av? Vilka privilegier har Afabladets skribenter egentligen givit upp? Förvisso är det standard modus operandi för vänstern att aldrig ha sopat rent framför egen dörr då de anklagar andra, men här får Lina Stenberg gärna föregå med gott exempel och avsäga sig sin anställning på Afabladet till förmån för en rasifierad så har hon ja dragit sitt strå till stacken.

Det är synd och skam att repliken på Boströms läsvärda text är så svag och innehållslös att den nätt och jämnt är analyserbar.

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/...smen-for-langt

Han hade troligtvis aldrig i livet ställt upp på att låta sig spökas ut på det där sättet om han inte är gay. Han kommer ändå från Afrika, alltså homohatets förlovade kontinent. "Why you geh?"

Nu har jag ju av förklarliga skäl knappast hängt med i skriverierna efter finalen, men jag undrar om det inte är en rätt stor grej att han tydligen kom hit som flykting, välfärdsturist, you name it. Och det funkade eftersom folk tyckte synd om honom. Ja, jag tror att de gjorde det. Finns det så många sossar kvar i det här landet?

Kulturrevolutionen i Kina uppstod i Kina. Det var ett helt eget påfund. Det var till och med så att det var den högste ledarens påfund. Allt för att behålla makten.
Det behövs inte en yttre fiende för att förklara det som sker i USSA. Och därmed i USSA protektorat Sverige.

Tvärtom, tror man att det är en yttre fiende lär man jaga fel anstiftare. Det kan till och med vara så att anstiftarna klarar sig genom att skylla på Putin eller Kina.

Att Sovjet bedrev subversion mot väst kan nog ingen förneka. Att andra sedermera tagit över kommandot av den rörelsen är väl också ganska uppenbart.

Precis som när Mao skapade kulturrevolutionen som ett vapen mot sina motståndare inom partiet, så gick det snabbt överstyr & skaparen av projektet tappar kontrollen över sin Golem. Det är relativt enkelt att skapa kaos & galenskap, det är betydligt svårare att styra det, men man kan elda på vansinnet.

Det finns en stark Sovjetkoppling men det är inte så enkelt att det är en komplott. Det finns inslag av subversiv komplott, på samma sätt som när t.ex. Iran, Ryssland eller Kina idag anklagar USA för rasism mot negrer. Men det riktiga ursprunget till den samtida kulturmarxismen ligger i den besvikna reaktionen på Sovjet: den sovjetkritiska vänstern.

I den tidiga Sovjetunionen höll man på med samma experimenterande som man gör i Väst idag. Familjen var reaktionär och skulle avskaffas, homosexualitet tolereras och så vidare. Men det gick inte, befolkningen var för motvillig samtidigt som oroligheter tvingade fram militarisering. Man fick prioritera ned sånt, redan före Stalin och definitivt under honom. Man släppte samtidigt på den globala visionen och lade sig till med en viss patriotisk retorik. Det gjorde en massa judiska kommunister, inte minst trotskister, till högljudda kritiker av Sovjet, och nya strategier uppstod om hur man måste göra ett kulturellt förarbete inför revolutionen. I kommunistiska kretsar gav det upphov till sådant som Antonio Gramscis eurokommunism och Frankfurtskolans kritiska teori - det som högern senare gav samlingsnamnet kulturmarxism.

Men en minst lika stor skurk är kalla krigets falska dikotomi. USA-lojala stollar såg positivt på den sovjetkritiska vänstern och ingick allianser med den, finansierade dess institutioner och så vidare, utan någon längre analys än Sovjet = dåligt, sovjetkritik = bra. Ur detta uppstod t.ex. den neokonservativa rörelsen, som rent idéhistoriskt är svår att separera från den mest extrema kommunismen - den del av kommunismen som hatade Sovjet, för att Sovjet inte gick tillräckligt långt med bögnormalisering, utrotning av nationer med mera.

"Svänger på fachistkerringkjolen!" Klassiker. När vänstern iallafall låtsades sympatisera med folket.

