Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Detta mediekrig blir dag för dag mer och mer humoröst. Denna gång är det en statsvetare som ojar sig över "dagens Hitler", då den dagliga propagandan riskerar ge upphov åt nyfikenhet hos tänkande människor som riskerar att leda dem till att ta del utav the Greatest Story Never Told. Om så är fallet, så är det välkommet.

https://www.expressen.se/debatt/varf...-tv-varje-dag/

Medan julskinkan smälter

Med julskinkan smälter så har Richard Sörman skrivit en bra text på Det Goda Samhället om svenskarnas vilsenhet. Han kommer fram till att svenskarna inte är vilsna utan det är vänstern som är vilsen.

https://detgodasamhallet.com/2019/12...et/#more-20788

På samma sätt så lyfter Jan-Olof Sandgren fram klimatet som FNs ekonomiska räddningsplanka.



https://detgodasamhallet.com/2019/12...ddningsplanka/

En budget som har gapande hål och 80 000 anställda. Då är klimatet en räddningsplanka är Sandgrens hypotes.

Såsom påtalats så var vi tidigt ute i tråden med att vänstern tappat arbetarkollektivet till de nationalkonservativa. Då blir vänstern givetvis vilsen. Marx gäller inte längre. Och Liberalerna har tappat liberalismen. Sörman skriver:

"Det mångkulturella Sverige var naturligtvis ett självmordsprojekt: Hur skulle vi kunna hitta oss själva genom att bli allting annat än det vi själva är?"

Mångkulturprojektet tog helt enkelt död på klassperspektivet och de liberala värdena för dem som drev projektet.

Problemet för liberalerna är ju att de är fångade i Imperiets kärnlands politiska strider. Imperiets kärnland har ett liberalt tvåpartisystem vilket gör att liberalerna är fångade i samma parti som avgrundsvänstern vilket gör att liberalerna hela tiden tar vänsterhänsyn.

I Sverige så är vi fångade av en ideologisk smitta från det liberala Imperiets kärnland. Bara ett se hur hela Sveriges partiväsende har fångats av kraften från det liberala svarta hålet vars gravitationskrafter förvrider hela det ideologiska fältet. Vi har ju för fan fått liberala kommunister här i Sverige.

Skulle det uppstå ett fascistisk parti i Sverige så skulle det också bli liberalt.

Gravitationen består väl av två krafter. En benign, att man helt enkelt civiliseras efterhand av att tala också med någon som i utgångsläget är en dödsfiende (den goda egenskap som i sin avart blir till Stockholmssyndromet). En malign, att alla i en ledande position förr eller senare får som främsta mål att behålla sin position och för det söker bundsförvanter på samma maktnivå, ergo liberaliseras, det vill säga förgudligar sina gemensamma framgångar. Jag är framgångsrik, alltså är jag liberal. Det är inte slumpen, ok?

Om någon missat det så har tidskriften Respons samlat ihop till ett brett nappatag med olika skepnader av kulturkriget, som jag tror kan fresta till läsning. http://tidskriftenrespons.se/

Under samlingsrubriken "Nedhållande eld i kulturkriget" presenterar redaktören Kay Glans delar av innehållet.

"Kulturkrig är enligt den amerikanske författaren Michael Grunwald en metod för att i komplicerade politiska frågor flytta fokus till känslor och identitet. Debatt om invandring och integration orsakar lätt sådana krig. Sten Widmalm påminner i temat om de integrationspolitiska utredningarna i början på 2000-talet. Utredaren Anders Westholm blev då ”deplattformerad” och det har skapat en rädsla bland forskare för att ta sig an dessa frågor. Det är en bidragande orsak till att vi saknade en strategi för att ta emot flyktingarna 2015."

http://tidskriftenrespons.se/artikel...-kulturkriget/

Läste just. Magnus Ranstorp tipsade om artikeln på Twitter. Rekommenderas varmt till alla som följer tråden.

Roten till den icke-existerande integrationsdebatten i Sverige härleds till ekonomhistorikern Paulina de los Reyes och sociologen Masoud Kamali.

http://tidskriftenrespons.se/artikel...om-kulturkrig/

Tack för tipset. Kay Glans är en liberalkonservativ som slår in öppna dörrar. Notera alla referenser till Axess i artiklarna. Den här debatten han har lyft är över tio år gammal. Det är sedan länge överspelat. Faktum är att turerna kring det som bland annat Sten Widmalm skriver om avhandlas i början av den här tråden för tio år sedan.

