Citat:
Duraid Al-Khamisi, journalist och författare ger oss en spretig text om barnen i orten. Nedanstående citat fokuserar på det svenska, svensken, det vita som ondskan och orsaken till ortens segregationsdilemma.
"Barnen i orten vet allt om segregationen och rasismen."
https://www.expressen.se/kultur/ide/...va-i-rasismen/
Duraid Al-Khamisi, skyll inte på svensken för att det blivit så här, vi är precis som ni bara en bricka i det stora spelet och rasism är något som de goda lurat i er för att de själva ska slippa ta ansvar för situationen och att ni ska fortsätta vara lättstyrda offer som drömmer om pengar och välstånd samtidigt som ni likt svensken förlorar alla livsviktiga kulturella och historiska värden.
Välkomna till den nya grå ansiktslösa massan. Ett framtida sverige utan mening eller mål både för nytillkomna och infödda.
Men åter igen, skyll inte på svensken, det är ingen bra taktik för framtiden. Vi har också fått nog.
"Barnen i orten vet allt om segregationen och rasismen."
https://www.expressen.se/kultur/ide/...va-i-rasismen/
”Den blomstertid nu kommer”. Hur många är inte här på grund av kolonialismen?Här kommer en liten inlaga till Arpigate.
Denna generation niondeklassare har ingen aning om vem Sabuni är eller vad hon vill dem, men de vet allt om faran i att vara mörk på alla platser som inte är orten, om hur det är att leva i en tid av utbredd rasism.
Det är svårt att börja ett nytt liv när alla skriker att det mångkulturella samhället inte fungerar. Som om det ens vore viktigt längre. Denna nya generation vet vad som väntar i framtiden. De vet skillnaden mellan vit och icke-vit. De förstår segregationen.
Den här generationen är inte bara bestulen sin skolgång; de växer upp med förståelsen för samhällets exkluderingsmekanismer. De känner av rasismen och kapitalismen redan nu. Och det resulterar i två grupper: de som bestämt sig för att bli bäst och de som inte ens vill vara med. Lagom finns inte. Här svarar vissa barn är de är svenskar, för andra är svenskhet inte ens ett mål att försöka uppnå.
Rädslan handlar inte om huruvida man känner sig hemma eller om man accepteras av majoritetssamhället, utan är rent materiell. Alltså möjligheten till arbete, framtidstro, mening, bostad. Det är drömmen om en trygg anställning och en utbildning. I båda fallen råder stor brist i orten. Och barnen vet vad strukturell rasism och segregation betyder. De förstår.
Jag tänker på demografiska förändringar. På försöken att utmåla allt avvikande från vitheten som ett hot mot nationen, kulturen och arvet. Hur uppviglingen mot oss invandrare faktiskt gett dem utdelning.
För många vita kvinnliga lärare med medelklassbakgrund är ämnen som rör jämställdhet, könsroller och klimat överordnande kolonialism, diskriminering och rasism i undervisningen. Rena maktkamper kan därför utspela sig mellan kulturellt stigmatiserade och socialt utsatta elever och ekonomiskt trygga lärare. Vem kan rekommendera adhd-utredning, vem har makten att anmäla den andra till socialtjänsten? Vem blir indragen till rektorn för förhör? Vem tjänar 50 000 i månaden?Men han avslutar i en positiv anda där rasister, nazister och vitingar slipper bära allt ansvar för ortens barn och deras framtida öde.
Det finns en föreställning om att unga pojkar i orten behöver visa mer sårbarhet, att de så att säga behöver en mjukare manlighet. Jag menar att de behöver bli hårdare. Vi kan inte tillåta oss att vara så trendkänsliga för rasism och nazistiska vågor i samhället. Politikers utspel kan inte få rubba vår existens. Vi kan inte alltid ta strukturellt förtryck som något personligt.
Varje dag träffar jag ungdomar som trots språkbarriärer och flyktens blödande sår vågar drömma. Vågar yttra sig. Som bär sina rötter med stolthet och delar en ljus framtidstro. En vill bli diplomat, en annan pilot och en tredje författare.Tycker texten bra illustrerar hur offren för våra godhetsriddare till politiker och pk-folk fullständigt är grundlurade. De är bara baksidan av det mångkulturella myntet som ska finnas och fyllas på för att det goda globalistiska pk-samhället ska känna tillfredställelse och tjäna pengar. Men tyvärr, bad news, de skiter i er.