Konflikten mellan Aftonbladet och G-P kan sammanfattas med "vem som än vinner förlorar vi". De företräder två typer av antirasism: en som förnekar alla folks existensberättigande och vill assimilera allt till identitetslös konsumism, och en som åtminstone erkänner att vi finns men bara som skyldiga till övergrepp.

Aftonbladets variant tycker åtminstone jag är att föredra, eftersom den aldrig försöker lura oss att den är på vår sida. Den är mer uppriktig i sin folkmordsagenda och väcker behövliga reaktioner. G-P:s antirasism lyckas faktiskt lura och passivisera en del människor som egentligen har hjärtat på rätt ställe.

Under Sovjetunionens första decennium experimenterades det friskt. Det är riktigt. Det var i denna miljö som Ossip Mandelstam, Majokovskij, Platonov m.fl. verkade. De tystnade sedan av olika skäl. Det satsades på barnkultur, teater, film, osv. Lite av detta levde kvar i kulturens starka ställning i Östblocket, samt i ex. den svenska vänsterrörelsen.

I Sverige har stalinismen dominerat utanför leninistiska VPK. Inte så mycket "kulturmarxism" där, men "trotte" har ju överlevt sig själv som ett skämtsamt öknamn på vänsterflummare med mindre hårdföra kommunistiska ideal, femtekolonnare, grindvakter, osv.

Jo, den här spänningen mellan två typer av extremvänster är ju vad tråden i grunden formulerar, applicerad specifikt på mångkultursfrågan. Rent historiskt är kulturmarxism nåt som framförallt är knutet till USA-sidan i kalla kriget. Det är i regel väldigt svårt, ofta omöjligt, att få människor som formerades politiskt under kalla kriget att inse att Västblocket i många frågor stod till vänster om Östblocket. Men Melodifestivalen är en bra illustration av det. På 70-talet hatade den östblockslojala bokstavsvänstern schlagerfestivalen för att den var så plastig och amerikansk till sättet - den var kodad i Västblockets estetik, i fiendens flagga.

Nu när Västblocket har vunnit kan Melodifestivalen löpa linan ut som en plattform för USA:s och därmed kulturmarxismens läror, idag även känt som "woke-kapitalism". Efter att ha snabbkollat ett par bidrag måste jag säga att jag inte håller med de som skrivit att det var lite ideologi i årets upplaga. Det första jag stötte på var kombinationen "stark kvinna", traditionsförakt och blottade rumpskinkor, dvs sexpositiv feminism/Onlyfans-progressivism. Lägg på lite egocentriskt känslojoller och det är svårt att bli mer amerikansk - eller mer lik de tidigsovjetiska emancipationsteorierna. För den som är marinerad i en dikotomi mellan kommunism och kapitalism, som kanske till och med kallar kapitalism för höger, är det svårt att få ihop den här ekvationen. Men den finns där i TV-rutan, klart och tydligt uppställd.

Istället för att tala om ”folkutbytet” som är viktigt för oss i tråden men tyvärr inte upprör en majoritet av våra landsmän tillräckligt för att de ska rösta nationalistiskt, eller tala om islam, som är viktigt för somliga på vår sida men ännu mer abstrakt för gemene man så skulle jag önska att vi skulle låta mer som Bill Maher i det här dagsfärska klippet.

https://www.youtube.com/watch?v=2DH4v6FnbvM

Bill Maher talar inte om pensionen, men hans rant kan nog summeras som ”Hur fan går det med vår pension om vi utbildar våra skarpaste ungdomar i genusteori och kritiska rasstudier istället för att utbilda dem till ingenjörer och naturvetenskapliga forskare? Tror ni Kina gör det?”

Jag tror ärligt talat att SD skulle tjäna mer i valet på att tala om behovet av mer kärnkraft och att rensa upp i träsket av skräpkurser på högskolan än att lägga all krut på invandringen där alla redan vet var de står.

Samma teorier som nu skall inkorporeras på alla nivåer inom KTH.