Intervjun med kanadensiska liberalkonservativa sociologiprofessor Mathieu Bock-Côté är trist och analysen ger upphov till en massa frågor. Detta sticker ut;


För att förstå vad Mathieu Bock-Côté säger måste man kunna något om politik. Alain Finkielkraut, Marcel Gauchet, Jean-Pierre Le Goff, Jacques Julliard och Pierre-André Taguieff är fransmännen på vänsterkanten som har övergivit vänstern för en fransk version av neo-konservatismen. Neo-konservatismen är inte så mycket mer än liberalism i kombination med flaggviftande, Israelvurmande och imperialistiska krig för den liberala världsordningen, Israel, storföretag och för stunden amerikanska intressen.

Ingen av de här männen inspirerar högern. Däremot inspirerar dessa män den snart döda franska ”etablissemangshögern”.

Om Mathieu Bock-Côté hade givit uttryck för högeråsikter (på riktigt) hade han fått sparken från sitt jobb. Den kanadensiska sociologiprofessorn Ricardo Duchesne (mest känd för boken; The Uniqueness of Western Civilization. Studies in Critical Social Sciences, 2011) fick sparken (köptes ut) för ett par månader sedan från sitt jobb. Jag har ingen större koll på Duchesne men han är till höger om Mathieu Bock-Côté och han bad inte om ursäkt för det.

https://en.wikipedia.org/wiki/Ricardo_Duchesne

Jag läser som sagt inte Respons. Det är en nervösare version av Axess och Kvartal.


Läser vi samma artikel? Vi har en integrationsdebatt. Faktum är att vi pratar om integration mest hela tiden. Artikeln du hänvisar till är skriven Uppsalastatsvetaren Sten Widmalm som anser att Masoud Kamali, Paulina de los Reyes, Maud Eduards, Yvonne Hirdman, Ulla Wikander, Mona Sahlin, Ingvar Karlsson osv. har politiserat utredningsväsendet åt ”vänster”.

Bakgrunden är att Uppsalastatsvetaren Olof Petersson i mitten av 1990-talet och senare Uppsalastatsvetaren Anders Westholm i början av 2000-talet hamnade i konflikt med akademikervänstern och politiker. Anders Westholm fick till och med sparken av Mona Sahlin. Både Petersson och Westholm är uttalande liberaler. I alla fall den sista av de här två konflikterna har omskrivits i den här tråden. Det som Sten Widmalm skriver om gammal skåpmat. Varken Kamali, de los Reyes, Eduards, Hirdman, Wikander, Sahlin och Karlsson kan ensamma beskyllas för utredningsväsendets politisering.

Skälet till varför det är just statsvetarna i Uppsala som hamnat i konflikt med akademikervänstern och politiker beror på att den statsvetenskapliga institutionen vid universitetet är den enda den enda statsvetenskapliga institutionen i Sverige som lutar åt ”höger”. De som arbetar vid institutionen är en mix av uttalade liberalkonservativa och liberaler. Du kan jämföra det med Göteborg universitets statsvetenskapliga institution som nästan enbart består av sossar, socialister, feminister och vänsterliberaler.

När det kommer till Masoud Kamali och Paulina de los Reyes så tillhör de den intersektionella vänstern. Mona Sahlin försökte ge dem en plattform efter valet 2002. Efter valet 2014 dog den intersektionella vänstern. De som skrek och gapade om att Richard Jomshof skulle få föreläsa vid journalistutbildningen i Göteborg kommer nästan uteslutande ur den här lilla radikala vänsterkretsen. De kanske utgör en procent av alla akademiker i Sverige.

När Magnus Ranstorp rekommenderar något så är det alltid till någon skribent som slår in öppna dörrar och/eller kommer med gammal information. De här Respons artiklarna lyckas med båda.

Det stämmer. Ranstorps rekommendationer är ändå viktiga markörer av att mitten på Overtonfönstret har flyttat sig, eftersom han är så respekterad och följs av många med politiskt inflytande. Det går att ta upp vad Ranstorp säger på en middag med en socialdemokrat, utan att det blir dålig stämning.

Jag tror inte det är huvudsakligen en fråga om höger vänster utan är mer allmängiltigt än så.
Nog så aktuellt nu i jultider.

Det finns många vilsna som gått på mediernas propaganda om att köpa sig lycka genom gränslös konsumtion.
När verkligheten inte stämmer med budskapet, när insikten att lycka kan inte köpas för pengar sjunker in, försöker nog de flesta rent instinktivt ändå hitta en fast punkt i tillvaron.
Viljan att göra gott och att vara en god person och ett föredöme för barn är det inget ont i. Problemet är att propagandan i medierna leder dessa osäkra men välmenande ut på, ursäkta liknelsen nu på vintern, svaga isar.

