Början på ett mediakrig om mångkulturen?

"Folk har inte flytt hit för att leva i kriminalitet" skriver polisen Nadim Ghazale (2020-12-27) i en debattartikel som klandrar de etniska svenskarna (kallade majoritetssamhället) för den nya befolkningens kriminalitet.

Det framgår, att en brottsling inte har ngt personligt ansvar för sina egna handlingar, utan det är de etniska svenskarna, som är kollektivt ansvariga.


https://www.expressen.se/debatt/folk...-kriminalitet/

Idag får han svar av Mustafa Panshiri: "Brottsligheten påverkas främst av kultur och moral"

Han påpekar först, att korrelation inte är samma sak som kausalitet.


Panshiri jämför därefter med fattiga svenskar i Chicago:
Det här är en värdefull jämförelse som kompletterar en jämförelse jag tidigare sett betr. den likaledes låga brottsligheten hos invandrade kineser i San Fransisco under början av 1900-talet.

Mustafa Panshiri fortsätter:


https://www.expressen.se/debatt/brot...tur-och-moral/

Det här är en helt central diskussion som (förväntat) totalt lyser med sin frånvaro hos vänstern.

Denna diskussion bör vara ett fokus för icke-vänstern, som borde satsa på att äga frågan!

Panshiri avslutar:

Ghazale efterfrågar ”tid, resurser och uthållighet”. Det spelar dock ingen roll hur mycket tid som går, hur mycket resurser som spenderas och hur uthålliga vi är – om vi inte gör rätt saker. Det som behövs är framför allt mer fokus på att stärka goda värderingar hos barn och unga, och att vi ser till att låsa in gangstrarna. Det senare skyddar både samhället och eliminerar kriminella förebilder.

Vad är det för goda värderingar han pratar om?

Men Mustafa Panshiri fick lite snabb reklam för sitt namn, i övrigt ganska lamt och intetsägande.

Så länge man inte tar med den genetiska aspekten så är debatten tämligen meningslös & onödig.

Artikeln utmanar vänstern perspektiv genom att lyfta den enskildes moral och förkasta samhällsingenjörernas (dvs socialisternas och vänsterliberalernas) narrativ att brottslighet blott är en närmast automatisk (!) konsekvens av s.k. socioekonomiska faktorer.

Brottslighet beror på socioekonomiska faktorer.

vs

Centralt för varför människor begår brottsliga handlingar är samspelet mellan personlig moral, självkontroll och de moraliska sammanhang man befinner sig i.

Helt naturligt då förvirrade innerstadsakademiker och sånna finns det gott om, under pågående klassresa, vill vara stora tänkare. Annat är det med hantverkare som både tar i och möter skiten, dessa har en helt naturlig självbevarelsedrift. En spade kallas fortfarande för en spade!

Precis.

För att sammanföra två parallella spår i tråden; Miller anger i podcasten att skälet till att högutbildade är mer benägna att okritiskt ta till sig systemets propaganda är att man har investerat så mycket av sig själva i systemet - både ekonomiskt och känslomässigt. Man har spenderat flera år i systemets högskolor och är beroende av systemet för sin ekonomiska situation. Helt enkelt, systemet skapar generellt handlingsförlamade eunucker, oförmögna till varken insikt eller handlingskraft. Som arbetare har man däremot bättre förutsättningar att tycka som man vill, vara friare om man så vill, men man har däremot mindre möjlighet att påverka.

Jo, den skiljelinjen är tydlig men sedan måste man som enoch säger börja ställa de svåra frågorna. Inga goda värderingar i världen kan mirakulöst förändra bristen på moral och självkontroll som nästan verkar medfödd. Arv och miljö, glöm miljö, fokusera på arv och utfall. Något står inte rätt till och problemen växer.

Men ser också att det är ett litet steg från vänsterflummet och in i verkligheten. Det ska han ha credd för.

Du missar att Panshiri gör något väldigt fint: han skriver om en etnisk grupp som kallas svenskar, en grupp med egna egenskaper, goda egenskaper. Låt gå att det han beskriver hände för 150 år sedan, men han nämner svenskar och låter dessa vara ett folk av kompetenta och goda människor. Det är värt uppskattning.