Duraid Al-Khamisi, skyll inte på svensken för att det blivit så här, vi är precis som ni bara en bricka i det stora spelet och rasism är något som de goda lurat i er för att de själva ska slippa ta ansvar för situationen och att ni ska fortsätta vara lättstyrda offer som drömmer om pengar och välstånd samtidigt som ni likt svensken förlorar alla livsviktiga kulturella och historiska värden.
Välkomna till den nya grå ansiktslösa massan. Ett framtida sverige utan mening eller mål både för nytillkomna och infödda.
Men åter igen, skyll inte på svensken, det är ingen bra taktik för framtiden. Vi har också fått nog.
Förbaskat bra skrivet. Där brände det till. Jag blev först förbannad när jag läste Al Khamisis rasistiska hatpamflett, men du bekräftar deras och vår utsatthet och riktar vreden åt rätt håll.
Citat:
Jag har lite svårt för Arpis text eftersom den var för tam. Demografiförändringar som ämne är diffus med avseende på migrationens konsekvenser. Det är väl snarare vad demografiökningen leder till på våra myndigheter och kommuner. Om de knäar på grund av volymerna leder det till kännbara effekter långt mer än att man ser invandrargäng på torget en kväll. Indragen assistans för svårt handikappade, fattigpensionärer, folk som dör i väntan på vård, gruppvåldtäkter (okänt för 25 år sedan) med mera. Arpi borde ha lyft fram att för migrantvännerna får den negativa utvecklingen bli hur stor som helst oavsett volymer. Ytterst handlar det om en moralfråga som inte kommit till sin rätt hos kritiker. Invektiv som rasist faller platt mot texter om indragen assistans för barn som måste matas på grund av att kommunen saknar pengar i och med alla resurser till nyanlända. Den här typen av utveckling eskalerar och det är obegripligt att inte sådana som Arpi eller Teodorescu inte lyfter fram detta. Det är i stort sett walk over.
Arpis text framstår kanske som ganska självklar för oss, men jag vill hävda att den bär på en revolutionär potential för de flesta utanför Flashback. Denna revolutionära potential ligger just i dess icke-materialistiska perspektiv.
Den makt som Arpi utmanar är den själlösa teknokratin; ett samhälle där blott de storheter som kan mätas i siffror räknas. Enligt denna fantasilösa makts verklighetsbeskrivning, äger bara objektivt mätbara värden betydelse, så som ekonomi, för att ta ett exempel.
Subjektivt upplevda värden, såsom skönhet, lycka, känsla av sammanhang, andlighet, svenskhet, ja alla dessa subjektiva upplevelser saknar för vårt politiska etablissemang helt värde, enligt den autistiska logiken ”de går ju inte att mäta, alltså finns de inte”.
Varför skall vi svenskar acceptera dessa människofientliga premisser som styr diskursen om oss? De är ju utstakade av människor som inte är intresserade av hur vi mår. Hur vi egentligen mår.
Enter swede.
Med Arpis text gör svensken som subjekt entré: vi har en kulturell identitet, och dess existens har ett egenvärde. Mellan raderna tillerkänner han oss till och med en form av förstahandsrättighet till att bestämma över Sveriges öde.
När GALningarna till politiker, media- och kulturfolk läser en text som denna, känner de säkert det djupaste obehag. Jag tror det kan börja gå upp för en del av dem hur få de faktiskt är. Sannolikt börjar de känna hur den fasta globalistmarken under deras fötter börjar svikta, när svensken som subjekt plötsligt dyker upp på scenen och gör anspråk på huvudrollen i ödesdramat om sig själv.
De, våra fiender, är som Claudius och Gertrude, som en gång trodde att de var Elsinores främsta. Ur deras skugga träder så Hamlet fram, går från vankelmod till handlingskraft och griper till slut makten över det drama som bär hans namn...
__________________
Senast redigerad av BarrySlisk 2019-06-20 kl. 21:46.
Senast redigerad av BarrySlisk 2019-06-20 kl. 21:46.