Är de inte någon utopisk politisk -ism som skall rädda barnen är det klimatet eller något annat vi skall fokusera på för att få utlopp för den inneboende biologiska egenskap människan har att faktiskt hjälpa andra och varandra. Det ligger i människans natur.

Folk vill väl men det blir lätt väldigt fel. Speciellt med medier som med propaganda för en agenda.

Förr med stora barnkullar och fattigdom räckte denna drift knappt till den egna familjen. Idag när stora delar av befolkningen är barnlösa sträcks denna drift ut till allt man ser på medierna.
Och det som visas i medierna är inte de lokalt fattiga utan händelser långt bort med helt andra orsaker än vad som presenteras. Globalismen tar över informationsflödet i medierna. Propagandan gör många av de aningslösa medborgarna till hemmablinda globala medborgare.

Samtidigt utnyttjas dessa välmenande men hemmablinda av många starka krafter som ser dem som lätta och till och med villiga byten. Kapitalister och politiska maktmänniskor offrar gärna andra människor för sina egna syften.

Men är det inte vår mänskliga plikt att skydda och upplysa dessa naiva aningslösa cykloper?
Eller skall vi anamma den yttersta liberalismen och låta dem förgöra sig och sina närmaste själva?
Skall folk få skylla sig själva? Även till priset av ett fallerat samhälle?

Det blir en ohållbar paradox om man vill rädda samhället men inte rädda personer i samhället.

En antiliberal politik är bara trovärdig om den värnar alla människorna i samhället till skillnad från liberalismen som skiter både i samhället och den enskilde. Eller en gammalhöger som inte vill ge alla en fair chans i livet beroende på arv och klass. En vänstern ser framgång och rikedom även av egen kraft som något suspekt och samhällsomstörtande är ett gift i samhället.
Det är denna politiska "melting pot" som gett utrymme för importerad och påtvingad mångkultur.
Politiken tog inte hänsyn till medborgarnas vilja. De politiska teorierna trumfade folkets vilja.

I denna kaotiska politiska spelplan börjar en ny rörelse uppstå som är en sund reaktion vänsterns avundsjuka, högerns klassförakt och liberalismens egoism och mångkulturens hyllande. En politik där man vill ta hand och värna om varandra men också låta alla utvecklas och leva efter egen vilja och förmåga. Där folk tar ansvar för sitt egna samhälle.
Där samhället blir starkt av starka och trygga individer.
Och det är över hela västvärlden och inte enbart ett svenskt projekt.

Det är denna politiska vilsenhet som Sörman försöker sätta ord på.

Problemet är att det finns inget färdig politisk -ism att i dagens samhälle fånga upp denna djupa mänskliga drift att hjälpa andra och varandra utan att den försöks pressas in att passa i någon av de gamla förlegade politiska tankegångar och återanvändas.

Det är därför socialdemokraterna tappar i hela Europa, kommunister och höger blir liberaler, och "populistpartier" växer.

Populism och Populister kallar de gamla partierna föraktfullt denna företeelse, denna nya -ism just för att de skräms av att det skapas en ny politisk plattform utan att bygga på tidigare nu förlegad politiska grunder som stånd, klass eller politisk "bibel" likt Das kapital, utan på mänskliga behov. Finns nu i hela Europa och skulle jag vilja säga också USA med Trump.
De gamla politiska partierna vet inte hur de skall bemöta detta nya fenomen som inte utgår från någon gammal teori utan från pragmatisk politik utifrån viljan att åstadkomma en bättre framtid.

Om man ändå vill sätta ett epitet på Populister är detta i sina bästa stunder vår tids humanister med alla de mänskliga brister som människan besitter. Humanister med ett längre perspektiv på tillvaron än liberalisternas dag till dag syn på livet.
En humanism där man erkänner de mänskliga bristerna och drifterna och försöker använda dessa konstruktivt på bästa sätt både för den enskilde och samhällets utveckling utan att låsa sig till en förlegad politisk höger vänster skala skördar nu politiska framgångar.

Människans natur formar en ny politisk ordning. Inte tvärtom.

De politiska teorierna trumfas av folkets vilja. Som det skall vara i en demokrati.

En bra artikel av Fredrik Haage, som vanligt. Man kan nästan läsa den som ett svar på Jonas Gardells öppna brev till Åkesson häromveckan. Enligt Gardell var allt förr skit, och allt nu är bra, i synnerhet för att Gardell nu hyllas för sin homosexualitet men förr fick han smyga med den.

Fredrik Haages perspektiv är det motsatta.
Det berättas att när den romerske kejsaren Honorius fick höra att Rom hade fallit så började han först gråta då han trodde det rörde sig om hans favoritkyckling som han hade döpt till Roma. När han fick höra att det var staden Rom det handlade om så drog han en suck av lättnad.

