Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Eskimåerna sätter sina sociopater på ett isflak och puttar ut det i havet.

Det handlar ju inte om en binär mellan samarbetare eller icke-samarbetare, utan om en skala där både "själviska" och "altruistiska" gener samexisterar och har fitness. Den fundamentala poängen är ju att människan är en social varelse som inte existerar utan sin grupp och att altruism/alliansbyggande finns med som en mänsklig konkurrensfördel från allra första början, både i konkurrens med andra arter och fellow primater.

Gruppsolidaritet är alltså ingen civilisatorisk överlagring utan en del av mänskligt framgångskoncept. Det finns ju olika svartpillerkoncept om att svenskar i vår nordliga isolering saknar vissa genetiska egenskaper eller har för mycket av andra för att kunna hävda oss i nära konkurrens med andra Homo Sapiens, vilket förstås är fel. Och då är svensk altruism alltså ett bevis på genetisk normalitet, inte någon dödsdömd mutation. Rätt fokuserad altruism är en kollektiv styrka.

Edit: Sedan förstår jag inte vad du menar med att samarbetare inte kan invadera. Det är ju precis vad de kan. Chimpanser jagar rivaliserande gruppers individer i just grupp och drar nytta av numerärt övertag.

För just samarbetsproblemet (Fångarnas dilemma) är ju den klassiska lösningen att svara med samma mynt för att hålla nere antalet avhoppare som vill utnyttja andra. Tit-for-tat i spelteori och öga-för-öga eller Talionsprincipen i de gamla skrifterna (även i Havamal).

De mongoler som skapade världens största imperium var duktiga på att både samarbeta och anfalla i grupp.

Det föreligger alltså en spelteoretisk avvägning mellan samarbete och själviskhet. Det är här grupptryck kommer in som en nödvändig social mekanism, vilket jag skrivit om. Varje ingrupp måste ha interna sanktioner för att uppmuntra till lojalitet mot yttre hot. Omvänt kommer det yttre hotet att tvinga fram ett grupptryck som kan tyckas saknas på grund av ett tidigare överskott trygghet.

Poängen är alltså att den liberalt atomiserade, postidentitära individen är naturvidrig och saknar fitness jämfört med kollektivisten. Att det skulle finnas någon särskild sorts svensk altruistgen som dömer till undergång i konkurrens med andra grupper, stämmer inte. Det gäller bara att altruismen fokuseras på svensk ingrupp för att den ska vara en fördel.


Samordning och överlägsen organisation var faktiskt ett stående nomadiskt signum i konkurrens med de bofasta civilisationerna. Vad jag förstår är det en romantisk myt att stäpperna någonsin bestod av egalitära smågrupper utan eliter och hierarkier.

Fruktansvärt provocerande är det. Det är snarare vissa av våra förfäder som varit ute och slagit främmande hem i spillror. Tycker nog att vi hävdat oss mycket väl bortsett från en kort dansk ockupation.

Tycker att svenskar är lite som finnar på ett sätt. Starka individuellt och ännu starkare i grupp. Det är lögn att se svenskar som svaga. Psykiskt finns en urkraft i det nordiska kynnet. Gråt och klagan ligger inte för oss. Offerrollen klär oss inte heller, så utsatta våra barn och kvinnor någonsin är.

Här räcker att konstatera faktum: det är många gånger värre än många av oss vill låtsas om. Kanske är det lite svenskt.

En destruktiv, främmande mentalitet har dock smugit sig in i landet, vilket gör det svårt för ett splittrat folk att kraftsamla. Jag skulle säga att svenska folket framför allt är passivt i dag och kanske i en förnekelsefas. Det kan det bli ändring på.

Toxiskt vita karaktärsegenskaper

Kanalen History Debunked har ju sina små guldkorn. För en tid sedan så redogjorde den för utvecklingen i f.d. Rhodesia och skillnaderna i attityd mellan svarta och vita beträffande vad som är önskvärda karaktärsegenskaper. Den som har bråttom bör komma in ca. 5 minuter in i videon då Whistler snabbt visar upp en sammanställning som svarta gjort över vad de ser som vita (icke-önskvärda egenskaper).

https://www.youtube.com/watch?v=4olddwkE0f8

Den som tittar måste vara snabb att frysa bilden för att kunna läsa, men det framgår att svarta anser att toxiska vita egenskaper är sådant som kärnfamilj, att premiera hårt arbete och att kunna skjuta upp belöningar.

Så nu vet ni vad som svarta anser vara toxisk vithet.

Här skiljer sig nog tyvärr vår syn på mongolisk historia. Min uppfattning är att Ghengis största bedrift var att han genom en serie hänsynslösa och stundtals blodiga operationer lyckades ena de mongoliska klanerna inför en utåtriktad expansion.

Ja, det handlar om en normaliseringsfas och inte en essentiell oförmåga att anpassa sig till omständigheter. Det finns inget medfött svenskt "handikapp" att vara evigt naiv, stoisk, altruistisk eller ens hederlig till sin egen nackdel. Ur Hávamál:

42.
Till sin vän
skall man vän vara
och vedergälla gåva med gåva;
med löje skall man
löje gälda
och försök att lura med lögn.

43.
Till sin vän
skall man vän vara,
till honom och hans vän;
men till oväns vän
skall ingen man
någonsin vän vara.

Ja, det kanske finns en stabil blandad jämvikt i samarbete och själviskhet som kan upprätthållas med grupptryck. Problemet är att själva grupptrycket i-sig är ett samarbetsproblem. Man kan smita även där.


Jag hoppas att du har rätt, men det verkar som damerna sviker oss.


Samarbete och organisation är oslagbart, men svårt att upprätta. Avhopp måste bestraffas hårt.

Förvisso, men det handlade om att inkorporera befintliga eliter som sedan länge hade välordnade strukturer av reglerade och beskattade undersåtar. Ordet hord kommer från det mongoliska ordet för "palats", dvs ett "hus" i den aristokratiska meningen. Tvärtemot att betyda en kaotisk massa barbarer, betydde alltså hord ursprungligen snarare något hierarkiskt strukturerat.

Jag tycker det räcker att se det nationella som ett lågenergitillstånd, där man inte lika mycket behöver syna främlingar i sömmarna (mycket kostsamt, hög stress), utan i normalfallet kan räkna med att om främlingen beter sig kulturellt synkat med en själv, främlingen också spelar den upprepade varianten av fångarnas dilemma.

Jag tolkar Åkessons uttryck "kulturell belastning" som den ständiga stressen över att inte veta om kulturellt osynkade främlingar är att lita på, eller om deras migrerande beror på, och gör, att de spelar engångsfångarnas dilemma.

Tänk köpa eller sälja bil på Blocket numera (don't do it...) så känner man i maggropen innebörden av "kulturell belastning".