Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
G-P-liberalen är ett litet kreatur som saknar både klor och pansar att försvara sig mot identitetspolitiken. Den dag grinden till den skyddade hagen lyfts undan, kommer man få rivet skinn för bräkandet mot de hungriga djuren därute i skogen. Både rasifierade och rasistifierade identitärer vädrar svagheten och dumheten.
De identitetslösa "upplysningsliberalerna" är beroende av att deras premisser inte ifrågasätts, inte kritiseras utifrån empiri och autentiskt sanningsanspråk. Att deras sliriga ljugande och verklighetsflykt inte påtalas.
Håkan Boström har att förhålla sig till "vår" framväxande identitetspolitiska samsyn, men också "vänsterns" och förhandlar med framtiden i en
ledartext där det inledningsvis konstateras att identitetspolitiken är på allas läppar och avslutningsvis att det är mångkulturalismen på steroider. Däremellan är det sämre med klarsynen och tickar av flera
tropes vi sett.
Identitetspolitiken som något skapat och därmed valfritt. Identitetspolitiken som något kontraproduktivt för ingruppen.
I USA har ju en rad kända afroamerikaner på sistone gjort "antisemitismer" som illustrerar att allt detta tal om privilegier gör att det är lätt att börja prata om - privilegier. Tal om judisk makt tystades av judisk makt. #jewishprivilege blev ett tag ett högljutt insisterande från judar att det minsann är de som är högst upp i den offerhierarki som Håkan Boström försöker slå i svenskar och invandrare är så
farlig. En rent kontraproduktiv strategi för att nå positioner, samla resurser och utöva makt,
amirite Håkan?
En tänkare som missar elefanten i kippa, har gjort sig själv till måltavla för anklagelser om hat och apartheid i sin kritik mot andra identitetspolitiska grupper. Som en bondfångare och en objektiv rasist som agerar kugge i ett maskineri av verkligt strukturell kontroll och exploatering. Där identitetspolitiken inte på något vis avvisas, utan monopoliseras som den värdefulla fördel det är för individen med ett kollektiv i ryggen.
I en värld där ett tweet kan leda till katastrof, bör G-P-liberalen fälla ned öronen och sticka svansen mellan benen, medan tid är. Identitetspolitik är inte ett val i ett mångetniskt samhälle och att förneka vare sig svarta eller vita kroppar lika rätt till kollektiv representation kommer förstås som den krigsförklaring det är. Svarta amerikaner kommer vilja ha sin del av musikindustrin, även av judiska ägare. Organiserad judisk ombudsindustri kommer beskrivas som organiserad judisk ombudsindustri, lobbyism som lobbyism, etnocentrism som etnocentrism.
Det enda sättet att kritisera identitetspolitik för att fräta sönder helheten utan att delta i identitetspolitikens frätande, är att täcka in även dess mest framgångsrikt egenintresserade kollektiv. Inte ljuga om att identitetspolitik inte fungerar, utan kräva att de som är bäst beväpnade och profiterat mest också först lägger ned vapnen och nöjer sig med lika villkor.
Klassiskt liberal ståndpunkt i denna ledare. Det här säger väl allt:
Den universella liberala universalismen kommer alltid vara ofullkomlig, men har lyckats skapa någorlunda välfungerande samhällen när den baserats på nationalstaten.
Det kan verka pragmatiskt vid en första anblick, men då missar man att
människan är ofullkomlig och våra utsikter att leva i harmoni med varandra bara "alla tar ansvar" för sina egna handlingar är något begränsade.
Hur kan man missa detta, frågar jag mig? Visst — i sak har han väl "rätt" i sin syn på individens chans att själv påverka sitt eget liv, men bara "rätt" på ett
rationellt plan. Verkligheten ser inte ut så.
Sedan kommer detta:
Att skylla svårigheter på andra är ofta kontraproduktivt. Det gäller också olika minoritetsgrupper, där de mest framgångsrika inte har odlat en offer- eller utanförskapskultur trots att de historiskt utsatts för diskriminering.
Okej. Samma sak som en annan liberal (Alexander Bard) uttryckte på ett något annorlunda sätt i sin infamösa BLM-tweet sist.
Han har säkert "rätt" i sak även här — om man utgår från individen och hennes valmöjligheter.
Att han som sagt missar en viktig punkt i att identitetspolitik redan är en realitet som tarvar anpassning och att en viss grupp odlar den med särskild omsorg... Vad ska man begära av en liberal som ser stabilitet och jämlikhet som ett naturtillstånd, som i sin tur rubbas av kamp mellan grupper — eller flera kollektiv — i en multikulturell befolkning.