Det skulle kunna vara Stefan Löfven som vid beskedet att Sverige fallit först får för sig att det handlar om hans älsklingstax Svea.

http://www.smp.se/ledare/sverige-i-l...utnwobxkCQy25Q

Det kommer en ny attack på Löfven idag i Aftonbladet. Denna gång för att han sviker hyresgästerna genom att släppa fram Lööfs fria hyressättning för hyresvärdarna.
Frågan skall ställas på högkant liksom Arbetsförmedlingen nyligen gjordes någon gång i Riksdagen framöver.

Den tanklöse klumptraskaren Löfven fick en ny andhämtning med litet lugn en tid efter uppgörelsen om Arbetsförmedlingen, till nästa stopp uppenbaras för honom - hyresregleringen anpassad i enlighet efter Lööfs marknadsteori.
Vad tanklös han är Löfven. Makten först och sedan får vi ta krånglet allteftersom det kommer. Sveket mot sina väljare om Värnskatten kom han någorlunda helskinnad ur men tankar på Hoffa som nu gått upp på svenska biografer uppstår om denne malplacerade figur.

Hade det inte varit bättre för sossarna att rida ut en period med en högerregering och se dom slåss med SD och sedan komma igen -22 med en pålitlig socialdemokratisk politik?
Absolut hade partiet kunnat komma tillbaka stärkta och större -22, men politiken hade inte fungerat i verkligheten.
Verkligheten i Sverige framöver förblir dyster och det är Riksdagshuset med 7klövern sedan 1990 som givit folket denna gåtfulla nyårspresent i en jävla rad med år.

Tipset är att nya hyreslagen skjuts fram genom överläggningar till efter valet -22 efter allt rabalder med Arbetsförmedlingen.
Ett så värdelöst parti som Centern om Arbetsförmedlingen efter de nya förhandlingarna med Löfven framstod som, klarar inte Lööf eller partiet en gång till, att stå som.
I Lööfs marknadsanpassning för hyresgästerna måste hon nu sätta hårt mot hårt, annars står hon där som den hon är även för sina tungomålstalare, en estradstjärna i tiden utan hållbar röst, snart ute ur bilden, redan -22?

Saker och ting ges efterhand om man som amatör försöker hänga med i nyhetsflödet och det brukar tar några år innan det sjunker in som sticker ut.

Det som sjunkit in sedan något år tillbaka, är sossarnas absoluta nya och halvt desperata taktik och strategi sedan Reinfeldts topp kring 2010 - att massivt satsa på sk nyanlända som skitpartiets ( för helvete man hade Mona Sahlin som den lysande och ledande stjärnan i 20 år!) nya maktbas och slå vakt om det svenska medborgarskapets lätta och snabba erhållande och i stort i övrigt hålla tillbaka allt som kan uppfattas som samhällets reaktioner mot de nya händelserna i nya Sverige, t e x det dagsaktuella att biblioteken och simhallarna börjar bli tillhåll för ”affärer”, inte bara en annan ny mentalitet inom dess väggar, tidigare främmande för dess besökare.
(Morgan Johansson avfärdar försöken att återta bibliotek och simhallar med argumentet att det skulle strida mot lagen om fri rörlighet om vissa portas)

Det är inget fel att satsa på och slå vakt om nyanlända vad slag de är, flyktingar eller invandrare av andra slag, men det kan inte längre ske genom kravlös och svällande bidragspolitik eftersom hela huset, även den översta våningarna, brakar samman när all erfarenhet visar att hus måste byggas på solid grund och på sikt tryggat självfinansierad nerifrån och upp.

Socialdemokraterna är ett tragiskt parti, inte för egen del, men för Sveriges.
Jag har i andra trådar hävdat att sossarnas sista desperata utspel blir att ett år innan valet -22 frångå budgetreglerna och i skenet av Sveriges låga skuldsättning låna upp ett enormt belopp, som sen kan ösas över kommuner, regioner och folkets fortsatta välfärd.
Skulle förvåna om det inte hjälper till fortsatt maktinnehav i alla fall fram till 2026,
då: (jämn betoning på båda stavelserna i "Löfven")

" Stefan Löfvens stuga står i ljusan låga,
alla ljusen brinner oppsan!
Stefan Löfvens stuga står i ljusan låga,
alla ljusen brinner oppsan!
Hej hoppsan i galoppsan,
alla ljusen brinner oppsan!
Hej hoppsan i galoppsan,
alla ljusen brinner oppsan"

Gott nytt år.