Absolut! Finns hopp om bättre tider.

Gott nytt år!

https://youtu.be/qBdR2v8dePk

Att vara part i målet är ett bra svenskt nyårslöfte. Åklagarens eller försvarsadvokatens skyldighet mot rättvisan och systemet är att föra bästa möjliga talan för sin sida och låta motparten föra sin partiska talan. För det gör motparten alltid i mångkulturer.

Gott Nytt År!

Manager-klassen har luftats i tråden. Denna klass bör förklaras mot andra klasser. Det börjar tidigt.

Ser vi till begåvade skolelever kan de uppdelas i tre kategorier: de som är bra att härma, vilket är en talang det också, de som vill ha bekräftelse för vad de redan kan och de som vet att de har en social förmåga. Den första kategorin är de som sedan blir ledande i manager-klassen och de två andra andra kategorierna de som helst vill jobba inom företag.

Manager-klassen måste inte vara kreativa eller socialt kompetenta, utan anställs för att de är skickliga, eller rent av geniala på att reproducera systemet. Lite av Pluttiluskan. De sitter på ledande poster i offentlig sektor. Carin Götblad är ett exempel på en sådan person. Hon är trygg innanför ramarna. När systemet då inte levererar klarar hon inte av att gå utanför boxen. Reaktionen är istället att skruva åt ramarna i systemet eftersom det var ju det som gav henne framgång.

De elever som kom till skolan för att få bekräftelse för att de redan satt på de kunskaper som läraren lärde ut eller dem som var trygga med vilka de var som individ och därmed omtyckt av andra finner man som sagt mest i privat verksamhet. Den trygga eleven är den som organiserar studentflak och blir sedan chef för en ICA-butik och den som låg före i studierna blev den där crazy och roliga på studentfesten och som sedan fick en bra position på American express kontor i Sverige.

Det som nu hänt är att den politiska makten, etablissemanget och media sållat bort de två senare kategorierna och nu bara består av en enda stor manager-klass. En likriktning som idag skapat begrepp som agenda-journalistik, 7klövern, hipster, åsiktskorridor, rätt värdegrund, aktivism med mera. Man hyllar varandra som grupp och vill bevara sitt monopol som samhällsbärande i sin egenskap av ledare för det offentliga system som medborgarna är beroende av.

Manager-klassen har helt enkelt fått hybris. Men samhället hänger inte ihop med bara offentlig sektor, kulturellt och ideologiskt etablissemang, politisk elit och mainstreammedia. Mångkulturprojektet byggdes inom dessa sfärer: sfärer som dock får allt mindre betydelse.

Jag vill bara påpeka att Mods-trilogin är regisserad i detalj av Stefan Jarl. Han medger det själv i eftersnacket i DVD-boxen. Nu säger jag inte att det inte förekom att vinddrivna existenser satt och trackade Medelsvensson på väg till jobbet (eller snarare på väg hem från jobbet med tanke på dräggets dygnsrytm), men att scenerna är överdrivna och spelade är ingen hemlighet.

Vi kids på 1980-talet skulle aldrig ha vågat leva rövare mot vuxna på det sätt som skildras i filmerna. Inte ens de tuffa killarna hade gjort det. Det hade blivit en dagsedel till slut av någon gubbe eller kärring som inte backade, eller samtal med rektor, fältassistent eller socialtant. Jag själv har varit uppkallad till rektor och utskälld så att öronen fladdrade för att ha kastat suddgummi på lektionerna. På fritidsgårdarna och sommaraktiviteterna fanns det, utöver ledarna som var hårdingar i många fall, också fältassistenter och socialtanter som höll ett mycket vakande öga på oss. Det var under det gamla Sossesveriges utskällda och hånade regim, men lite gott fanns det allt på den tiden.

Nu behöver ni inte tala om för mig att mångkulturen har vänt upp och ner på normal hyfs och fason och att "pojkstreck" numera ofta involverar kniv, piss och en Glock.

Ja, så kan det gå.